En tid har gått sedan Emma Sköld födde det barn hon väntade i föregående bok, Visning pågår. Men när dottern bara var några månader gammal råkade Emma ut för en svår ridolycka. Efter att ha legat i koma i nästan ett halvår vaknar hon nu upp på Avdelning 73. Men det är någonting som inte stämmer. Kriminalinspektör Emma Sköld har en förnimmelse av att det inte var en olycka, men hon kan inte minnas detaljerna. Hennes kollega Thomas Nylén är den enda som tror henne, och han påbörjar privata efterforskningar.
Samtidigt verkar Emmas sambo Kristoffer allt mera märklig. Han beter sig tankspritt och flera i Emmas närhet upplever att han verkar bära på en stor hemlighet, samtidigt som Emma befarar att en annan kvinna har tagit hennes plats. Men vem är egentligen den andra kvinnan som nu spelar modersrollen i Emmas dotters liv, och svävar hon verkligen i fara där hon ligger försvarslös och sängbunden på Avdelning 73?
Avdelning 73 är Sofie Sarenbrants fjärde bok om Emma Sköld. I den här boken har hon valt att möblera om rejält när det gäller karaktärernas roller i berättelsen och deras förhållande till varandra. Emma, som tidigare har varit en kvinna med stark vilja och integritet, ligger nu hjälplös i sjukbädden och är offret. Samtidigt tar hennes syster Josefin ett steg fram och blir den starka och ansvarstagande. Vi får också följa Emmas pappa Evert, före detta länspolismästare, som tidigare mest figurerat i berättelsernas utkant och målats upp som en hård och känslokall man. Även detta ställs på ända när hans älskade dotter svävar mellan liv och död. Jag tycker det är både modigt och uppfriskande att Sarenbrant låter så mycket hända med de karaktärer vi fått lära känna. Ofta kritiseras svenska deckare för att polisernas privatliv blir statiskt och stereotypt under bokseriernas gång, men så är verkligen inte fallet här. När Sofie Sarenbrant håller i pennan kan berättelsen svänga åt vilket håll som helst och det gillar jag. Som läsare vill jag bli överraskad.
Något jag dock är lite undrande över är att det mycket specifika slutet i föregående bok, Visning pågår, inte följs upp mera i den här boken. Visst bygger den vidare på vissa händelser, men inte i den utsträckning jag hade trott. Även slutet i denna bok lämnar många frågetecken. Ett beprövat knep för att få oss läsare att sukta efter nästa bok som alltid fungerar.
Sarenbrant skriver som vanligt lättläst och med ett högt tempo. Men denna gång har hon också lyckats hitta en klaustrofobisk känsla som tillsammans med det obehag sjukhus lätt kan väcka gör att boken känns lite mörkare än de tidigare. Det gillar jag, också därför tycker jag att det här är den bästa boken hittills i serien om Emma Sköld.
Stort tack till Massolit förlag för recensionsexemplaret i form av en e-bok!
Köp boken hos Bokus eller Adlibris
Betyg 4+ av 5
Johannas Deckarhörna 
Har Visning pågår att läsa innan jag kan ge mig på denna, men detta låter ju lovande 🙂
Ja, jag är lite brydd över slutet bara.
Jag har just läst Andra andningen av Sarenbrant. Det var min första bekantskap med henne och jag känner att jag absolut kommer att läsa mer. Det var spännande och lättläst.
Det var ett högt betyg. Efter förra boken bestämde jag mig för att sluta läsa serien (någon gång måste ju det hända också), men rätt som det är ångrar jag mig väl 😉
Ja, den var väldigt spännande men jag gillar inte riktigt att varje bok slutar med en cliffhanger. Men vill man ha lättläst spänning uppfyller den alla kriterier 🙂
Har bara läst Andra andningen av Sofie ännu, så får väl ta tag i Visning pågår innan denna 🙂 Låter bra att den är lite mörkare, det gillar jag också.
Lättläst och spännande. Nu bara måste jag läsa Tiggaren för att få en fortsättning på storyn.