Fyra frågor till Sofia Ymén

Foto: Madeleine Wejlerud

Berätta lite om din nya bok Ett oväntat arv. Vad handlar den om?

▪️Föräldrarna Fors omkommer i en trafikolycka och efterlämnar en anrik hästgård som gått i familjen i generationer. Medan sonen Erik återvänder till Europas tävlingsbanor, stannar Madeleine på gården och skriver tre brev till barndomens hästtjejer. Kan de återförenas efter alla år för att väcka barndomsdrömmen om att driva en verksamhet tillsammans till liv? 
Mormor Vera har inte haft kontakt med familjen på många år men kliver nu in på gårdsplanen med familjehemligheter som kommer att ställa alla Madeleines planer på ända. Hovslagaren Henrik blir ett stöd och en oväntad attraktion, det är bara ett bekymmer, det var han som körde föräldrarnas bil natten de krockade. 

Hästar och ridsport är ett centralt ämne i den här boken. Varför valde du att skriva om just det, och vad har du själv för relation till hästar och ridning?

▪️Jag är själv gammal hästtjej, började rida på ridskola som femåring och fick efterlängtade egna hästar i tonåren. Som uppvuxen med hästböcker som Stallkompisar och Britta och Silver, ville jag skriva en feelgood för vuxna i den hästmiljö som jag själv uppskattade att läsa om som ung. Idag tillhör jag den enormt stora gruppen kvinnor mitt i livet som har ett hästintresse som växer i utrymme allteftersom barnen blir större. I höst blir det ridskola. 

Du driver vid sidan av skrivandet även gruppen Feelgoodfredag på Facebook. Berätta lite om den, vad gör ni där inne?

▪️Feelgoodfredag samlar närmare 5000 läsare, författare, förläggare med flera som förenas av vår kärlek till feelgoodgenren. I gruppen delar vi läsupplevelser, boktipsar, håller läsutmaningar, bokbytardagar, bokcirklar och bjuds på insyn i olika författares och bokpersonligheters vardag. I september arrangerar vi en hel feelgoodmässa tillsammans.

Vilka feelgoodromaner läser du i höst?

▪️Det finns många härliga feelgoodromaner att se fram emot i höst. Men, ska jag bara plocka ut några som jag är lite särskilt nyfiken på så är det: Jojo Moyes roman Under Londons broar, Marianne Cedervalls nya seriestart, mysdeckaren Dö för vårt syndiga släkte och Amanda Hellbergs historiska romance, Jul i krinolin.

Fyra frågor till Pernilla Ericson

Foto: Stefan Tell

I dagarna är du aktuell med din nya bok 300 grader. Vad handlar den om?

▪️ En förödande värmebölja drabbar Sverige och världen. Det är torka, hög brandrisk, och samtidigt som många gläds åt badsäsongen och Mallorca-temperaturer, så känner de med samhällsansvar en isande oro. Polis Lilly Hed anländer till idylliska Nynäshamn, hon är trasig i själen, kliver neråt i den tidigare spikraka karriären för att hitta lugn. Men friden blir kortvarig. Små bränder, till synes olyckshändelser, växer till fasansfulla skogsbränder. Evakueringar sker, paniken sprider sig, människor fastnar i lågorna. Lilly börjar se gemensamma nämnare mellan vilka som inledningsvis dör i bränderna. Skuggan av en tidigare tragedi på orten framträder. Och när Lilly börjar utreda bränderna, då blir det farligt på riktigt.

Berätta lite om bakgrunden. Varför valde du att skriva en klimatthriller i en ganska nära, men betydligt varmare, framtid? 

▪️Inspiration till den här thrillern är inte bara att jag är bonusdotter till en brandman, även om min bonuspappas berättelser har gett kött och blod åt beskrivningarna av släckningsarbetet och farorna med det. I min roll som ledarskribent är klimatfrågan ett av mina bevakningsområden, och det är ju så tydligt att Sverige behöver rusta sig för vad den globala uppvärmningen kan innebära. Jag trivs i spänningsgenren, där kan jag jobba med scenarion som skrämmer och engagerar mig – och skapa böcker som är svåra att lägga ifrån sig.

Vilken är den största utmaningen med att kombinera samhällsdebatt med skönlitterär spänning, eller passar de för varandra? Hur ska man tänka om man vill skriva underhållande men med ett viktigt budskap?

▪️ Det finns en tradition av samhällskritik i deckarlitteraturen, från Sjöwall Wahlöö till Katarina Wennstam och Simon Häggström. Att lyfta in frågor man brinner för är fantastiskt effektivt, det ger en extra kraft åt berättelsen. Jag har haft mycket gratis av min roll som journalist. När jag skrivit om sexualbrott så har jag gett röst åt överlevare jag intervjuat genom åren. Bästa tipset är: gör din research, hitta en story som griper tag i dig och bygg dina karaktärer utifrån det.

Vilka böcker ur höstens utgivning ser du fram emot att läsa?

▪️ Jag är en allätare, en riktig bokmal – och jag är så hedrad över att nu få ingå bland Bokmässans läsande förebilder. Jag ser bland annat fram emot ”Öga för öga” av Jenny Rogneby, ”Fjärilsvägen” av Patrik Lundberg, ”Satanskäftarna” av Mons Kallentoft, ”Grand union” av Zadie Smith och ”Osynliga kvinnor” av Caroline Criado Perez.

Några frågor till Frida Andersson Johansson

Foto: Elin Parmhed

Berätta lite om din nya bok Ek. Vad handlar den om? 

▪️I Ek får Disa och hennes kollega Greger i uppdrag att restaurera och återmontera en av Vasas trasiga vildmansskulpturer, men det är ovanligt brådskande, chefen duckar för deras frågor och en äldre man som tidigare varit anställd på museet försker få dem att låta bli. Det visar sig att de borde lyssnat på mannens varningar.

Historien om regalskeppet Vasa har ju en central roll i handlingen. Hur tänker du kring att blanda fakta och fiktion?

▪️Jag blandar gärna där det passar och fick idén till Ek från en modell av Vasaskeppet i genomskärning: ”Tänk om det inte var en olycka att Vasa sjönk?” Sedan råkade det finnas vildmansskulpturer, Vasa låg under vatten i 333 år … Det var bara att spinna vidare.

Vilket är ditt bästa tips till den som vill göra den grundliga research som krävs inför ett sådant skrivprojekt? 

▪️Jag hängde mycket på Vasamuseet när jag skrev. I övrigt: Google, böcker, fråga de som vet. Och håll det på en rimlig nivå. I fiktion får man skippa fakta som motsäger ens teser. Det är okej att placera in ett fönster där det behövs eller skapa nattvakter för att historien kräver det.

Boken bjuder också på en del skräckinslag. Vad är den största utmaningen med att skriva sådana scener?

▪️Att balansera på rätt sida trovärdighetsgränsen, och att få det otäckt på riktigt. Även om läsaren inte själv är rädd för spindlar ska hen ju helst bli rädd å karaktärens vägnar. Men alla är olika. Några köper hur långsökta historier som helst bara de slipper övernaturligheter, medan andra kräver strikt logik men älskar vampyrer. Det går inte att göra alla nöjda.

Och vad är det roligaste med att skriva i den genren? 

▪️Att slippa begränsas av verkligheten och ge fantasin fritt spelrum. I andra sammanhang passar inte alltid funderingar som ”Tänk om rävskelettet du tog bort från din stugtomt i själva verket var ett skydd mot onda andar” eller ”Här skulle man kunna gömma ett lik.”

Vilka böcker ser du fram emot att läsa under hösten?

▪️ Jag ser fram emot Rebecka Edgren Aldéns spänningsroman ”Deadline” och så har jag fortfarande inte läst Röd skymning, bok två i E.P Ugglas dystopiserie.