Året är 1628 och den svenska stormakten blomstrar. Gustav II Adolf sitter på tronen och rikets status ska manifesteras i form av ett nytillskott i krigsflottan – men regalskeppet Vasa hinner knappt lätta ankar innan den ranka konstruktionen orsakar slagsida och omedelbar förlisning. Många människor omkommer och det viskas att det är de uråldriga ekarna som huggits ned och byggts in i skeppet som nu kräver sin blodiga hämnd.
Disa Kassman arbetar på Vasamuseet och får i den nutida berättelsen i uppdrag att restaurera en av de skulpturer som en gång prydde det ståtliga fartyget. Uppdraget visar sig bli oväntat komplicerat. Vildmannen i fråga är en obstinat figur som sakta men säkert får ett allt större inflytande över alla inblandades liv. När försvinnanden och oförklarliga dödsfall skakar museet och dess personal blir det allt tydligare att den äldre mannen som varnat dem för att väcka vildmannen till liv tycks ha haft en poäng …
Skräck i en historisk kontext är temat för Frida Andersson Johanssons nya bok Ek och utmaningen i att kombinera historiska fakta med fiktion är en balansgång som författaren klarar med glans. Symbolik och folktro får tjäna som extra krydda åt berättelsen om de blodtörstiga ekarna och tanken på att de blev Vasaskeppets undergång är fantasifull, men den framställd på ett så övertygande sätt att jag gladeligen läser vidare med en känsla av skräckblandad förtjusning. Författaren har även skapat ett intressant persongalleri med Disa Kassman i spetsen. Beskrivningarna av hennes trassliga vardagsliv präglas av både humor och skärpa, vilket skapar en uppfriskande och stilsäker kontrast till den historiska aspekten. Frida Andersson Johansson visar med Ek att svenskskriven skräck är en genre att räkna med och att hon är beredd att ta täten i det sammanhanget.
Utgiven av: Modernista, 2020.
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 
Den här fick jag som en överraskning. Så det är skräck alltså? 🙂