Efter elva böcker med olika teman väljer Elly Griffiths att göra kopplingar till den allra första boken i serien, Flickan under jorden. Där figurerade en norsk arkeolog i handlingen, och nu har hans son kommit till England för att delta i ett forskningsprojekt. När kvarlevorna efter en flicka hittas i en forntida stenkista blir även polisen iblandad eftersom det finns skäl att misstänka att skelettet är av betydligt nyare datum.
För Ruth innebär händelseförloppet att minnen väcks till liv, både på gott och ont. Hon måste än en gång samarbeta med kommissarie Harry Nelson. Deras relation är mer komplicerad än någonsin. Hon grubblar en hel del över framtiden, kanske är det dags för henne och dottern Kate att börja om och skapa sig ett eget liv någon annanstans. Tankarna kring huruvida det är värt att gräva i det gamla blir också mer påtagliga när historien börjar upprepa sig på flera plan. Ett brott verkar ligga bakom fyndet i stenkistan och plötsligt kommer märkliga brev som för tankarna till en sedan länge död man.
Serien om rättsarkeologen Ruth Galloway har hela tiden varit något av en följetong kring karaktärernas privata relationer och det inslaget fortsätter att ta stor plats. Harry Nelson väntar barn tillsammans med sin fru, och därmed är hans dörr stängd för en framtid tillsammans med Ruth. I alla fall i teorin, men både Ruth och Harry har ändå svårt att släppa taget. I den här boken är det på något vis också som att cirkeln kring Ruth sluts. Hon är tillbaka i sitt rätta element bland saltängar och stensättningar, vilket uppskattas, men jag är inte lika förtjust i tanken på de grepp som författaren återanvänder från tidigare böcker. Ännu en gång försvinner ett spädbarn och spökena från Flickan under jorden är hela tiden närvarande. Elly Griffiths rör sig vant och säkert i den värld hon numera känner utan och innan. Hon skriver med skärpa, humor och stil, men samma frågetecken blir alltid hängande i luften och karaktärerna verkar ha stagnerat i sin utveckling. Trots att Ruth Galloway och hennes dotter Kate är ett kärt återseende och att jag tidigare har tillhört seriens hängivna beundrare är det inte utan att En cirkel av sten lämnar mig med en liten, skavande känsla av besvikelse.
Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2019. I översättning av: Carla Wiberg.
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 