Johannas deckarhörna Uncategorized

I maktens skugga av Viveca Sten

Bild

Detta är Viveca Stens sjunde bok om morden på Sandhamn. Juristen Nora Linde har hunnit bli mamma igen eftersom det gått några år sedan berättelsen som vi fick ta del i den förra boken. Hon har även bytt jobb och är på det hela taget lycklig med sin nye man. Hennes barndomsvän, polisen Thomas Andreasson är däremot inte så lycklig. Visst har han det bra med sin lilla familj bestående av Pernilla och dottern. Men han börjar tappa glöden för polisyrket, och tycker att det ofta känns meningslöst då hans del i den stora kedjan av myndigheter är så liten.

Samtidigt har det kommit en riskkapitalist till Sandhamn. Svensken Carsten Jonsson har gjort stora pengar i London de senaste åren och är just nu involverad i en storaffär på den ryska marknaden. Han är dock inte helt selfmade, hans hustru Celia kommer från en ansedd engelsk barkgrund, och hennes pappa har gått in med stora summor i Carstens verksamhet. Carsten bygger nu ett enormt hus precis vid vattnet på Sandhamn, och som så ofta när någon gör något liknande pyr missnöjet runtomkring. Hur kunde han få bygglov? Huset passar stilmässigt inte alls in i den idylliska skärgårdsbyn och dessutom medför det olägenheter för de boende. Dessutom har han lagt sin brygga in på en grannes vatten. Det är som uppgjort för konflikt.

Carsten är dock angelägen om att göra sig populär då han misstänker att ortsborna inte gillar hans ankomst till ön efter att flera incidenter inträffat. Han bjuder därför till fest, och de flesta, även Nora Linde och hennes sambo, är ditbjudna. Festen slutar dock i katastrof när gäststugan brinner ner till grunden och en man hittas död där inne. Frågan är bara vem han är. Samtidigt tappar Carsten greppet allt mer. Han dricker för mycket och beter sig illa mot sina närmaste. Affären med ryssarna hotar gå som intet och i så fall faller hela det korthus han byggt upp. Då är inte skrytbygget på Sandhamn hans längre, utan bankens, och han måste kräla i stoftet för sin svärfar som han försökt bevisa sin duglighet för. Frågan är hur långt han är beredd att gå för att förhindra det, och om omgivningen ska lyckas skrämma iväg honom från Sandhamn?

Viveca Sten beskriver med sedanvanlig skicklighet livet i den lilla skärgårdsidyllen Sandhamn på ett så bra sätt att man nästan hör vågorna skvalpa medan man läser. Hennes böcker har verkligen vuxit. Den förra, I farans riktning, var en fullträff i mitt tycke. Men jag ska erkänna att jag inte var övertygad efter de två första böckerna i serien. Då kändes det mest som en i raden av alla svenska mysdeckare, men Viveca Sten har verkligen utvecklats och lyckas nu skriva både skrämmande och mysigt på samma gång. Perfekt sommarläsning!

Att använda sig av den på alla orter som invaderas av sommargäster kända rik-man-komma-och-göra-vad-han-historien är ett bra grepp. Det är inget Viveca Sten har kommit på själv, för det händer hela tiden lite över allt. Men hon använder det på ett smart sätt. Huvudpersonerna Nora och Thomas med familjer har vid det här laget blivit som gamla vänner. Vi känner dem väl och vet hur de kommer att reagera. Men att historien har tillåtits ta ett hopp framåt sedan den förra boken tycker jag ger lite nytt liv till det hela, det ger fler händelser att referera till och gör att tempot inte blir för segt. Vi behöver inte följa varje steg huvudpersonerna tar, lite kan få lämnas år läsarens fantasi, och det tycker jag om att Viveca Sten också låter oss göra.

Det som drar ner betyget för boken är att jag tycker själva mordintrigen blir lite långsam. Det är mycket fokus på Carsten och hans familj, med alla rätt, men det dröjer länge innan någon dör och det dröjer ännu längre innan man får reda på vem det är. Mordet blir liksom en bihandling som nämns i förbifarten, och så tycker jag inte att det ska vara i en deckare eller kriminalroman. Även om spänningen hålls vid liv genom andra grepp så tycker jag att det skulle ha varit lite mera fokus på mordgåtan och att det gärna hade fått hända lite mer lite tidigare i boken för att få spänningen att tända till lite extra. Jag sträckläste den dock och över lag är det en läsvärd deckare, och jag kan verkligen rekommendera den, särskilt om man ska spendera sommaren bland kobbar och skär.

Boken finns hos Adlibris och Bokus

Betyg: 4 av 5

Johannas deckarhörna Uncategorized

Pojken som läste Jules Verne av Almudena Grandes

Bild

Nino växer upp i det sena 1940-talets Spanien. Det är snart ett decennium sedan Spanska inbördeskriget mellan fascisterna och de röda hemsökte landet och Francisco Franco har suttit vid makten som diktator ett antal år. Men i bergen där Nino bor är stämningen fortfarande spänd. Ingen kan tro att det gått så många år sedan kriget slutade. Ninos far är civilgardist och arbetar för statsmakten. Hans mor växte upp på den soliga sydkusten och längtar tillbaka. För i trakten av Jaén där de bor finns inga spår av det soliga Spanien med rika odlingar som vi tänker på och förknippar med landet. Det är en fattig region med bitande kalla vintrar.

Ninos far vill att han ska växa upp till en trygg framtid som civilgardist som han själv. Men eftersom han är liten till växten och fadern befarar att han inte kommer klara de fysiska kriterier som kåren kräver sätter han honom i undervisning hos en kvinna i bergen som tidigare varit lärare men som tvingats sluta då nya politiska vindar drog in över Spanien. Hon har nämligen klara kopplingar till kommunisterna som gömmer sig i bergen och utför plundringsräder i bästa stråtrövaranda. Nino är duktig och begåvad och trivs bra med undervisningen, och när hans lärarinna dessutom öppnar dörren till litteraturens värld för honom genom att låta honom läsa Jules Verne är lyckan komplett.

Men Nino kommer också i kontakt med idéer som står på ända mot dem han har med sig hemifrån. Hans bäste vän Pepe Portugisen som bor i kvarnen är också en man med ett förflutet höjt i dunkel. Alltsammans får den tioårige Nino att börja fundera över vad som är rätt och fel, och plötsligt finner han att hans lojalitet är kluven mellan familjen och hans vänner. Han måste tids nog välja sida.

Almudena Grandes roman om pojkens uppväxt i Francotidens Spanien har många fördelar. Dels gillar jag att ett svenskt förlag väljer att översätta en roman som behandlar ämnet. Den breda massan av svenskar har nog en ganska bra övergripande bild över hur Andra världskriget drabbade Europa, men ofta glömmer man bort att det fanns mycket politisk instabilitet och lidande även i andra länder, direkt eller indirekt kopplade till kriget. Franco stödde förvisso Hitler, men Spanien var aldrig direkt inblandade i kriget på samma sätt som t ex Italien, Frankrike och Storbritannien. Men eftersom det Spanska inbördeskriget och den diktatur som följde därpå nästintill har gått förlorad ur det svenska medvetandet och vi nu bara tänker på Spanien som sol och bad och en flaska Rioja med lite tapas till tycker jag att det är bra att det finns böcker att läsa om landets historia översatta till svenska, och romaner lämpar sig extra bra eftersom de når en bredare krets med mindre förkunskaper än en fackbok i ämnet skulle ha gjort.

Nästa sak som jag gillar är det här med att vi får se en annan del av Spanien än solkusten. För det är ju faktiskt ett ganska stort land, med både högplatåer som har kyligt klimat vintertid och soliga stränder som kontrasterar mot varandra. Det är trevligt att fler nyanser är den det soliga Spanien får synas ibland.

Almudena Grandes har också ett mycket angenämt språk. Men, det finns saker jag inte är lika förtjust i. Tonen i texten och alla de resonemang och ställningstagande som den tio-elva årige Nino gör låter väldigt vuxen. Det låter snarare som en vis man på 50+ talar än en liten pojke. Visst kan jag köpa att barnen som växte upp under dessa förutsättningar tvingades mogna snabbare än dagens svenska barn gör. Men ingen elvaåring jag känner skulle tänka eller framförallt formulera sig så som Nino gör i boken. Det gör att boken tappar lite i trovärdighet, och det drar ner betyget.

Det är också en faslig massa namn. Varenda granne, bekant, moster och brylling namnges. Det gör att jag tappar tråden lite. Almudena Grandes kunde gott ha skrotat några av alla dessa människor som ändå inte är helt viktiga för berättelsen och nöjt sig med att behålla de som var av verklig vikt.

Över lag tycker jag om boken, men det är något som inte riktigt griper tag i mig. Jag sitter lite med en likgiltig min när den är slut, och det är synd, för det borde ha varit en bok som hade gripit tag om mig. Det finns bitvis potential för att skriva en riktigt stark historia, men någonstans på vägen svävar det hela iväg och blir inte riktigt så bra som jag hade hoppats på. Men boken är fortfarande läsvärd, särskilt om man vill följa med till en tid och miljö som för många säkert är okänd.

Andra som recenserat boken är bland annat Lottens bokblogg.

Stort tack till Norstedts för recensionsexemplaret!

Boken finns hos Adlibris och Bokus.

Betyg 3 av 5

Johannas deckarhörna Uncategorized

Norrsken av Frida Skybäck

Bild

Året är 1846 Cecilia Stiernfors är en ung adelsfröken bosatt med sina föräldrar och syskon på Rosenlunds herrgård. Hon har nyligen kommit hem efter en resa till ett flickpensionat i Schweiz. Men Cecilia är inte den samma längre. Den glada unga flickan är som förbytt, och hon håller sig på avstånd från den övriga familjen. Hennes mor Märta vill inte att hon kommer för nära brodern Benjamin när hon är så kylig och inbunden. Så kommer herr Rousseau, en av faderns handelskompanjoner, till gården och innan Cecilia vet ordet av är de förlovade.

Själv har hon ingenting att säga till om, man anar att hon har en stor skuld att betala till sina föräldrar och att de är angelägna att få henne bortgift så fort som möjligt. Trots att Cecilia inget hellre vill än att stanna på Rosenlund och vara nära sin familj så finner hon sig tvungen att tacka ja till Rousseaus frieri, trots att det är uppenbart att hennes yngre syster är den som har trollbundit hennes blivande man.

Cecilia är djupt förtvivlad. Hennes tankar går till kärleken Ludvig som övergivit henne till förmån för en konstnärskarriär i Italien. Hennes enda ljusglimt i tillvaron är brodern Benjamin som hennes mor inte vill släppa henne nära – och frågan är varför Cecilia är så fäst vid sin bror?

Detta är Frida Skybäcks tredje historiska roman. Hon debuterade med Charlotte Hassel, som följdes av Den vita frun. Jag har tidigare läst Charlotte Hassel, och tyckte att det var en helt ok debutroman. Norrsken är den första delen i en planerad serie om systrarna på Rosenlund.

Det är en väldigt sorglig men samtidigt vacker historia som vi får berättad för oss. Frida Skybäck har lyckats skapa ett djup i den här boken genom att skildra hur olycklig Cecilia är i sin nuvarande livssituation. Läsaren får spänningen serverad genom att författaren på ett skickligt sätt lyckas förmedla att det finns en hemlighet i Cecilias liv, och även om man kanske kan ana sig till vad det är så vill man ändå veta hur det ska gå för henne. För Cecilia är en mycket sympatisk romanfigur, medan hennes mor får inta rollen som ”den onda” motsatsen.

Frida Skybäck har också gjort ett bra researcharbete. Boken utspelar sig under åren 1845-1846 och vid denna tid var Oscar I ganska nytillträdd som kung. Hon låter i vissa passager det politiska läget i Sverige vid denna tid och åsikterna i samhället om den nye kungen komma fram, och det sker hela tiden på ett snyggt sätt så att det blir en naturlig del av berättelsen och inte en mästrande historielektion som det ibland kan bli när en del författare ger sig i kast med att skriva historiska romaner och nästan glömmer att det är en roman de skriver i sin iver över att få de historiska omständigheterna korrekta.

Jag ser fram emot de kommande delarna i serien, och tycker att detta är en bok att rekommendera för alla som vill ha en riktigt bra roman om olycklig kärlek, svunnen svensk historia och herrgårdsmiljö. Boken marknadsförs som en svensk Downton Abbey, och det är nog en ganska bra liknelse.

Stort tack till Bokförlaget Forum som var snälla och gav mig boken som recensionsexemplar!

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och CDON.

Betyg 4 av 5