Det är sensommar i värmländska Hagfors och Magdalena Hansson gör sig redo för klassåterträff. De hon gick tillsammans med i grundskolan planerar att övernatta i sin gamle lärares stuga, precis som de gjorde en gång i nionde klass. Det är med blandade känslor Magdalena beger sig dit. Under festkvällen faller snart alla in i sina gamla roller, med allt vad det innebär. Innan natten är över kommer en av dem, den karismatiske och numera halvkände Jack, att vara död.
Ninni Schulman har i sin femte bok om poliserna i Hagfors och journalisten Magdalena Hansson vävt samman ett riktigt drama om en skolklass som blev vuxen. Alla hade en gång sina roller, numera är det en statustävling om vem som har lyckats bäst i livet. Ändå är det mycket av det gamla som kommer upp till ytan igen när de återförenas, och Schulman lyckas väldigt bra med att väva samman gamla synder och en nutida berättelse. Stämningen är tryckt och påtaglig redan från första sidan, det ligger i luften att återträffen kommer att sluta illa.
Offret i fråga är av den borna ledartypen, han som en gång var coolast av dem alla och som numera gjort sig känd i en dokusåpa och planerar att tala ut om sitt liv i en kommande bok. I det övriga persongalleriet återfinns de flesta andra personlighetstyperna också; de snygga, de smarta, de blyga, de som flyter med och de mobbade. Ninni Schulman lyckas väl med att gestalta dem alla, utan att det blir rörigt. Karaktärerna känns äkta och genomtänkta på ett sätt som verkligen lyfter hela berättelsen.
Samtidigt får vi också i den här boken följa både Magdalenas och polisernas privatliv. Som journalist emottar Magdalena hot för sin bevakning av flyktingmottagningen på den lilla värmländska orten. Poliserna Christer och Petra kämpar båda på hemmafronten, i Petras fall med att rehabilitera sig från den sjukdom hon drabbats av. Trots att detta utgör en ganska stor del av berättelsen blir det aldrig långsamt, och det känns välavvägt.
Just balansen är nog det främsta kännetecknet för den här boken, och det är också det som gör den så vansinnigt bra. Ninni Schulman träffar rätt i tid och rum, skapar igenkänning hos sina läsare och vågar samtidigt ta upp samhällsfrågor som väcker motstridiga känslor. Hon gör det inom ramen för en spännande berättelse där inte ett enda ord på de 509 sidorna känns överflödigt. Det är en konst, jag klagar i regel alltid på att en deckare inte behöver det omfånget om den ska uppnå sin fulla potential, men den här boken är ett undantag. Det här är en rakt igenom välskriven, spännande och bitvis även gripande historia, och Ninni Schulman visar ännu en gång att hon är en av Sveriges mest läsvärda deckarförfattare. Och för mig blir det svårt, nu har jag ännu en kandidat att ta med i beräkningen när jag ska försöka kora den bästa deckaren vid årets slut.
Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2016.
Finns att köpa hos Adlibris och Bokus eller hos din lokala bokhandel.
Betyg 5 av 5
Johannas Deckarhörna 
Jag håller med dig i allt! Mycket bra.
Verkligen en ypperlig bok!
Jag har bara läst en bok i den här serien och var inte alls imponerad. Men ju fler positiva omdömen jag läser (inte minst från dig!) så blir jag benägen att ge henne en ny chans.
Första boken var ok, tyckte jag, men sedan har de vuxit. De tre senaste har varit toppen! Du gillar ju Viveca Sten och Carin Gerhardsen, så jag tror absolut att du skulle kunna fastna även för dessa.
Jag lockas inte direkt av omslaget, och inte av 509 sidor..! Men jag gillar å andra sidan verkligen det du skriver om att berättelsen väcker motstridiga känslor, det brukar tyda på trovärdighet, vilket jag uppskattar. Jag kanske skall ge den här boken en chans. Tack för en intressant recension. Ha en fin söndag!
Mycket lättläst, man kan inte tro att den är så lång.
Jag fastnade direkt för Schulmans deckare och gillar verkligen hur serien vuxit sig ännu starkare. Denna femte boken är en av de bästa deckaren jag läst på väldigt länge, det säger jag trots att det bara gått knappt två månader av 2017!
Den är väldigt bra!