Recension: Ödesmark av Stina Jackson

Ödesmark är en spänningsroman som tar oss med till den norrländska glesbygdens utmarker. Där finner vi Liv som bor hemma hos sin far tillsammans med sin tonåriga son. Pappan Vidar är ökänd för sin snålhet och dominanta framtoning, och trots att han är gammal har gubben inte veknat en tum. Liv arbetar på den lokala bensinmacken, men det är också hennes enda andningshål. På byn skvallras det intensivt, både om hur Vidar har lurat till sig mark värd en förmögenhet och om den ovanliga familjekonstellationen. Vem som är far till Livs barn är det ingen som vet, trots åratal av spekulationer.

Vidars rikedomar, som han enligt ryktet aldrig skulle sätta in på banken, sticker i ögonen. Några menar att han gott kan avvara lite, men det som bara skulle bli ett upptåg där Vidar fick betala för gammal ost spårar ur fullständigt. Det är då den ovanliga familjen från Ödesmark går från sin plats i periferin till att hamna i hela byns blickfång.

Stina Jacksons andra spänningsroman är en vemodig berättelse med oerhört djupgående kataktärsteckningar. Hon skriver om tillhörighet och en längtan efter ett annat liv. Varje mening färgas av karaktärernas sorger, intentioner och tankar, men deras drömmar kanske aldrig kan förverkligas, eller så kanske de rentav mynnar ut i ett stort tomrum när friheten väl är inom räckhåll. Stina Jackson skriver finstämt och stilsäkert, språket fångar norrländskan och hon visar en bit av själen i de platser hon har valt att beskriva. Spänningsinslaget är relativt nedtonat, men det finns en subtil nerv som gör boken till en riktig bladvändare. Allt det vi tror oss kunna ta för givet visar sig också vara en illusion. Stina Jackson visar återigen att hon har absolut gehör och hon är närmast att likna vid en litteraturens Mozart. Om Silvervägen var nästintill komplett så är faktiskt Ödesmark ännu ett strå vassare.

Utgiven av: Albert Bonniers förlag, 2020.

Betyg 5+ av 5