Leona. Öga för öga av Jenny Rogneby

I den femte boken om Leona Lindberg hamnar hon själv i blickfånget då hennes pappa försvinner under mystiska omständigheter. Den personliga kopplingen gör att hon omöjligen kan vara med och utreda fallet och hon får ett annat ärende med en misshandlad taxichaufför som hon förväntas lägga sin tid på. Leonas egen agenda ser förstås helt annorlunda ut. Hon bedriver istället privata efterforskningar, engagerar sig i två tonårsflickor som hamnat snett på Darknet och försöker förhindra att liken hon har i den egna garderoben ska ramla ut och bli upptäckta. Samtidigt är det något som inte stämmer, för de mystiska minnesluckor som har drabbat henne under en tid blir allt mer frekventa och Leona vet stundtals inte vad hon har gjort.

Den svenska kriminallitteraturens främsta antihjältinna är tillbaka och det med besked. Visst är det en aning overkligt att en person med Leonas trasiga moraliska kompass företräder svensk lag och rätt, men samtidigt förankrar Jenny Rogneby konceptet genom att hänvisa till de vaga psykiska diagnoser Leona verkar ha – men inte vill kännas vid. I och med det greppet blir hennes gränslöshet mer trovärdig och även den hänsynslösa drivkraften får sin förklaring. Leona Lindberg har även fått en något mjukare framtoning i och med att hennes egna trauman åskådliggörs, och den karaktärsutvecklingen gynnar i mitt tycke bokserien i sin helhet.

Jenny Rogneby fortsätter också visa att hon har sinne för att fånga samtiden och dess mest obehagliga fenomen. Berättelsen rör sig från toppen till botten av samhället med en omväg via nätets mörka baksida. Darknet hamnar i fokus och Leonas roll i det pågående dramat är som alltid den springande punkten. Läsarna vet aldrig var vi har henne, och det är just den oförutsägbarheten som gör att jag än en gång är fast redan från första sidan.

Utgiven av: Wahlström & Widstrand, 2020.

Betyg 4+ av 5

Deadline av Rebecka Edgren Aldén

När Anna får chansen att avancera och ta ett kliv uppåt i karriären genom att tillträda som andreredaktör på livsstilsmagasinet Suzanna kan hon inte tacka nej. Miljön på det upphöjda förlaget visar sig dock vara tuff och skoningslös, för den krisande tidningen måste hitta ett sätt att vända de röda siffrorna. Mitt i stormens öga finns chefredaktören, Diana Grey, som även är en av landets främsta influencers. Hennes insikt kring hur man gör ett magasin är obefintlig och konflikterna på redaktionen eskalerar.

När Diana hittas död i tidningshusets källare och Anna är först på plats tvingas hon rannsaka sig själv. Vad är hon egentligen beredd att offra för den prestigefyllda yrkesrollen? Livet hemmavid krisar och döttrarna sjunker allt längre in i sig själva. Stressen och otillräckligheten tär på ett sätt som hotar att sudda ut konturerna kring den hon är. Klyftan som sakta vidgas och hotar svälja hela Annas tillvaro är väl gestaltad och det finns många igenkänningsfaktorer för den som är mitt uppe i karriären att fängslas av.

Livet på Suzannas redaktion målas upp som en såpbubbla färdig att spricka. Spänningen ligger till stor del i de konflikter som kokar under ytan, men Rebecka Edgren Aldén skapar också en fin motvikt till det luxuösa och upphöjda genom att göra karaktärerna mänskliga och inkännande. Skildringen av en bransch i kris och ett paradigmskifte inom medievärlden är träffsäker, och med ett drivet, tonsäkert språk som ramar in och accentuerar spänningsintrigen är succén ett faktum. Deadline är en knivskarp spänningsroman som tar oss med till medievärldens allra mörkaste vrår och låter oss se verkligheten bortom den glamourösa ytan.

Utgiven av: Norstedts, 2020.

Betyg 5 av 5

Fyra frågor till Rebecka Edgren Aldén

Foto: Kajsa Göransson

Berätta lite om din nya bok Deadline. Vad handlar den om?

▪️Deadline börjar med att chefredaktören Diana Gray en sen kväll hittas mördad i tv-studion i källaren på det stora magasinsförlaget Milles Media. Polisen förhör Anna, som hittade kroppen. Efter det kastas vi sex månader tillbaka i tiden, då Anna får ett erbjudande hon inte kan tacka nej till. Hon blir erbjuden att gå in som andreredaktör på det stora livsstilsmagasinet Suzanna. Anna dras in i en glamourös värld med pengar, status, kändisar och en massa gratisprylar. Men rätt snart märker hon att allt inte står rätt till på den fina redaktionen. Under fasaden finns mörka hemligheter, som någon gör allt för att dölja. Det blir läskigare och mycket närmare än vad Anna någonsin kunnat ana.   

Handlingen har en tydlig koppling till tidningsbranschen och jämförs till viss del med Djävulen bär Prada. Varför föll valet på att skriva om just den världen och vad vill du förmedla med den här boken? 

▪️Ja, jag har ju själv jobbat i magasinsvärlden i drygt fjorton år, på just stora glamourösa livsstils- och modemagasin – som Damernas Värld, mama och M-magasin. Det är en fascinerande miljö, både glamourös och extremt tuff. Jag tyckte det var en spännande miljö för en thriller. Dessutom är det ju en miljö jag KAN. Och det är ju alltid en fördel. Jag har alltid varit fascinerad av vår besatthet av yta, av fasad – något som blivit ännu mer intensivt och på gränsen till destruktivt i och med sociala medier. Magasinen har ju alltid jobbat med fasad, de kallas sedan gammalt för Drömfabriken, för att vi där skapade drömmar. Dels vill jag skildra en tuff arbetsmiljö. Många har det stressigt i arbetslivet, och särskilt media är väldigt utsatt, eftersom det är en bransch i kris. Samtidigt har det varit en attraktiv bransch, så konkurrensen är stenhård. Och i tuffa arbetsmiljöer frodas konflikter, och är en bra grogrund för dramer. Så fasad och ett stressigt arbetsliv var två saker jag ville få med. Sedan ville jag också få in den här maktförskjutningen som skett inom media. Anrika magasin går i graven, erfarna journalister och formgivare får sparken – medan outbildade och självlärda influensers får storpublik. Jag lägger egentligen ingen värdering i det, jag bara konstaterar att det i dag finns 20-åriga influensers som har fler läsare än de flesta magasin tillsammans. Det är en rätt intressant utveckling! Så Deadline handlar också om klyftan mellan så kallad ”gammelmedia” och de nya sociala medierna. Den handlar också om klyftan mellan generationer. Vi vuxna i dag tycker att vi är så moderna och hänger med, men våra barn är på helt andra ställen digitalt än vad vi är. Och det gör dem väldigt ensamma och utsatta. Boken handlar också om civilkurage. Om att vara sann mot sitt själv och stå upp för det som är rätt. När jag började skriva tänkte jag på Deadline som en blandning av Dorian Grays porträtt och Myteriet på Bounty, men förlaget beskriver den som en blandning av När djävulen bär Prada och Big Little lies.

Det här är din tredje psykologiska thriller och alla är fristående. Vilka fördelar respektive nackdelar ser du med att ”börja om” och skriva om nya karaktärer i varje bok?

▪️Jag är ju väldigt förtjust i så kallade stand alones, slutna dramer, där man inte kan lita på någon, inte kan lita på att det slutar väl och att hjälten överlever – för det finns inga hjältar! Men, jag har inget emot serier heller. Kan verkligen se fördelarna med att skriva serier! Så det kanske det blir någon gång i framtiden. Men nu råkar jag ha några dramer färdiga i huvudet, eller ja, färdiga och färdiga, men huvudstoryn liksom. Fördelen med att börja om är ju att man får skapa allt från början, och inte behöver ”spara” någon karaktär eller någon dramaturgisk båge. Nackdelen är väl att jag måste börja om varje gång. Men alla mina böcker utspelar sig i samma universum, så mina gamla karaktärer dyker upp även här. Nora i Den åttonde dödssynden till exempel har ju en frågespalt i just Suzanna – magasinet där allt i Deadline utspelar sig. Och Gloria från Och blomstren dö jobbar där som redaktör. 

Vilka boksläpp ser du fram emot mest under hösten?

▪️Oj, så många! Jag vill läsa Ninni Schulmans Flickebarn nr 291, Pernilla Ericssons 300 grader, Tove Alsterdals Rotvälta, Anna Bågstams tredje Harriet-deckare, Camilla Stens Arvtagerskan … Och många, många fler.