Med tusenåriga traditioner och ett av världens främsta ämbeten i sikte finns det ingen gräns för vad vissa skulle kunna göra för att väljas till påve. Redan under medeltiden och renässansen utgjorde konklaverna en sammandrabbning mellan starka viljor, fylld av ränker och komplotter. I Konklaven låter Robert Harris oss följa med i en nutida berättelse om ett fiktivt påveval, en berättelse om maktens sanna natur.
När påven dör samlas kardinalerna i kurian för att välja en ny. Omröstningen är ett legendariskt moment, först när vit rök stiger från det sixtinska kapellet vet den kristna världen att de har en ny andlig ledare. Det är kanske lätt att glömma bort i vårt protestantiska och sekulariserade samhälle vilken enorm makt påveämbetet har, än idag. Vi får följa valet i detalj, inifrån, och allteftersom rullas skandalerna upp och bär vittnesbörd om vad motståndarna gjort för att svärta ned varandra och framhäva den andres svagheter. Inte underligt att vår huvudperson kardinal Lomeli ibland sviktar i sin gudstro.
Detta är som sagt en fiktiv berättelse, närmare bestämt en politik thriller, vilket just Robert Harris är känd för att vara en mästare på att skriva. Och visst lyckas han fånga den rafflande maktkampen, men det är också en berättelse som förblir lite stel. Allt fokus riktas på valet, och jag tycker aldrig att jag kommer karaktärerna inpå livet. Kanske beror det på att jag som läsare oftast föredrar psykologisk spänning före intriger i maktens korridorer, och här är det den senare typen vi bjuds på. Det är också ganska många titlar och ämbeten att hålla ordning på, men det finns ändå något visst med att läsa om de historiska förordningar som styr valet av påvar än idag. Det är en nästintill mytomspunnen ritual, och för den som gillar historiska och politiska thrillers är Konklaven ett gott val.
Utgiven av: Bookmark förlag, 2017. I översättning av: Svante Skoglund
Finns hos t ex Adlibris & Bokus
Betyg 3 av 5
Johannas Deckarhörna 
Egentligen borde jag kanske läsa den här boken, jag vet inte mycket alls om påveämbetet och inflytandet en påve har. En roman borde ge litet faktakunskaper på köpet, ett litet enklare sätt att lära sig mer om något komplicerat. Det första jag tänker på när jag ser omslaget är Törnfåglarna och fader Ralph… då förstår du nivån för vad jag känner till i ämnet 😉
Hehe, bättre du läser Påvarna av Göran Hägg. 😉
Politiska thrillers ligger väl egentligen inte för mig heller, men jag hoppas jag gillar den ändå när jag läser den. Ibland funkar det 🙂
Ja, sen var ändå ganska bra, men kanske inte min kopp te fullt ut.
Oj var det mycket politik i den nog därför den blivit liggande.
Ja lite mycket för min smak också.
Låter som ett spännande ämne för en roman, synd att han inte riktigt lyckas med berättandet.
Jag blev oväntat förtjust i denna, blev väldigt fascinerad i de många små detaljerna. Det politiska maktspelet var väl som du säger lite för mycket. Men överlag gillade jag den riktigt mycket.
Den var bra, på sitt sätt 🙂