Fyra frågor till Anna Granlund

Foto: Stefan Tell

Berätta lite om din spänningsdebut Den röde hanen. Vad handlar den om? 

▪️Man får följa en utryckningsgrupp på Östermalms brandstation, märkliga och många gånger livsfarliga händelser drabbar gruppen och särskilt utsatt tycks brandmästare Stefan Berg vara. Till gruppen ansluter den tidigare brandmannen, numera brandingenjören, Jessica Frank, som bland annat arbetar med brandorsaksutredningar. Dessa två personer bär båda på ärr när de möts, Stefan kämpar med ett smärtsamt uppbrott och Jessica brottas med spöken ur det förflutna. Tillsammans försöker de lösa gåtan.

Att debutera som författare i mitt i en pandemi är en utmaning. Hur har du upplevt situationen och vilka nya, kreativa vägar finns det att tillgå för att nå ut? 

▪️Oerhört frustrerande har det bitvis varit, det måste jag erkänna. Man debuterar bara en gång och att få ställa in släppfesten, inte möta läsarna fysiskt och att inte få se den verkliga effekten av de fina placeringar boken haft ute i butikerna har varit tungt. Men som tur är har det gått att ställa om till en del digitala event och ljudboken går bra! Jag har också fått ett väldigt fint mottagande av många 112-läsare som känner igen sig och tycker handlingen känns trovärdig, ett betyg som betyder mycket för mig då jag lagt ner ett enormt arbete på just research.

Du drev tidigare ett eget förlag och jobbar numera på Bonnierförlagen. Vad ska andra som längtar efter att debutera tänka på? Vad fångar förlagens uppmärksamhet? 

▪️Som alltid att hitta en unik röst och/eller en unik story (kombinationen är ju oslagbar). Det var så jag tänkte själv när jag fick idén till min serie, vad kan jag som ingen annan skriver om? Jo, jag kan väldigt mycket om brandväsendet och hur det är att arbeta på Sveriges mest aktiva brandstation – en mytomspunnen och spännande plats fylld med drama på daglig basis. Kika alltså gärna runt ute på marknaden och i de genrer du vill skriva, vad finns inte?

Har du några heta deckartips att bjuda på inför sommaren?

▪️ Jag har precis läst Arne Dahls Friheten – en oerhört välskriven och läskig historia med en klocka som obönhörligt tickar ner, och med en vändning på slutet som var oväntad. Arne Dahls tidigare böcker om A-grupper har varit en inspiration för mig när jag funderade på min serie, som också handlar om att följa en tajt arbetsgrupp där personliga relationer och utmaningar blir en del av storyn. Näst på tur blir Sofie Sarenbrandts senaste bok Mytomanen – henne har jag också följt sedan hon började skriva.

Recension: Den röde hanen av Anna Granlund

Den röde hanen är Anna Granlunds spänningsdebut och bokens handling kretsar kring Östermalms brandstation. Under en utryckning upphör en av brandmännens utrustning att fungera och när det står klart att det verkar handla om sabotage växer incidenten till en anstiftan till mord. Brandmästare Stefan Berg tvingas hantera tryckt stämning och osäkerhet, för ingen vet vem som egentligen var det tilltänkta offret. Men det slutar inte där, för innan det avslöjas vem som ligger bakom brottet riskerar fler att råka illa ut.

Bokens huvudkaraktär Jessica Frank är nyanställd vid brandstationen i rollen som brandingenjör. Efter en traumatisk arbetsplatsolycka har hon lämnat själva brandhärden och arbetar nu med andra sysslor inom kåren. Stefan och hon finner varandra och resonerar allt mer förtroligt kring det inträffade, för från sin position i den sammansvetsade gruppens utkant har Jessica en ovärderlig möjlighet att se och höra sådant som avviker.

Anna Granlund skildrar brandkårens arbete med allt från bränder till trafikolyckor på ett detaljerat men ändå naturligt sätt, det är upplysande men ändå medryckande. Bitvis tenderar dock handlingen att kretsa mer kring Jessica och hennes privatliv. Det är förvisso en välskriven skildring av hur det förflutna drar ner hennes självkänsla och svårigheten i att lita på människor efter att man har blivit bränd, men den delen av berättelsen tar över lite väl mycket och spänningsintrigen hamnar i skymundan.

En spänningsroman med en brandstation i fokus är något helt nytt och dramatiken som följer med valet av en sådan miljö gör sig väldigt bra som scen för ett mysterium, därför är det en läsvärd bok för den som vill ha något som sticker ut i mängden.

Utgiven av: Southside Stories, 2020.

Betyg: 3+ av 5

Recension: Brännaren av M. W. Craven

En kropp hittas brinnande i en av de många uråldriga stenringarna som präglar landskapet i Cumbria. Mordoffert är inte det första, men den här gången bär liket på ett personligt budskap till ordningsmakten. Någon har ristat in bokstäverna W P i den döde mannens bröstkorg. Kriminalkommissarie Stephanie Flynn ser ingen annan utväg än att kontakta den tillfälligt sudpenderade Washington Poe för att ta reda på vad han vet.

Washington Poe visar sig vara ovetande om saken, men han är snabb med att återgå i tjänst när han erbjuds chansen att bli en del av utredningen kring den så kallade Brännaren. Till sin hjälp får han en civilanställd kvinna vid namn Tilly Bradshaw. Hon visar sig veta allt om teknik, dataanalyser och statistik, men ingenting om sociala koder eller den verkliga världen. Poe tar henne genast under sina vingars skugga och tillsammans bildar de ett alldeles lysande radarpar.

Washington Poe är både butter och obstinat; kort sagt en mardröm för sina överordnade. Men tillsammans med Tilly Bradshaw, som är superintelligent men naiv, bildar hans aviga sidor ljuv musik. Det var länge sedan jag läste en deckare med så färgstarka och intressanta huvudkaraktär. M. W. Craven har verkligen hittat den perfekta dynamiken och även kontrasten mellan sina huvudrollsinnehavare och jag kan lätt se hur en hel bokserie byggs runt Washington Poe och Tilly Bradshaw. Det går inte att komma ifrån att de stjäl stora delar av showen.

Deckargåtan är dock välskriven. Hela hantverket känns habilt och M. W. Craven kan konsten att berätta en historia. Jag älskar också den typiskt brittiska humorn som är ett fast inslag och det känns uppfriskande att författaren lyckas väva in det elementet i en så allvarstyngd historia. Brännaren är en debut som visar upp den brittiska kriminalromanen från sin absolut bästa sida och det är med stor otålighet jag nu inleder min väntan på att uppföljaren kommer i svensk översättning.

Utgiven av: Modernista, 2020. I översättning av: Gabriel Setterborg.

Betyg: 4+ av 5