Det är högsommar i slutet av 70-talet och en man kommer till den lilla byn i Nordnorge där solen så här års aldrig går ner. Han är på flykt undan ett gäng hårdhudade människor som inte drar sig för att döda om de hittar honom. Han har nämligen svikit sitt uppdrag som yrkesmördare, ett jobb han fått genom ett misstag – han själv aldrig kunnat förmå sig att avlossa ett vapen mot någon.
Hans mål är att göra sig osynlig, men det är en svår uppgift när inget mörker finns att gömma sig i. Dessutom passar han dåligt in i samhället befolkat av djupt troende laestadianer och samer. Men han får snabbt en vän, tioårige Knut följer honom som en skugga. Knuts far har blivit borta på havet, men varken han eller modern Lea sörjer den våldsamme mannen. Och där är hon. Lea. Hela hans värld vänds uppochned när han förtrollas av en kvinna som inte liknar någon annan han mött.
Jo Nesbø prövar i Midnattssol återigen att skriva i ett kortare format, liksom i Blod på snö. Nu har han dessutom hittat helt rätt, för på drygt 250 sidor hinner Nesbø berätta en både mångbottnad och intrikat berättelse om kärlek, livet och ond bråd död. Det råder ingen tvekan om att han är en skicklig berättare.
För att marknadsföras som en thriller tycker jag dock att boken är lite tam. Har man läst böckerna om Harry Hole vet man ju att författaren behärskar just thrillergenren till fulländning. Här får vi istället en mycket stillsammare historia om en mördare som inte kan förmå sig att döda, utan endast försatt sig i denna situation eftersom han behöver pengar till sin sjuka dotter. Tempot är lugnare och berättelsen kryddas av en hel del filosofiska utspel över meningen med tillvaron. Jag har stor respekt för att Nesbø vill ge sig i kast med att skriva något annat än det vi sett tidigare, men känner mig ändå en smula tveksam till formatet. Hade boken inte kallats för en thriller med allt vad det medför i förväntningar på en rivig handling hade jag dock köpt det rakt av. Nu blir det en liten smula platt, men trots allt bjuder författaren på ett av sina sedvanliga tvära kast i handlagen mot slutet. Då njuter man som läsare.
Jo Nesbø verkar också ha gjort det till en oskriven lag att hans huvudperson ska vara en antihjälte av stora mått, en god man som gör onda saker. Så är det även i Midnattssol. Komplexa karaktärer är ett säkert knep för att höja en berättelse till oväntade nivåer, det fungerar självklart även här. Jag är också mycket förtjust i miljöerna. Det är intressant att se författaren skilda något annat än storstaden Oslo. Istället hamnar vi nu så långt norrut man kan komma i Norge, på gränsen mot Finland och Ryssland. Det känns exotiskt och det är alltid spännande att läsa om dynamiken i ett litet samhälle. Jag konstaterar att Jo Nesbø fortsätter leverera vad han än skriver, men nu kan vi väl få läsa en ny bok om Harry Hole snart. Snälla?
Tusen tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!
Köp boken hos Bokus eller Adlibris
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 
Ja, Nesbø har jag på auto-buy, så….
Hej ! Jag har en liten förfrågan åt dig 🙂 jag skriver bloggen I Regnet och har varje lördag ett segment som heter Mer kärlek åt bokbloggare. Där får andra bokbloggare svara på 20 st. frågor som jag har fixat ihop som alla handlar om bokbloggandet och läsande. Det är en chans för läsare att hitta nya bloggar att följa och också för att vi ska få upp ögonen för hur stor och varierande hop bloggare vi bokbloggare är. Det skulle vara jätteroligt om du ville vara med eftersom du har din egen lilla nisch. Man får tacka nej, men om du är intresserad mailar jag dig gärna frågorna och annan info som du kan läsa innan du bestämmer dig 🙂 Kram, Liza
Hej Liza! Vad kul att få frågan, jag brukar ofta läsa de inläggen hos dig. Mejla mig på johannasdeckarhorna@gmail.com så pratar vi mera! 🙂 Kram
Jag kan inte bestämma mig om jag ska läsa den här. Var så besviken på Blod på snö…
Jag tyckte nog att den här var lite mindre rörig, men den liknar inte alls hans tidigare böcker.