För första gången i svensk översättning får vi nu ta del av berättelsen om Alan Banks från början. Ur askan i elden är först ut i serien, och Banks är här fortfarande gift med Sandra, barnen är små och familjen har nyligen lämnat London för Eastvale. Banks tänker sig en lugn landsortsidyll, men snart har han flera brott att utreda. En fönstertittare besvärar kvinnor runt om i staden, ett ungdomsgäng härjar och en äldre dam har hittats död, eventuellt mördad.
Stilen och berättelsens grundramar känns igen från de senare böckerna, Alan Banks är sig lik på många plan. Att läsa den här boken är som att titta på gamla bilder där bekanta ansikten dyker upp i yngre upplagor. Visst märks det ibland att det är Peter Robinsons debut, främst genom att handlingen är snabbare och författaren ger sig inte samma tid för att bygga upp stämning och atmosfär som vi ser i de senare böckerna.
Finns det då någon anledning att ge ut en drygt trettio år gammal boktitel idag, när det strömmar in massor av nya manus till förlagen? Ja, i det här fallet. Ur askan i elden är en sådan bok som håller än idag. Handlingen känns tidlös, men med en och annan tidsmarkör som förflyttar oss till det sena åttiotalet – kassettband, arbetslöshet och färre tekniska hjälpmedel i utredningsarbetet. Inget fel med vad som kan tyckas vara ålderdomliga inslag, om en nyskriven bok utspelar sig på åttiotalet är det just dessa små fragment för att placera oss i rätt decennium som vi som läsare eftersträvar. Det som inte förändras över tid är den mänskliga naturen och motiven bakom brotten, vid det lägger Peter Robinson tyngdpunkten i sin berättelse.
Vi är många som uppskattar böckerna om Alan Banks och ständigt önskar oss en ny, tillhör man den skaran finns det en stor behållning i att läsa Ur askan i elden.
Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2018. I översättning av: Jan Malmsjö.
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 
Jag ska läsa den med eller lyssna på. ♥Alan Banks.