Kategori: Historia

Året är 1838 och Grace Darling bor tillsammans med sina åldrade föräldrar i en fyr vid den engelska Nordsjökusten. Hon när ingen önskan om att gifta sig, det enda hon vill är att fortsätta sköta fyren hon älskar över allt annat. Men att en kvinna skulle utses till fyrvaktare är inte sannolikt. När ett skepp förliser under en hård storm övertalar Grace sin far att de ska ge sig ut med båten och rädda de stackars själar hon siktat genom sin kikare. I efterhand hyllas Grace som en hjältinna, till och med drottning Victoria skickar henne ett personligt tackbrev för hennes insats. Uppståndelsen är stor och händelsen leder till att Grace får sitt porträtt målat av George Emmerson, ett möte som riskerar får den utstakade kursen i hennes liv att svänga kraftigt.

100 år senare, 1938, kliver Matilda Emmerson ombord på ett fartyg som ska ta henne över Atlanten. Hon har blivit gravid på ett sätt som henne irländska familj tycker är synnerligen opassande och ska skickas iväg till en släkting för att föda sitt barn. Matilda hamnar vid en annan fyr belägen utanför kustbandet vid Rhode Island där hon blir inhyst hos den kärva Harriet som inledningsvis är motvillig när det gäller att prata om sitt förflutna och familjens historia.

Fyrvaktarens dotter är en släktsaga som utspelar sig i två tider med exakt hundra års tidsrymd emellan. Berättarrösterna tillhör två generationer av kvinnor; Grace som drömmer om ett yrke som är förbehållet män och om en kärlek som tycks omöjlig, och Matilda som försöker bryta upp från sin konvenansbundna familj och samtidigt nystar i familjens historia. Berättelsen handlar om tidlösa ämnen som kvinnors kamp för att ta plats i männens värld, rätten att bestämma över sin egen kropp och att kunna leva sitt liv utan fördömanden, frågor som lever kvar även i vår tid och är därför lätta att relatera till. Det är en smula romantiserat och det är levnadsödena som står i fokus snarare än tidsskildringarna, men författaren lyckas ändå få med det väsentliga och fångar både det viktorianska England liksom det annalkande hotet om ett förestående krig 1938. Fyrarna spelar en stor roll och länkar på ett symboliskt sätt samman de båda berättelserna, samtidigt som författaren gör ett gediget jobb när det gäller att skildra driften av en fyr i äldre tider. Fyrvaktarens dotter är en förtrollande och upplysande läsupplevelse att älska från första till sista sidan. 

Utgiven av: Louise Bäckelin förlag, 2019. I översättning av: Birgitta Wernbro-Augustsson. 

Finns hos: Bokus & Adlibris

Betyg 5 av 5

Kirke är dotter till solguden Helios, men som så många andra kvinnor i den grekiska mytologin är hon en bifigur. Någon kanske kommer ihåg henne som kvinnan som födde Odysseus en son som senare kom att döda sin far av misstag, men likväl är hon bara en gudinna som figurerat i periferin. Madeline Miller bestämde sig för att ändra på det och har i sin roman skrivit Kirkes egen historia.

Kvinnan vi möter besitter makt och bemästrar häxkonster. Kirkes okuvliga gestalt har förpassats till en ö där hennes far och syskon tror att hon kan hållas i säkert förvar. Men Kirke ser inte exilen som något omak, istället skapar hon sig ett eget kungarike långt bort från alla gudomliga intriger där hon i lugn och ro kan odla sina örter och omge sig med tama lejon. När våldsamma legosoldater lider skeppsbrott och besvarar hennes gästfrihet med övergrepp förvandlar hon dem till svin och förpassar dem till stian. Det gäller även Odysseus manskap, men när det gäller den ärrade krigaren själv kan hon inte motstå hans råbarkade charm och tillsammans får de sonen Telegonos. Hon tar moderskapet och dess utmaningar på stort allvar, men det visar sig att inte ens en gudomlig mor kan skydda sin son från livet självt.

Madeline Millers tecknar ett fascinerande porträtt av en karismatisk gudinna som tillsammans med sina medsystrar i mytologin och historien sedan länge förpassats in i glömskan. Kirkes öde väcks här till nytt liv och Millers skickliga berättarkonst gör boken till läsning av det slag som utmärker sig. Att läsa är som att färdas fram över ett stilla vatten där de mytologiska konturerna stundtals blir oskarpa men där berättelsen också kan hitta en våglikande och finstämd rytm. Kirke kunde lätt ha blivit ännu en fantasyroman, men med sin språkliga finess och sina exakta formuleringar har Madeline Miller istället skapat modern prosa som på sitt eget sätt gör den klassiska epiken rättvisa.

När jag läser den här boken kommer jag att tänka på professor Mary Beard och hennes bok Kvinnor och makt: Ett manifest där hon tar upp den romerska och antika synen på kvinnor och hur de klassiska verken har lämnat ringar på vattnet ända in i vår tid. För trots att Krike är en mytologisk varelse med några tusen år på nacken har hon mycket gemensamt med dagens kvinnor. Det som i forna tider skulle tjäna som ett varnande exempel har idag förvandlats till ett ideal. Vi vill ha Kirkes makt över våra egna liv, hennes patos och hennes okuvliga vrede mot alla former av förtryck och övergrepp. Därför att det fortfarande behövs och därför att kvinnors rättigheter fortfarande är lång ifrån självklara. Kirke är en sällsam roman kryddad med häxkonster och kvinnlig styrka som trollbinder mig från första till sista sidan.

Utgiven av: Wahlström & Widstrand, 2019. I översättning av: Niclas Nilsson.

Finns hos: Bokus & Adlibris

Betyg 5 av 5