Det sjunde barnet av Erik Valeur

Bild

En kvinna hittas död på stranden utanför Kongslunds barnhem. Detta sker år 2001, men nyheten överskuggas helt av terrordådet mot World Trade Center. Sju år senare börjar flera personer på olika poster i samhället att få mystiska brev innehållande en tidningsartikel från barnhemmet Kongslund julen 1961. Bilden föreställer en skara med barn, närmare bestämt sju stycken. I kuverten finns även ett par babysockar till var och en av mottagarna.

Det är flera av mottagarna som inte vill att det förflutna rörs upp. En av dem är en framstående politiker. En annan är advokat med specialisering på migrationsärenden. Men ytterligare en av mottagarna råkar vara journalist. Och han anar att det ligger en hund begraven. Vad alla verkar ha gemensamt är att de var på Kongslund julen 1961. Det verkar dessutom som om det förekommit oegentligheter med adoptionerna. Ryktet gör gällande att oönskade barn till högt uppsatta män i Danmark under 50- och 60-talen kunde adopteras bort på ett enkelt och papperslöst sätt via Kongslund. Den enda som vet sanningen är kvinnan som var föreståndarinna på den tiden och hennes efterträdare. Och kanske även flickan som aldrig lämnade barnhemmet.

Det sjunde barnet var en svår bok att skriva om av den anledningen att jag inte alls tycker om den. Hela 719 sidor är den i inbundet format (något färre om man läser den som e-bok). Det gör det möjligt att breda ut sig i det oändliga om allt möjligt för författaren. De enda anekdoter jag egentligen uppskattar är de om den danske ”borgarkungen”, Fredrik VII och hans älskarinna grevinnan Danner. Dessutom får vi ta del av historien från en hel rad personers olika perspektiv. Att det finns flera kvinnliga karaktärer (en del döda, andra levande) som lider av utvecklingsstörningar och att de övrigas historia hoppar mellan nutid och dåtid på ett högst oberäkneligt sätt gör att jag inte kunde hålla reda på vem som var vem. Det är ytterst sällsynt att jag drabbas av det fenomenet när jag läser en bok. Att man dessutom ger karaktärerna (i detta fall mestadels politiker) smeknamn skapar bara ännu mera förvirring.

Faktum är att jag vid flera tillfällen var nära att ge upp. Om man läser en deckare förväntar man sig att det i alla fall till viss del skall handla om ett brott. Men nej, den döda kvinnan som hittas i prologen har ännu efter halva boken inte nämnts med ytterligare ett ord. Erik Valeur har helt enkelt skrivit en bok som är alldeles för tjock (och jag har normalt inga invändningar mot tegelstenar om de är välskrivna) och har ett alldeles för stort persongalleri. Det blir helt enkelt ett för långsamt tempo i historien, även om jag till hans försvar kan säga att språket är helt ok. Jag är faktiskt ganska besviken, jag hade ganska höga förväntningar på boken då jag brukar gilla danska deckare, och nästan alla böcker som Forum bokförlag ger ut. Nu kan jag tyvärr bara rekommendera den här boken till folk med insomningsproblem, för som sömnmedel fungerar den alldeles förträffligt.

Boken finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 2 av 5

Marcoeffekten av Jussi Adler-Olsen

Bild

Jussi Adler-Olsens femte deckare om kommissarie Mörck och hans assistenter Assad och Rose.

Den här gången får vi stifta bekantskap med en bedrägerihärva inom den danska biståndsrörelsen. Men huvudpersonen är Marco, medlem i en romsk tiggarliga, som även, visar det sig, ägnar sig åt att expediera obehagliga personer som kommit för nära sanningen. Marco, en femtonårig pojke som uppfostrats till ett kriminellt liv, inser att det han gör inte är rätt och bryter sig ut. För det ska han straffas och när han dessutom ramlar över ett nedgrävt lik som han inser att hans far och farbror varit högst inblandade i att placera i skogsdungen bakom huset återstår inget annat för klanen än att tysta Marco. Men Marco kommer undan och vi får följa hans underjordiska liv och kamp för överlevnad.

Samtidigt vet vi som läsare att det är Marco som sitter på gåtan som just i samma stund ger Avdelning Q huvudbry. En man som arbetade med bistånd till stater i f d Franska Västafrika är spårlöst borta, och efter att Rose slagit näven i bordet beslutar de sig för att väcka det fem år gamla fallet till liv igen.

Adler-Olsen har lyckats med att skriva ytterligare en bladvändare, kanske hans bästa hittills. Han klättrar i mitt tycke stadigt mot toppen som Danmarks främste deckarförfattare just nu. Med en oefterhärmlig humor beskriver han Carl Mörcks trassliga liv, och den komplicerade men samtidigt väldigt enkla vänskap han utvecklat till Assad. Språkförbistringarna mellan dessa två karaktärer sätter sin prägel på samtliga böcker i serien.

I Marcoeffekten lyckas dessutom Adler-Olsen pricka ett brännande hett ämne, tiggeriet. Kanske att boken kunde ha kortats en aning (den är drygt 500 sidor). Dessutom finns en sidorhistoria om en uppbränd husbåt som inte tillför något annat än att tjäna som utfyllnad. Den kunde han ha kostat på sig att skrota, eller åtminstone bara nämna i förbifarten. Men det sammantagna utlåtandet är att boken är väldigt bra.

Betyg 5 av 5