Recension: Nattsångaren av Johanna Mo

Nattsångaren är den första boken i serien Ölandsbrotten. Här får vi följa Hanna Duncker, polisen som lämnar ett storstadsliv hon aldrig riktigt har kunnat med för att återvända till sina hemtrakter, vilket sker i samband med att hennes pappa går bort. Men att komma hem är inte okomplicerat eftersom fadern avtjänat ett fängelsestraff för mord. Händelsen tycks i omgivningens ögon färga av sig och svärta ned även Hanna. Rykten sprids med vindens hastighet och många är snabba med att döma. Det vet hon redan på förhand.

Att sticka ut och stå utanför gemenskapen i ett litet samhälle är aldrig smärtfritt och det är också ett tema som berörs i själva deckarintrigen. Det första brottet Hanna är med och utreder handlar om en pojke som hittats mördad och Johanna Mo beskriver händelsen på ett sätt som gör att förlusten av en så ung människa griper tag på ett sätt som går utöver det vanliga inom deckargenren. Den femtonåringe Joel gestaltas som en sökare som haft svårt att hitta rätt i en tillvaro där alla ska stöpas i samma form. Kopplingen till Hanna Dunckers egen historia och det faktum att Joel är son till en kvinna som en gång tillhörde hennes närmaste vänner gör att ärendet blir väldigt personligt.

Nattsångaren är en ganska lågmäld deckare såtillvida att det är det mänskliga som står i fokus snarare än våldet. Johanna Mo tecknar sina karaktärer med precision och tar sig tiden att skapa porträtt som är både mångfacetterade och djupa. Spänningen som växer fram är av den typ som uppstår när sidorna inte innehåller en enda död mening, för sättet på vilket författaren skriver är oerhört följsamt. Varje ord känns genomtänkt. I Nattsångaren har Johanna Mo verkligen hittat rätt, på alla plan, och skapat en finstämd men samtidigt medryckande berättelse om människoöden som berör.

Utgiven av: Romanus & Selling, 2020.

Betyg 4 av 5

Recension: Renoveringsobjekten av Eli Åhman Owetz

Renoveringsobjekten handlar om Susanne, en av karaktärerna som figurerade i utkanten av författarens förra bok Brevvännerna. Hon arbetar som arkitekt och har nyligen lämnat en större byrå för att börja frilansa. När hon får ett stort projekt i form av en ombyggnation av en gammal skofabrik belägen i Roslagen är hennes lycka gjord, men uppdraget i den lilla orten Grävinge visar sig vara allt annat än det fina prestigejobb Susanne har tänkt sig.

Trots det beger sig Susanne till Grävinge där hon hyr in sig för att rekognocera. Kanske kan hon ro det hela iland, hennes nystartade verksamhet behöver ju det. Men istället blir hon vän med de människor vars bostäder hon förväntas medverka till att riva och situationen blir än mer komplicerad.

Renoveringsobjekten är en roman som andas sommar och feelgood, inte minst tack vare de vackra miljöerna i Roslagen som författaren beskriver så inlevelsefullt. Jag gillar greppet Eli Åhman Owetz använder då hon spinner vidare på en karaktär som hade en ganska liten roll i Brevvännerna. Böckerna länkas på så sätt samman, utan att bli en direkt serie. Möjligen kan det dock vara en fördel att undvika att läsa i omvänd följd på grund av risken för spoilers, men Renoveringsobjekten är i övrigt en fristående roman.

Handlingen kretsar kring en by som har drabbats av olycka i form av en byggherre utan verklighetsförankring. Många invånare på små orter kan nog känna igen sig i situationen som beskrivs, där exploateringen på ett hänsynslöst sätt hotar att ödelägga hela bygdens kulturella arv. Eli Åhman Owetz skapar intressanta kontraster mellan det förflutna och framtiden då hon berättar om byggnadernas historia och minnena av de människor som har levt och verkat där förut. Renoveringsobjekten är en finstämd och underhållande roman om att inte tappa kontakten med våra rötter, men den handlar lika mycket om att våga ta steget vidare.

Utgiven av: HarperCollins Nordic, 2020.

Betyg 4 av 5

Recension: Brevvännerna av Eli Åhman Owetz

Sedan korna försvann från gården och den äktenskapliga glöden förvandlades till en svalare vänskap har Malin haft svårt för att hitta glädjen i livet. När hon glömmer ett högst personligt anteckningsblad i en bok hon lånat från bokbussen är det genant, men det kanske allra mest förvånande är att när hon kommer för att hämta lappen har någon lämnat ett svarsbrev.

Steg för steg växer bandet mellan Malin och hennes brevvän Erik. Trots att de inledningsvis är anonyma för varandra går förtroligheten djupt. Kanske är det rentav lättare att öppna sig och dela sina tankar med någon man inte känner sedan tidigare. Men i takt med att brevväxlingen blir mer betydelsefull för Malin inser hon att hon är fast i ett liv hon inte vill ha, men inte heller kan lämna.

Som i alla kärlekshistorier finns det hinder som står i vägen, men klichéerna undviks smidigt och det är istället välkonstruerade och trovärdiga utmaningar som stämmer väl överens med den värld Malin lever i som måste tacklas. Jag fastnar också direkt för den skildring av landsortslivet som Eli Åhman Owetz bjuder på. Det är livfullt, varmt och okonstalt, men samtidigt väldigt vackert beskrivet. I kombination med den växande attraktionen mellan de två brevväxlande uppstår magi, och det skimmer som sänker sig över boksidorna är fullt i klass med de gnistrande vinternätter som författaren så vackert beskriver att Malin älskar. Eli Åhman Owetz uttryck sig på ett sätt som talar till alla sinnen. Brevvännerna är en roman med en otroligt uppslukande premiss, och den håller samma klass hela vägen fram till sista sidan.

Utgiven av: HarperCollins Nordic 2019, i pocket 2020.

Betyg 4+ av 5