Recension: Renoveringsobjekten av Eli Åhman Owetz

Renoveringsobjekten handlar om Susanne, en av karaktärerna som figurerade i utkanten av författarens förra bok Brevvännerna. Hon arbetar som arkitekt och har nyligen lämnat en större byrå för att börja frilansa. När hon får ett stort projekt i form av en ombyggnation av en gammal skofabrik belägen i Roslagen är hennes lycka gjord, men uppdraget i den lilla orten Grävinge visar sig vara allt annat än det fina prestigejobb Susanne har tänkt sig.

Trots det beger sig Susanne till Grävinge där hon hyr in sig för att rekognocera. Kanske kan hon ro det hela iland, hennes nystartade verksamhet behöver ju det. Men istället blir hon vän med de människor vars bostäder hon förväntas medverka till att riva och situationen blir än mer komplicerad.

Renoveringsobjekten är en roman som andas sommar och feelgood, inte minst tack vare de vackra miljöerna i Roslagen som författaren beskriver så inlevelsefullt. Jag gillar greppet Eli Åhman Owetz använder då hon spinner vidare på en karaktär som hade en ganska liten roll i Brevvännerna. Böckerna länkas på så sätt samman, utan att bli en direkt serie. Möjligen kan det dock vara en fördel att undvika att läsa i omvänd följd på grund av risken för spoilers, men Renoveringsobjekten är i övrigt en fristående roman.

Handlingen kretsar kring en by som har drabbats av olycka i form av en byggherre utan verklighetsförankring. Många invånare på små orter kan nog känna igen sig i situationen som beskrivs, där exploateringen på ett hänsynslöst sätt hotar att ödelägga hela bygdens kulturella arv. Eli Åhman Owetz skapar intressanta kontraster mellan det förflutna och framtiden då hon berättar om byggnadernas historia och minnena av de människor som har levt och verkat där förut. Renoveringsobjekten är en finstämd och underhållande roman om att inte tappa kontakten med våra rötter, men den handlar lika mycket om att våga ta steget vidare.

Utgiven av: HarperCollins Nordic, 2020.

Betyg 4 av 5