Julfirandet får ett abrupt men inte ovälkommet slut för kriminalinspektör Karen Eiken Hornby då en man hittas död på Noorö och hon kallas till platsen för att delta i utredningsarbetet. Efter en tids sjukskrivning är det en lättnad för Karen att få återgå i tjänst och då det står klart att den äldre mannen har bragts om livet faller Karen snabbt in i sin vanliga roll bland poliskollegorna. Förhör och jakten på bevis tar dem ut på den karga doggerska landsbygden där familjehemligheter och gamla tvister visar sig bli högst aktuella.
Stormvarning är den efterlängtade uppföljaren till deckarsuccén Felsteg och återigen får vi följa med till den fiktiva ön Doggerland belägen i Nordsjön. Platsen har influerats av såväl Norden som Storbritannien men har likväl sin helt unika kultur. Maria Adolfsson beskriver i detalj de vindpinade hedarna, det salta havet och de lokala traditionerna. Hennes förmåga att bygga en fiktiv värld på ett så trovärdigt sätt är fascinerande.
Deckarintrigen är klassisk till sin utformning. Hantverket känns gediget och handlingen är väl genomtänkt. Författaren lämnar inget åt slumpen och alla de ledtrådar polisen följer upp knyts samman på ett trovärdigt sätt. Maria Adolfsson skriver befriande trovärdigt, hennes huvudkaraktär är sympatisk men samtidigt komplex på ett sätt som gör henne realistisk. Karen Eiken Hornby är ingen hjältinna, hon väljer fel ibland precis som verkliga människor stundtals gör. Handlingen kretsar även en del kring Karens privatliv. Skälet till att hon lever ensam är en väl förborgad hemlighet som även har hindrat henne från att träffa släkten på Noorö under en mycket lång tid. Att återse fastern och kusinerna är en situation som rör upp många känslor och barndomsminnen, men att en kusin är högt uppsatt inom ett lokalt MC-gäng gör relationen komplicerad. Böckerna kretsar också kring andra personer i Karens närhet, här främst vännen Aylin som försöker bryta sig loss från ett äktenskap som domineras av misshandel och övergrepp.
Stormvarning visar att Maria Adolfssons författarskap håller hög klass. Gestaltningarna känns mer genomarbetade än i den första boken och samhällets atmosfär blir tydligare. Resultatet blir en fängslande deckare där tempot långsamt stegras mot en upplösning som är andlöst spännande. Hur boken slutar kan jag självklart inte avslöja, men bokens sista scen är något utöver det vanliga. Författaren visar prov på en väl utvecklad känsla för detaljer och för alla som älskar de karga miljöerna som skildras i deckarserien om Shetlandsöarna av Ann Cleeves eller böckerna om Yttre Hebriderna av Peter May är Maria Adolfssons författarskap ett självklart val.
Utgiven av: Wahlström & Widstrand, 2019.
Betyg 5 av 5
Hej
och tack för tipset och den fina analysen av boken!! Jag kände inte till Maria Adolfsson, men nu ska jag läsa både Felsteg och Stormvarning. Eftersom jag gillar Ann Cleeves Shetlandserie högt och rent kommer jag säkert att gilla Adolfssons böcker också.
Jag tror det var av dig som jag fick tipset på Mats Strandbergs Slutet. Huu vilken bok, men oj den var bra! Så jag tackar för det tipset på samma gång.
Ha det bra.
Hoppas du gillar! Önskar trevlig läsning. 😊
Fem av fem? Jag hade helt missat den här, men vi brukar ju gilla samma typ av deckare…
Eftersom du gillar Ann Cleeves och Peter May tror jag absolut att även detta skulle kunna bli en favorit 😊