Recension: Rökridå av Thomas Enger & Jørn Lier Horst

Nyårsnatten skakas av mer än bara fyrverkeriernas krevader, för när Oslos invånare samlas för att invänta tolvslaget detonerar en bomb som kräver ett antal människoliv. På listan över offer finns ett namn som Alexander Blix känner igen mer än väl. Många år tidigare utredde han ett ärende där kvinnans dotter fördes bort och flickan vid namn Patricia har sedan dess varit försvunnen. Till en början slås han av hur djupt tragiskt det är att den nyckfulla slumpen gjort kvinnan till offer i två så skilda sammanhang, men i takt med att utredningen fortskrider inser läsaren att Leif GW Perssons devis om att hata slumpen aldrig har varit mer relevant än i det här fiktiva ärendet.

Alexander Blix kommer även att stöta på fler gamla bekanta – närmare bestämt journalisten Emma Ramm. Deras vägar korsades i föregående bok i serien (Nollpunkt), och även den här gången blir Emma inblandad både på ett professionellt och ett personligt plan. Någon som betydde mycket finns bland de döda när rökridån efter explosionen har lättat, och hon går från att vara den som bevakar till att i egenskap av anhörig till ett brottsoffer bli bevakad.

Rökridå är den andra boken i den serie som är resultatet av samarbetet mellan två av Norges deckargiganter: Thomas Enger och Jørn Lier Horst. Det är en kriminalroman som kombinerar högt tempo med talrika och oväntade vändningar, men ibland kan jag uppleva att bokens intrig balanserar farligt nära kanten till osannolikhetens stup.

Det som imponerar mest är perspektivet som kan beskrivas som litteraturens motsvarighet till kamerans vidvinkel. Med hjälp av karaktärernas olika roller i förhållande till brottet lyckas författarduon osedvanligt väl med att förmedla flera sidor av händelseförloppet och dess konsekvenser. Rökridå är en sådan där kriminalroman där det inte finns ett enda dött litet bindeord; allt innehåll är bärande och motiverat. Resultatet blir ofrånkomligen en bladvändare.

Rökridå av Thomas Enger och Jørn Lier Horst är utgiven av Wahlström & Widstrand, 2020. Översättning: Marianne Mattsson.

Recension: Mordkonsulten av Elly Griffiths

När nittioåriga Peggy vandrar vidare är det till en början ingen som anar oråd, men när det visar sig att hon agerat ”mordkonsult” och även mottagit hotelsebrev blir läget ett annat. Harbinder Kaur engagerar sig i fallet och får hjälp av Natalka som arbetat som hemhjälp hos den äldre damen.

Vad är då en mordkonsult, kan man fråga sig? Peggy visar sig ha varit en fena på mordmetoder, trots sin beskedliga uppenbarelse, och hon har hjälpt ett flertal framstående deckarförfattare att komma på nya, uppseendeväckande sätt att ta bokkaraktärerna av daga. Peggy var även mycket allmänbildad och beläst trots att hon spenderat merparten av sitt liv hemma i Storbritannien, men kanske mötte hon eventuellt någon spion under den där resan till Ryssland som hon gjorde på ålderns höst. Spåren leder i flera olika riktningar, men ett är säkert: Peggys liv var innehållsrikt och fick ett onaturligt slut.

Med den litterära kopplingen viker Mordkonsulten in på samma väg som Främlingen, som är den tidigare boken i serien. Den brittiska kriminalromanen och hela den förlagsvärld som står bakom fenomenet blir central för handlingen, och att ond, bråd död följer i deckarförfattarnas fotspår blir symboliskt. Elly Griffiths bygger sin deckare i flera lager och hennes sätt att skapa en intrig med avstamp i själva intrigbygget imponerar. Med intressanta karaktärer, en dos charmerande underhållning och en spännande detektivgåta blir Mordkonsulten som en miss Marple-deckare för 2020-talet. Komplettera med te och scones och upplevelsen av brittiskt mysrys är komplett.

Utgiven av Modernista, 2020. I översättning av Ylva Spångberg.

Mordet på en sjöjungfru av Rydahl & Kazinski

9789177952169_200x_mordet-pa-en-sjojungfru

Mordet på en sjöjungfru tar oss med till Köpenhamn under 1830-talet. Staden präglas av de stora klyftorna mellan fattig och rik, vackra salonger och misär, rättvisa och korruption. När en prostituerad kvinna som den unge författaren Hans Christian Andersen umgåtts med hittas stympad och mördad blir han anklagad för brottet. Att relationen endast var platonisk tror inte polisens utredare på. Genom kontakter lyckas ändå Andersen bli tillfälligt släppt ur fängelset, men det är upp till honom själv att rentvå sitt namn. Det enda sättet han kan komma på för att lyckas blir fri från anklagelsen är att avslöja den verkliga mördarens identitet. Till sin hjälp har han den döda kvinnans syster, den enda i världen förutom han själv som vill ge en fattig själ upprättelse genom att hitta hennes mördare.

Thomas Rydahl och A. J. Kazinski tillhör Danmarks deckarelit och i sitt nya samarbete lämnar de samtiden och tar läsaren med på ett historiskt äventyr. Mordet på en sjöjungfru sätter en av landets främsta författare i fokus och spinner vidare vad som kan ha inträffat under den period när H. C. Andersen gjorde ett uppehåll i sitt dagboksskrivande. Efterforskningarna kring mördarens identitet tar honom från den danska huvudstadens stinkande gränder och in i det kungliga slottets gemak. Mordet visar sig ha en stark koppling till tidens rådande naturvetenskapliga idéer och dess läkarvetenskapliga experiment, och en av tjusningarna med att läsa den här boken är att författarna lyckas fånga tidsandan och teckna en levande bild av 1800-talets Köpenhamn. Bitvis är boken ganska brutal, men samtidigt är det en välkomponerad spänningsroman. Mordet på en sjöjungfru är perfekt läsning för dig som inte kunde få nog av 1793 av Niklas Natt och Dag.

Utgiven av: Bokförlaget Polaris, 2020. I översättning av: Leo Gefvert.

Finns hos: BokusAdlibrisOmnible

Betyg 4 av 5