Foto: Gabriel Liljevall

▪️Berätta lite om nya boken Väg 9. Vad handlar den om?

Boken inleds med att en konstnärinna hittas mördad vid fyren på Stenshuvud på Österlen på långfredagsmorgon. Min polis Tess Hjalmarsson och hennes Cold case-avdelning i Malmö dras in i utredningen när man hittar en mycket speciell vit lera i botten på en båt. Samma lera gäckade polisen i ett ouppklarat mord på musikstudenten Max Lund utanför Ystad femton år tidigare. På ytan verkar i de inte ha något gemensamt och samtidigt får vi följa en kvinna som börjat uppleva sin makes förändring.

Boken är löst inspirerad av mordet på Nillas Elmberg i Lund, en 20- årig student som mördades en regnig natt när han var på väg hem på sin cykel. Han och jag var jämnåriga och hade gemensamma bekanta, det gjorde att fallet kom närmare än vanligt.

▪️Varför valde du temat Cold Case för din bokserie? Vad är det som är så lockande med ”kalla fall”? 

Som journalist träffade jag många anhöriga till mordoffer och jag såg vad det gjorde med dem. Speciellt i de fall där man inte fick någon förklaring. En del av fallen berörde mig mer än andra och jag fortsatte att följa dem i flera år. Det finns så många aspekter kring det ouppklarade som påverkar så många människor. Och sen har vi mystiken, vad var det egentligen som hände? Och en ostraffad mördare går fortfarande lös, något som går helt emot vårt rättsmedvetande.

Det är mänskligt att vilja avsluta saker men det får man inte i de här fallen, vilket så klart är frustrerande. Därför får min polis den svåra, men fina uppgiften att ta sig an detta i mina böcker!

▪️Berätta lite om dig själv. Vilka erfarenheter av kriminalfall har du sedan tidigare och när väcktes idén om att skriva deckardebuten Cold Case: Försvunnen? 

Jag är uppvuxen i Lund och på Österlen och ville tidigt  bli journalist. När jag senare jobbade på Expressen tyckte en av mina chefer att jag skulle bli kriminalreporter, hon hade väl upptäckt min morbida sida och sett hur jag bet mig fast i poliser och på mordplatserrna. Eftersom min kollega hade social fobi blev det ofta jag som fick åka ut och träffa folk, vilket gjorde att jag blev drillad och ganska bra på att bemöta människor som upplevt tuffa saker.

Jag arbetade också som chef inom media i många år men längtade alltid tillbaka till att skriva krim. Under en period tog jag tjänstledig och skrev boken Diplomatdottern som baseras på en verklig händelse (och som ska ges ut på nytt nu). Det blev startskottet för då upptäckte jag hur roligt det var med en annan sorts skrivande där man fick skapa sina egna scener och världar. Fröet till Tess Hjalmarsson och hennes kollegor föddes för många år sedan men det var först flera år senare som jag slutförde CC Försvunnen. Tyvärr, jag kan önska jag startat lite tidigare, men jag var väl inte mogen helt enkelt.

Har du några heta deckartips att dela med dig av inför sommaren?

▪️Jag hinner tyvärr inte läsa alls så mycket som jag velat. Barn, hund, flickvän och hus pockar på uppmärksamheten. Och så mina egna karaktärer, som vill att jag ska ägna mig åt dem istället. Det finns så otroligt mycket bra i Sverige inom genren nu. Men generellt sett är jag även förtjust i danskarna, deras tv-serier och böcker. Så det får bli tre danskar:

Søren Sveistrup: Kastanjemannen, Katrine Engberg: Köpenhamnsserien och de flesta av Jussi Adler-Olsen och hans avdelning Q.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.