Recension: Rökridå av Thomas Enger & Jørn Lier Horst

Nyårsnatten skakas av mer än bara fyrverkeriernas krevader, för när Oslos invånare samlas för att invänta tolvslaget detonerar en bomb som kräver ett antal människoliv. På listan över offer finns ett namn som Alexander Blix känner igen mer än väl. Många år tidigare utredde han ett ärende där kvinnans dotter fördes bort och flickan vid namn Patricia har sedan dess varit försvunnen. Till en början slås han av hur djupt tragiskt det är att den nyckfulla slumpen gjort kvinnan till offer i två så skilda sammanhang, men i takt med att utredningen fortskrider inser läsaren att Leif GW Perssons devis om att hata slumpen aldrig har varit mer relevant än i det här fiktiva ärendet.

Alexander Blix kommer även att stöta på fler gamla bekanta – närmare bestämt journalisten Emma Ramm. Deras vägar korsades i föregående bok i serien (Nollpunkt), och även den här gången blir Emma inblandad både på ett professionellt och ett personligt plan. Någon som betydde mycket finns bland de döda när rökridån efter explosionen har lättat, och hon går från att vara den som bevakar till att i egenskap av anhörig till ett brottsoffer bli bevakad.

Rökridå är den andra boken i den serie som är resultatet av samarbetet mellan två av Norges deckargiganter: Thomas Enger och Jørn Lier Horst. Det är en kriminalroman som kombinerar högt tempo med talrika och oväntade vändningar, men ibland kan jag uppleva att bokens intrig balanserar farligt nära kanten till osannolikhetens stup.

Det som imponerar mest är perspektivet som kan beskrivas som litteraturens motsvarighet till kamerans vidvinkel. Med hjälp av karaktärernas olika roller i förhållande till brottet lyckas författarduon osedvanligt väl med att förmedla flera sidor av händelseförloppet och dess konsekvenser. Rökridå är en sådan där kriminalroman där det inte finns ett enda dött litet bindeord; allt innehåll är bärande och motiverat. Resultatet blir ofrånkomligen en bladvändare.

Rökridå av Thomas Enger och Jørn Lier Horst är utgiven av Wahlström & Widstrand, 2020. Översättning: Marianne Mattsson.

Recension: Rotvälta av Tove Alsterdal

Olofs liv förändrades i grunden den där dagen när han erkände sig skyldig till mord. Nu, många år senare, återvänder han till sina hemtrakter i Ådalens skogar och historien upprepar sig, men den här gången är offret hans egen far. Någon har bragt den gamle mannen om livet med en jaktkniv och Olof är den som påträffas kroppen.

Eira har återvänt till Kramfors av likartade skäl; det förflutna kallar på henne och mammans demenssjukdom gör att det är dags att se sitt ursprung i vitögat. Brodern är inte mycket att räkna med i den frågan, han spenderar sitt liv i en luddig alkoholdimma, i direkt motsats till Eira som arbetar som polis. Men under den välordnade ytan kämpar även hon för att hitta mål och mening, och kanske är det rentav samma demoner som jagar både henne och brodern, om än i olika skepnader.

Eira arbetar aktivt med mordutredningen där Olofs namn figurerar, i dubbel bemärkelse, för en viktig pusselbit tycks vara flickan som han anklagades för att ha mördat. Man påträffade aldrig kroppen och ju djupare polisen gräver desto tydligare blir det att bygdens oskrivna lagar verkar ha tagit makten från fru Justitia. Ryktesspridningen och de förhastade slutsatserna stämplar människor med vattenfast bläck, en märkning den utsatte aldrig kan två sitt namn rent ifrån.

Rotvälta utsågs till Årets bästa kriminalroman 2020 och boken är ett mångbottnat drama återberättat med eftertanke och finess. Historien grenar sig likt ett rotsystem och söker sig djupt ner i Höga kustens mylla. Berättelsen är jordnära och organiskt såtillvida att det är det mänskliga som utgör grunden, snarare än en överdramatiserad intrig. Att det är ett gediget romambygge inom spänningsgenren råder det dock ingen tvekan om, Tove Alsterdal lämnar inget åt slumpen på det området, men hon lyckas också fullt ut med att få ett konstruerat händelseförlopp att kännas realistiskt. För den som uppskattar spänning med djup av den där typen som är så mycket mer än  en renodlad deckare är Rotvälta ett måste.

Rotvälta av Tove Alsterdal är utgiven av Lind & Co, 2020.

Recension: Flera sidor av oss av Karin Wallén

Flera sidor av oss är en roman som utspelar sig under 2000-talets första år och handlingen tar sin början på seklets sista dag då hela Stockholm väntar på att det nya millenniet ska ta sin början. Det ska bli en nystart ur många perspektiv, men det är bokens tre huvudkaraktärer omedvetna om just då. Erik har just blivit av med jobbet, förlorat sitt sparkapital och kraschat ut ur sitt äktenskap. Mirja är i behov av en ny roll, men gamla meriter från hennes medverkan i en såpa bromsar mer än vad de ger karriären någon skjuts. Monika är ensam med sin kungspudel och sina ideal, hon behöver något att engagera sig i efter pensionen och det blir en uråldrig ek som hotas av nedhuggning som väcker hennes engagemang. Så korsas de tre karaktärernas vägar och under året hinner mycket vatten rinna under broarna. När nyårsklockorna ringer in nästa år har deras liv förändrats i grunden.

Karin Wallén har skrivit en roman där karaktärernas resa och utvecklingskurva blir en mycket tydlig drivkraft och hon väver samman de tre människoöden hon valt att fokusera på så att handlingen sakta men säkert växer till en helhet. Personporträtten är detaljerade och varierade vilket bidrar till att göra dem intresseväckande, men det är framförallt författarens förmåga att förmedla deras komplexitet och personliga problem som fängslar. Deras tillvaro pendlar upp och ner, precis som verkliga livet, och det känns trovärdigt i och med att författaren väljer att inte göra perfektion till ett drag som utmärker någon av dem. Flera sidor av oss är en talande titel, för det är just mångfacetterad den här boken och dess huvudpersoner är. Realismen är tongivande och ges företräde framför det romantiserande, även om historien kan betraktas som en slags feelgood. Boken bjuder även på en nostalgitripp som säger något om hur samhället har utvecklats, eller bitvis stått still, under de senaste tjugo åren. Karin Wallén är ett relativt nytt författarnamn, men förhoppningsvis och sannolikt ett stjärnskott vi kommer få nöjet att läsa mer av framöver.

Utgiven av Bokförlaget Forum, 2020.