Detta är den andra boken om privatdetektiven Cormoran Strike och hans assistent Robin. Cormoran har den här gången fått ett fall med en försvunnen författare att utreda. Owen Quines hustru Leonora ber om hjälp med att finna sin make, att han försvunnit är dock inget som bekymrar henne. Hon är van att han kommer och går som det behagar honom.
Det visar sig att Owen Quine är en ytterst egoistisk man som vet hur man retar gallfeber på sin omgivning. Han har skrivit ett bokmanus där han pekar ut människor i sin omgivning på både det enda och det andra sättet. Cormoran hittar honom till sist, problemet är bara att han har blivit brutalt mördad enligt samma ritualer som i bokmanuset. Frågan är bara vem som är den skyldige, för bokmanusets innehåll ger en lång rad människor tänkbara motiv för mord och Owen Quine var en man med många fiender.
Tidigare i år läste jag Robert Galbraiths (synonym för J K Rowling) första bok om Cormoran Strike, Gökens rop. Det var flera saker som gjorde att jag inte riktigt fastnade för den, framförallt själva mordfallet och karaktärerna som figurerade i samband med det. Men jag var helt på det klara om att jag ville fortsätta att följa Cormoran och hans assistent Robin. I den här boken visar författaren återigen att det är en lysande huvudkaraktär som har introducerats. Cormoran Strike har det mesta man kan önska av en sådan, han väcker sympati, har ett lagom dystert förflutet och är en sådan där hygglig prick som är svår att inte gilla. Robin och alla hennes privata problem tjänsten hos privatdetektiven innebär är också lyckosamt skildrad och hon utgör en bra kontrast till den lite dystre Cormoran. Detta är ett typiskt exempel på en bok man läser lika mycket för att följa detektiven som för själva mordgåtan.
I den här boken lyckas också författaren att fånga mitt intresse för mordfallet på ett helt annat sätt än i Gökens rop. Med en stor dos brittisk humor och ironi växer ett färgstarkt och samtidigt ganska excentriskt persongalleri med förankring i förlagsbranschen fram. Berättelsen genomsyras av en stor berättarglädje som ibland går lite över styr i en och annan utläggning som kanske inte är helt nödvändig för berättelsen, men det är ändå en ren njutning att läsa boken. Det är en berättelse som passar väl för den som är på jakt efter en pusseldeckare skriven efter klassiska förebilder men med moderna miljöer. Någonstans kallades Galbraith för en modern Agatha Christie och jag är beredd att instämma.
Tack till Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret!
Köp boken hos Bokus eller Adlibris.
Betyg 4 av 5
Verkar lovande, har varit nyfiken på denna. Fin recension som övertygar. 🙂
Jag läser den här nu men det går så otroligt långsamt.. Inte alls så som jag är van vid att deckare ska vara 😉