Fyra frågor till Malin Thunberg Schunke

Foto: Anna-Lena Ahlström

Berätta lite om din nya bok De rättslösa. Vad handlar den om? 

▪️I De rättslösa involveras Fabia Moretti och Esther Edh i en internationell utredningsgrupp på Eurojust som ska leta efter några unga utländska medborgare som har försvunnit på den italienska landsbygden. När spåren leder till en ensligt belägen tomatodling ägd av en välkänd maffialedare skickar man in en undercover agent för att ta reda på mer. Det blir upptakten till en farlig katt-och-råtta lek med ett mäktigt brottssyndikat.

Du är i grunden docent i straffrätt och är idag bosatt i Hannover. Berätta lite mer om dig själv och hur ditt yrke har gett inspiration till de ämnen du skriver om i dina böcker. 

▪️Jag har alltid varit intresserad av brott och straff och det kändes självklart att bli åklagare efter mina juridikstudier. Under ett års tjänstledighet i London upptäckte jag att straffrätten kan vara ännu mer fascinerande i ett internationellt perspektiv. Polis och åklagare i olika länder måste samarbeta för att jaga brottslingar över gränserna. Samtidigt krockar ibland kultur, mentalitet och inte minst lagstiftningen. Jag började med att skriva fackböcker, insåg hur spännande fallen är och fick idén att skapa en skönlitterär serie med en europeisk bas. Jag tyckte att det saknades lite i deckargenren som ofta har ett utpräglat nationellt perspektiv. 

Ett högre syfte belönades med Svenska Deckarakademins pris för årets bästa deckardebut. Hur följer man upp en sådan succé? 

▪️Jag har försökt att inte fundera så mycket på det (men givetvis misslyckats). Som tur var hade jag redan skrivit råmanus till uppföljaren när Ett högre syfte kom ut så jag fokuserade enbart på den historia som jag vill berätta den här gången. 

Vad skulle du säga är det roligaste med att skriva skönlitteratur och vilket är ditt bästa lästips inför sommaren? 

▪️Jag älskar att leka envåldshärskare och bestämma precis allt! Att ha förmånen att bege mig dit jag vill i min fantasi och att skapa personer som jag önskar skulle finnas (eller inte finnas) i verkligheten. 

▪️Mitt bästa boktips just nu är Förlåt oss våra synder av Jo Spain. Den har en fyndig dialog, intressanta karaktärer och en historisk verklighetsförankring. Miljön är ett kusligt kloster med en annalkande snöstorm …

Fyra frågor till Mariette Lindstein

I vår är du aktuell med Requiem på Dimön. Berätta lite om din nya bok. Varför valde du att återvända till Dimön?

▪️ Många läsare hörde av sig och ville ha en fortsättning. Och jag var nog inte färdig med Franz Oswald. I de första böckerna beskrivs han som en renodlad, sadistisk psykopat. En sådan karaktär blir långtråkig att skriva om i längden. Men han får en stroke i sista boken och det kan förändra den mänskliga hjärnan. Jag gjorde mycket research på det och fick en tanke. Tänk om hans känsloregister skulle förändras. Hur skulle han uppleva det? Konceptet var så oemotståndligt att det har blivit grunden för den nya serien.

Sekter och thrillers verkar gå hand i hand. Vad är det som gör att sektmentaliteten passar i spänningsromaner? Och vad tycker du gör en riktigt bra thriller?

▪️ Jag tror att det typiska beteendet man förknippar med en sekt finns lite här och var i samhället. I ett misshandelsförhållande, en mobbningssituation, eller på en arbetsplats där chefen använder härskartekniker. I en sekt blir detta mer extremt eftersom ledaren har fullständig makt. Det finns en allmän fascination för ämnen som manipulation, maktmissbruk och karismatiska ledare. Alla har påverkats av sådana människor i större eller mindre utsträckning. 
En riktigt bra thriller, enligt mig, har något unikt, står ut i de trånga deckarhyllorna.

Du var själv med i en sekt och vet hur dessa världar är uppbyggda. Vad betyder skrivandet för dig och vilken roll har det spelat för din återanpassning till ett normalt liv?

▪️Mitt skrivande har varit min terapi. I Sekten på Dimön skrev jag av mig min bitterhet. Sekten som återuppstod tog udden av min ilska. När jag skrev Sektens barn var jag tvungen att titta på mitt eget ansvar. Det var helande. Det gör jag också delvis i Requiem på Dimön.

Hur får du tiden att gå så här i karantänstider?

▪️Jag har varit med om betydlig värre restriktioner och isolering än den vi upplever nu, så jag är nog lite hårdhudad. Vi kan använda tiden till att varva ner, Jag skriver, promenerar mycket och läser. Har precis läst ”Min Mörka Vanessa” av Kate Elisabeth Russel och ”November Road” av Lou Berney. Båda otroligt bra.

Fyra frågor till Anders de la Motte

Foto: Thron Ullberg

Du är aktuell med nya boken Våroffer. Berätta lite om den.

▪️Våroffer handlar om sextonåriga Elita Svart som hittas mördad under ritualliknande omständigheter 1986 i skogen bakom ett slott. Våren 2019 flyttar distriktsläkaren Thea Lind till trakten och via ett mystiskt fynd i slottskogen blir hon intresserad både av fallet och av den gamla legenden om den mystiske Bladmannen, han som rider genom skogarna under valborgsnatten, då gränsen mellan liv och död är som allra tunnast.

Våroffer är den sista boken i Årstidskvartetten, men vi hoppas såklart på fler böcker. Vill du bjuda på någon ledtråd till vad nästa skrivprojekt kommer att handla om?

▪️Jag är fortfarande på funderingsstadiet, men jag kommer helt klart att hålla mig kvar i Skåne och i det lite långsammare berättandet. Mer än så vet jag faktiskt inte ännu.

Dina senaste böcker har allihopa byggt på att händelser i det förflutna knyts samman med en nutida berättelse. Vilken är den största utmaningen med att skriva böcker med parallella historier? Och hur gör du för att skapa den där riktiga nagelbitarspänningen som kännetecknar allt du skriver?

▪️Den största utmaningen är att få miljöerna att kännas både lika och olika eftersom vi rör oss på samma ställe fast i olika tidsplan samt att på olika sätt få läsaren att själv fylla i tidsluckan och föreställa sig vad som hänt under tiden som gått mellan de båda planen.
Spänning kan man ju bygga på lite olika sätt. I början jobbade jag mycket med tempo som spänningsdrivare, senare lite mer med våld och action och nu arbetar jag mycket med stämningar, dialog och miljöer, vilket är lite svårare. Samtidigt är det också väldigt roligt.

Har du några bra tips på platser att besöka för den som vill uppleva det vackra Skåne du beskriver i böckerna?

▪️Söderåsen i nordvästra Skåne är otroligt vacker såhär års, samt såklart Kronovalls slott på Österlen där jag hämtat inspirationen till Bokelund i Våroffer.