Staden av Camilla Sten

186564_13087061_o_1@2x.png.jpg

Staden är berättelsen om gruvorten Silvertjärn, ett litet samhälle vars befolkning försvann över en natt på 1950-talet. Ingen vet vart människorna tog vägen. Mysteriet har aldrig kunna lösas, men Alice har bestämt sig för att göra en dokumentärfilm om orten. Hon har själv anknytning till platsen genom sin mormor som var född i Silvertjärn och har alltid fascinerats av gåtan. Tillsammans med några kollegor i produktionen beger hon sig norrut till den övergivna staden. Husen står kvar som människorna lämnade dem och trots att naturen delvis har börjat återta marken är allt skrämmande välbevarat. En kuslig känsla infinner sig hos alla i gruppen och när mörkret sänker sig över Silvertjärn är det inte utan att de alla känner av obehaget. Efter några dagar börjar oförklarliga saker hända och flera av dem kan vittna om att de har sett en figur röra sig bland de övergivna husen. Kan det vara deras hjärnor som spelar dem ett spratt, eller har de kommit farligt nära sanningen om stadens öde?

Camilla Sten har skrivit en thriller som blir något av en hybrid inom genren. Här finns både inslag av rysare, deckargåta och spökhistoria. Författaren går sin egen väg och följer inte i några tydligt upptrampade fotspår. Staden är en frisk fläkt inom den svenska spänningsgenren som faller mig i smaken. Jag fängslas omgående och Camilla Sten håller sig hela tiden till det rimliga och jordnära vilket gör att jag slukar boken i ett allt snabbare tempo ju längre in i den jag kommer. Parallellt med den nutida berättelsen får vi även följa med bakåt i tiden, och här skapar författaren en intressant och mångbottnad skildring av ett samhälle där hoppet håller på att fly i takt med att bygden avfolkas. Stämningen är tät, tryckande och klaustrofobisk. Författaren lyckas väl med att skapa en detaljerad bild av byn trots att den inte existerar, och trovärdigheten ligger till stor del i att hon skapar en ruffigare spegelbild av många verkliga gruvsamhällen och småorter. Staden är en bok som riskerar att lämna vissa men i form av fobier för ödehus, men underhållsvärdet är högt och boken är både genomtänkt och rysligt bra.

Utgiven av: Norstedts, 2019. 

Finns hos: Bokus & Adlibris

Betyg 5 av 5

Mareld av Camilla Sten & Viveca Sten

9789178031269_200x_mareld_haftad.jpg

I den tredje delen i serien om Havsfolket hopar sig orosmolnen över skärgården. Det är ovanligt kallt och Tuva anar oråd. Hon misstänker att Sjörået gör sig redo för en kraftmätning. När Waxholmsbåten fastnar i ismassorna och sjunker krävs många dödsoffer och Tuvas värsta farhågor besannas. Hon är den sista av sitt folk och måste uppbåda all sin styrka för att rädda både skärgårdsborna och resten av världen från en ny istid.

Mareld är en förtrollande roman fylld av skräck och spänning. Boken vänder sig till läsare i åldern 9-12 år och kombinerar magi, kärlek, dramatik och vardagsliv på ett sätt som gör att läsare i alla åldrar slukar innehållet. Tuva har i seriens två tidigare delar (Djupgraven och Sjörök) tvingats kämpa mot både sjöormar och Strandvaskare, ondsinta väsen som har en stark koppling till gamla sägner och myter. Nu tvingas hon möta deras mäktiga härskarinna, Sjörået. Tuva är ännu bara ett barn och hon måste ta hjälp av sina vänner för att få veta hur hon ska bekämpa ondskan. Det är ett tungt ansvar som vilar på hennes axlar och samtidigt måste hon försöka leva ett normalt människoliv med skolgång och kompisar. Det finns särskilt en vän som står henne nära. Han heter Rasmus och sakta växer känslorna mellan dem. Tuva vet att hon kan lita på honom och att han förstår grunden till problematiken. Sjöråets ilska grundar sig i att människan genom sin obetänksamma inställning till Östersjöns miljöproblem hotar att förstöra hennes hav. Rasmus besitter dock inte samma krafter som Tuva och oron för att han ska hamna i fara är stundtals nära att förtära henne.

Handlingen i den här berättelsen återges med en febrig energi som gör boken omöjlig att släppa. Författarduon lyckas så oerhört bra med att kombinera Tuvas koppling till en annan, magisk värld med ett liv som de flesta barn kan relatera till. Övergången mellan barndomen och tonåren är en känslig tid där relationer kan kännas både överväldigande och komplicerade, men när de beskrivs här är de ändå så självklara och skildras på ett kristallklart och otvunget sätt. Tuva är empatisk och starkt, men vågar inte alltid tro på sig själv. Det är fint att se hur hon blir starkare av att samverka med andra och att vännerna hon omger sig spänner över alla åldrar. När den tredje boken om Tuva ligger utläst framför mig är det många känslor som infinner sig, inte minst tomheten efter det som troligen är ett avslut. Mareld är helt klart den bästa boken i serien om Havsfolket.

Utgiven av: Bonnier Carlsen, 2018.

Finns hos Bokus & Adlibris

Betyg 4+ av 5

 

Hemmet av Mats Strandberg

9789113073958_200x_hemmet

Joels mamma Monika har sakta försvunnit in i demensens dimmor. Hon klarar sig inte längre ensam hemma, sjukdomen har gjort att hon istället anses må bäst av att spendera sin återstående tid på äldreboendet Tallskuggan. Det är ett svårt beslut för Joel att ta, och återkomsten till det lilla samhälle där han växte upp väcker många tankar. Han är dock säker på att det kommer att vara den bästa lösningen för hans mamma att bli omhändertagen av personalen på Tallskuggan. Föga anar han vad för krafter som släpps lös i samband med flytten.

På äldreboendet arbetar Nina som en gång var Joels bästa vän. Hon är måttligt förtjust i tanken på att återse honom och Monika. Hon har redan fullt upp med alla de andra åldringarna som har förlorat kontakten med verkligheten genom olika grader av demens. Ganska snart inser hon dock att det är något utöver det vanliga som inte stämmer med Monika, hon beter sig underligare än genomsnittet – på ett sätt som hennes sjukdomsbild inte kan förklara. Det är nästan som att någon annan har tagit över hennes kropp i takt med att hennes egna mentala förmågor sakta men säkert släcks ned.

Mats Strandberg har i Hemmet skrivit en modern skräckhistoria kring ett ämne som de flesta fruktar mer än något annat, åldrandet. Debatten kring hur gamla människor hanteras av äldrevården är ständigt aktuell, men vad är egentligen värst? Att vara vårdtagare eller att vara anhörig med ansvar för att låsa in en människa man har kär för hennes eget bästa? Skildringen av Joels dilemma, hur han slits mellan att vilja sin sjuka mamma väl och hur jobbigt det är att se hennes förfall är väldigt väl genomförd.

Författaren lyckas även lyfta fram det som kan vara vårdpersonalens vardag på ett realistiskt sätt. De dementa åldringarna är krävande, och sjukdomen tar sig så många olika uttryck. Det här är inte bara en skräckroman där en ”ande” dröjer sig kvar i hemmets lokaler. Boken har också ett skrämmande tema kring hur den mänskliga hjärnan av sjukdom kan förvandla någon till oigenkännlighet, hur svårt det är att acceptera att kroppen är det samma men personen inuti försvunnen samt den skrämmande tanken på att tappa kontrollen totalt. Personligen skräms jag nog mer av det senare än av själva spökmysteriet. Men vem vet, Mats Strandberg skriver så pass övertygande att det kanske trots allt gäller att ta sig i akt för de andar som dröjer sig kvar och vägrar kliva över till andra sidan. En av vårens otäckaste och mest tänkvärda läsupplevelser, ur många aspekter.

Utgiven av: Norstedts, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5