När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka

BildÅret är 1942, mitt under brinnande krig. En kvinna i Kalifornien läser ett anslag om vad hon bör packa inför den stundande evakueringen. Hon och hennes familj är nämligen av japanskt ursprung. Hennes make har redan förts bort av myndigheterna. För efter japanernas attack mot Pearl Harbor på Hawaii är inte de amerikanska medborgare som är av japansk härkomst önskvärda längre. De betraktas som fiender trots att de inte känner någon annan livsstil än den amerikanska.

Hon packar det som behövs. Deras hund dödar hon utan att berätta det för barnen då husdjur inte får medtagas. Hon och hennes två barn hamnar sedan på ett tåg till interneringslägret i Utah. Där får de inrätta sig och skapa en tillvaro tills kriget är slut. Men när de kommer tillbaka till Kalifornien efter krigsslutet är inget vad det har varit. Japanerna har blivit kända i USA för sin grymhet under kriget, och alla historier som cirkulerar om deras ondska och slughet gör tillvaron för familjen nästintill omöjlig. Trots att det enda de vill är att vara amerikaner och leva ett anständigt liv så sätter hela tiden deras ursprung käppar i hjulet för dem.

Detta är Julie Otsukas debutroman, men det var hennes andra roman, Vi kom över havet, som först översatter till svenska. Jag har inte läst den ännu, men ser inget problem i det då det är två separata historier.

Otsuka har skrivit en ganska tung roman, även om den är ganska tunn till sidantalet. Det är en dyster berättelse om utanförskap och vånda över vad som kommer att hända i framtiden. Den är i högsta grad aktuell eftersom känslan av att inte vara önskvärd i det man själv vill kalla sitt hemland säkerligen går att applicera på många människor som immigrerat. Jag tycker att det är ganska jobbig läsning stundtals av den anledningen att det är så orättvist att de behandlas som de gör bara för att de är japaner. Men krig har allt som oftast den effekten att det är civilbefolkningen som får lida för militärens aktioner, och det kan ta sig många uttryck.

Jag tycker att Otsukas språk är elegant, och en passande lågmäld ton igenom hela berättelsen stämmer bra till den sorgliga berättelsen. Vad jag inte riktigt tycker om är att familjen inte nämns vid namn en enda gång genom hela berättelsen. Vi känner dem bara som ”kvinnan” och ”pojken” till exempel. I och för sig är det säkert en genomtänkt idé författaren haft eftersom det illustrerar att det skulle ha kunnat vara vilken amerikansk familj med japansk bakgrund som helst det handlar om. Det fanns massor av dem. Men jag får ändå en liten känsla av utanförskap som läsare, att jag inte riktigt släpps in och att jag får en historia berättad för mig om en tredje person som för mig är obekant. Det ger ett minut i betyget. Men över lag är det en läsvärd bok som har en viktig historia att berätta.

Stort tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplaret!

Boken finns att köpa hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Mirakelverkstaden av Valérie Tong Cuong

Bild

Mirakelverkstaden av Valérie Tong Cuong handlar om tre olika personer som alla har det gemensamt att deras värld har brakat samman och de har hamnat i en tillvaro som de flesta inte skulle önska sig. De mår dåligt och skulle vilja att deras liv hade blivit annorlunda. Så kommer chansen.

Millie är osynlig. Hon gör allt hon bör, lever ett skötsamt liv, arbetar osv, men ingen lägger märke till henne. Så en dag när hon sover börjar det brinna i huset hon bor i. Hon får panik och väljer att hoppa genom fönstret. Då hon vaknar upp på sjukhuset och de frågar henne om hon minns något ser hon sin chans. Ingen har hört av sig eftersom hon saknar kontakt med släkt och vänner och för sjukhuspersonalen är hon en okänd människa. Hon säger att hon har förlorat minnet, att hon inte vet vem hon är. För nu finns chansen att skapa sig en ny tillvaro. Hon får erbjudande att bo på ett ställe som ska hjälpa henne att hitta tillbaka till sig själv, och antar erbjudandet.

Mike är hemlös. Han sover där han kommer åt. Super. Tänker på tiden innan han deserterade från det militära och fortfarande var en aktad man. Så hamnar han i bråk och får mjälten sönderslagen. Sjukhuspersonalen säger att de vet en man som kan hjälpa honom på fötter. För nu är de dagar slut då han kan klara livet på gatan. Hans hälsa kräver att han skaffar sig ett anständigt liv.

Mariette är lärarinna. Hennes elever skapar ett rent helvete för henne. Hennes man är politiker. Han gör allt för att skjuta hennes självkänsla i sank. Hennes barn ser mest på henne som en städerska och husföreståndarinna. Så en dag går en av de mest provocerande eleverna ett steg för långt. Mariette ger honom en örfil så han ramlar ut för en trappa och skadar sig. Ingen förstår vad det har flugit i henne och hon skickas till psykvården med förklaringen att hon måste ha blivit överansträngd. Väl där får hon erbjudande om att rekreera sig i lugn och ro, och detta skall ske hos Mirakelverkstaden. Hon tackar ja.

Det är så deras vägar i olika utsträckning kommer att korsas. För det är hos Mirakelverkstaden som dessa trasiga människor hamnar. Det är en idyll. Man hjälper människor som hamnat fel i tillvaron att komma till rätta med sina problem. Man ger dem en skräddarsydd lösning. Allt på ideell väg. Men är det inte för bra för att vara sant? Och vilken typ av skuld har man egentligen att betala tillbaka till Mirakelverkstaden då de gett det som inte kan köpas för pengar?

Valérie Tong Cuong har skrivit en bok med mycket svärta. Jag tycker till en början att det är ganska jobbigt att läsa om dessa individer som det gått illa för. Men hon gestaltar dem väl. Särskilt lärarinnan som är färdig att gå i väggen, men som ingen tror på då hon försöker förklara sin situation väcker min medkänsla lite extra. För så kan det säkert vara ibland, att omgivningen tycker att man klagar i onödan fast man själv känner att saker och ting är övermäktiga.

Ett plus i betyget är att det inte svävar iväg för mycket, vilket ibland franska romaner gör. Hon har också ett rappt och direkt språk. Hon säger det som hon vill ha sagt rakt ut, utan en massa krusiduller och det tycker jag passar den här berättelsen bra. Dessutom är den moraliskt tänkvärd. För hur betalar man egentligen en skuld som inte kan betalas? Och vad är priset för att hjälpa sina medmänniskor i dagens krassa samhälle?

Boken finns hos Adlibris och Bokus.

Betyg 3 av 5

Skymningens barfotabarn av Anna Jansson

Bild

Det är den femtonde boken i Anna Janssons serie, och Maria Wern håller på att planera sitt bröllop med brandmannen Björn. Allt verkar förhållandevis idyllsikt i Visby, tills Maria börjar känna sig förföljd. Någon lämnar gåvor till henne på jobbet och syns utanför hennes hus, men hon har ingen aning om vem det är. Men så rörs gamla minnen upp till ytan då hennes mamma dör. Vi får ta del av glimtar ur Maria Werns allt annat än lyckliga barndom, och bröllopet måste skjutas på framtiden. Dessutom dyker en okänd halvbror upp efter moderns död.

Det är sommar på Gotland och barnen vill åka på kollo. Maria säger ja, men strax efteråt hittas en man i nittioårsåldern mördad i närheten. Till att börja med är det ingen som förstår vad någon vill en så gammal man för ont, men snart visar det sig att ledtrådarna står att finna i det förflutna och att gamla oförätter sedan andra världskriget fortfarande kan ha betydelse.

Vi får också stifta bekantskap med Mirela, en flicka som hunsas av en äldre pojke som blivit hennes plågoande. Hon gör vad hon kan för att undkomma mobbaren, men till ingen nytta, då de till och med hamnar på samma sommarkollo. Det slumpar sig så att det är samma läger som Marias barn vistas på. Och då Mirela försvinner strax efter att den gamle mannen blivit mördad blir Maria Wern riktigt orolig, både för flickan och sina egna barn.

Anna Jansson är bra på det hon gör. Den senaste tiden har bloggvärlden diskuterat värdet i att låta bokserier fortgå i uppemot tio-femton böcker, och de flesta tycker att det blir tröttsamt. Jag instämmer till viss del, men tycker att det är författarens förmåga det hänger på. Och jag tycker att serien om Maria Wern fortfaranade håller måttet. Självklart har det funnits både starkare och svagare böcker i serien, och den här tillhör de bättre av de som kommit på senare år tycker jag. Visst har Maria förändrats en del över årens lopp, men vilka verkliga människor skulle inte ha gjort det?

Något mer som jag tycker om med Anna Janssons böcker är att hon är duktig på att skildra de svaga i samhället. I denna bok kommer det till uttryck både genom den mobbade Mirela och genom de glimtar av Maria Werns barndom vi får. Obehaglig läsning kan tyckas, men tyvärr ganska nära mångas verklighet. Anna Jansson låter också sina karaktärer vara mänskliga, och det tycker jag att hon i hela sin bokserie har lyckats med bättre än de flesta deckarförfattare. Hon verkar ha en god människokännedom eftersom hon inte hemfallit åt att blanda in superhjältar i sina historier. Inga undersköna blondiner som ser ut som något av John Bauer och inga världsmästare i violin. Befriande tycker jag.

Det är inte någon bloddrypande historia för att vara en deckare. Istället använder sig Anna Jansson av enkla grepp för att skapa obehag, såsom ett ansikte som trycks mot en fönsterruta mitt i natten, mörka skyar med ogenomträngligt åskregn och den krypande känslan av att vara förföljd. Det kan vara nog så effektfullt. Sammantaget tycker jag det är en lättläst bok och en stunds trevlig underhållning.

Andra bloggar som skrivit om boken är bland annat Lottens bokblogg.

Boken utkom i mars på Norstedts förlag och finns att köpa hos Bokus och Adlibris.

Betyg 4 av 5