Rasputins dotter av Kathryn Harrison

Romanen Rasputins dotter av Katheryn Harrison utspelar sig 1917, under tsarfamiljen sista månader i livet då de sitter i husarrest i Alexanderpalatset, Tsarskoje selo. Vi får följa Maria Rasputin, vars far har blivit mördad därför att han försökte hjälpa tsarfamiljen. Historien berättas genom att blanda tiden i fångenskap med återblickar ur hur tsarfamiljen hamnat i denna situation, alltifrån det att Nikolaj och Alexandra träffades och bestämde sig för att de skulle gifta sig, oavsett vad deras familjer tyckte om passande partier och allianser.

För det var så det var. I en tid då prinsessor betraktades som handelsvaror för att stärka allianser och släktband mellan stater och kungafamiljer, valde Nikolaj av Ryssland och Alexandra av Hessen varandra utan att bry sig om att alla i deras omgivning var emot äktenskapet. Alexandra var dotterdotter till Victoria av Storbritannien och växte till stora delar upp i London hos sin mormor eftersom hennes mor var död. Då hennes äldre syster Ella gifte sig med storfurst Sergej, bror till tsar Alexander III, besökte Alexandra för första gången Ryssland och träffade tronföljaren Nikolaj. Från den stunden fanns ingen annan för någon av dem.

Alexandra födde fyra döttrar. Nikolaj älskade dem över allt annat. Men hon ville ha en son, eftersom den ryska tronen bara kunde ärvas av en man. 1904 föddes Alexej. Lyckan var total. Tills en blödning uppstod i såret vid hans navel då han var sex veckor gammal, och blödningen inte ville sluta. Mattan rycktes undan för Alexandras fötter. Det var hon som fört sjukdomen hemofili, blödarsjuka, till Ryssland. Ovetandes om att hon bar på sjukdomen hade hon gett den till sin son. För redan den dåtida vetenskapen visste att sjukdomen gick i arv från mor till son, den drabbade bara män men gick i arv via kvinnorna. Sjukdomen fanns i familjen. Alexandras morbror dog av den. Hennes egen bror dog av den efter att ha ramlat ut genom ett fönster. Hennes syster Irene som gifte sig med Henrik av Preussen förde den vidare till sin son. Hennes kusiner i Battenberg drabbades. Och hennes kusin Viktoria Eugenia, drottning av Spanien, förde den med sig till den spanska kronprinsen.

Vilken skuld hon kände, Alexandra. Och vilken vanmakt. Trots att Nikolaj aldrig vek från hennes sida och aldrig klandrade henne så som Alfonso XIII av Spanien kom att göra med sin hustru Viktoria Eugenia, kunde hon inte hantera att hon gjort sin son sjuk. Alexandra hade varit djupt religiös sedan barndomen. Men nu blev hennes religiösa iver ännu starkare. För blödarsjukan fanns varken någon bot eller lindring. Bara Guds hjälp återstod. Det var så Rasputin kom in i bilden. En helig man, sades det. Kanske hade han förmågan att ha föraningar om saker, kanske kunde han lindra smärta. Sådana saker är alltid en fråga för var och ens tilltro till det övernaturliga. Alexandra trodde på Rasputin till hundra procent, för hon var desperat och plågad av skuldkänslor. Hon ville göra det bästa för sin son.

Familjen drog sig undan hovet i S:t Petersburg. De isolerade sig på Tsarskoje selo och lät prinsens sjukdom förbli en statshemlighet. Tsaren förväntades styra riket i en stormig tid, hemma hade han en son som kunde dö av att ha snubblat på en mattkant och fått en inre blödning, och en hustru på gränsen till nervsammanbrott. Och Nikolaj var inte rätt man att styra Ryssland i en tid då så mycket förändringar hade behövts för att undvika revolutionen. Visst sörjde han att han inte fick vara envåldshärskare då duman kallades in 1905. Men inte för att han inte fick ha oinskränkt makt, styra med järnhand och beordra förföljelser av oliktänkande. Han sörjde att han tyckte sig ha förstört det arv han fått från sin far. Han tyckte sig ha svikit alla som förväntade sig av honom att Ryssland skulle förbli vad det alltid hade varit. För hans personliga del spelade det ingen roll. Han hade nämligen helst sluppit att bli tsar och levt ett lugnt liv med sin familj och en massa vedhuggning i skogen.

Historien om Nikolaj och Alexandra som Kathryn Harrison i romanform på ett mycket skickligt sätt skildrar är tragisk. De var egentligen två goda människor som hamnade på helt fel plats vid fel tillfälle och mördades för de olyckor som egentligen inte var deras personliga fel. För att Rysslands befolkning levde i misär var ett arv de fick sedan generationer tillbaka. Visst hade stora förändringar behövts, men Nikolaj kunde inte ha genomfört alla dessa själv. Ett helt system med miljontals människor hade behövt ändra sig samtidigt. Dessutom kan man kanske förstå att tsaren på ett personligt plan fruktade vad som skulle hända om folket fick mer frihet och inflytande, eftersom det hittills i Ryssland kommit en hel del extremister i dagens ljus då folket blev friare. Hans farbror Sergej (han som gift sig med svägerskan Ella) mördades av en bomb 1905 i Moskva. Nikolajs farfar Alexander II, den liberalaste tsaren genom tiderna, en man som värnade mycket mer om den ryska lilla människan än de flesta av 1900-talets ledare kom att göra genom att bland annat avskaffa livegenskapen, mördades också av en bomb då Nikolaj var tretton år gammal. Alexander II var ironiskt nog på väg för att underteckna det dokument som skulle ha gett Ryssland en folk en friare författning och på sikt även ett folkvalt parlament då han mördades. Dokumentet förstördes istället innan det trädde i kraft.

Jag uppskattade boken Rasputins dotter mycket eftersom den levandegör dessa historiska personer på ett skickligt sätt genom att förvandla dem till romankaraktärer. Vi får en spännande historia berättad för oss på ett enkelt sätt. Hon har ett bra språk, och det enda som inte riktigt faller mig i smaken är då historien ibland svävar iväg och förvandlas till sagoform med en del helt overkliga inslag. Detta är dock mest små passager i historien, och det är inget som på det hela taget fördärvar boken. Jag vill därför rekommendera den till alla som uppskattar historiska romaner, och alla som tycker om romaner överhuvudtaget. För dramatiken får hon ju på köpet, Kathryn Harrison. Och dessutom har hon gjort en alldeles förträfflig research.

Det viktigaste av allt. Boken får oss att tänka på den siste tsaren som en människa. Inte bara en känslokall tyrann med folkets blod på sina händer. För det är så han ofta målats upp för eftervärlden. Men den fullständiga bilden har så många fler nyanser än svart och vitt.

Boken finns att köpa hos Bokus och Adlibris.

Betyg 5 av 5