Fyra frågor till Kerstin Bergman

Foto: Andreas Gruvhammar

Berätta lite om din deckardebut Oskuld och oleander. Vad handlar den om?

▪️Oskuld och Oleander är en pusseldeckar-inspirerad bok som handlar om Iris, som ska röja ur sin fasters hus på Ekerö där hon själv bodde som barn. Återvändandet river upp en massa underliga minnen, och så börjar det hända konstiga saker – som att någon gräver i trädgården på nätterna. Det är en spännande deckare som samtidigt på många sätt handlar om just minnen, om att växa upp som medelklass i ett villaområde på 1970-talet, och om att konfronteras med sin barndom.

Du har varit verksam som bl a deckarrecensent och ledamot av Svenska Deckarakademin under ett antal år. Vad är det som är så speciellt med spänningsgenren? Vad gör att du brinner för just den?

▪️ Deckare är spännande och lättillgängliga berättelser som snabbt fångar in och engagerar sin läsare. Samtidigt är det en litterär genre som lämpar sig extra bra för att tala om olika samhälls- och samtidsfenomen. Det i kombination med känslan av äventyr och mysterier är en oslagbar kombination.

Hur känns det att nu debutera med en egen deckare, och hur föddes idén till att skriva den här berättelsen?

▪️Det känns underbart superkul, jätteläskigt och väldigt spännande att debutera som deckarförfattare. Jag har nog alltid velat skriva skönlitterärt, men inte trott att jag kunde. Oskuld och oleander utgår helt från platsen, från det Ekerö där jag också bodde som barn, och från dagens Ekerö som är nytt och delvis främmande för mig. När jag började skriva om Ekerö lossnade det, och plötsligt hade jag skrivit en hel bok.

Vilka är dina hetaste deckartips för höstens lässtunder?

▪️Förutom Oskuld och Oleander? Ur årets skörd skulle jag rekommendera Christina Wahldéns Nämn inte de döda, som ger en fantastisk bild av miljön i norra Australien och som sticker ut lite i den svenska utgivningen. Annars passar ju både Christoffer Carlssons Järtecken och Anders de la Motte Höstdåd perfekt som höstläsning, inte minst för hur fint de skildrar stämningar och miljöer. En annan favorit är irländska Tana French, varför inte börja med suveräna Till skogs.

Fyra frågor till Sofia Ymén

Foto: Madeleine Wejlerud

Berätta lite om din nya bok Ett oväntat arv. Vad handlar den om?

▪️Föräldrarna Fors omkommer i en trafikolycka och efterlämnar en anrik hästgård som gått i familjen i generationer. Medan sonen Erik återvänder till Europas tävlingsbanor, stannar Madeleine på gården och skriver tre brev till barndomens hästtjejer. Kan de återförenas efter alla år för att väcka barndomsdrömmen om att driva en verksamhet tillsammans till liv? 
Mormor Vera har inte haft kontakt med familjen på många år men kliver nu in på gårdsplanen med familjehemligheter som kommer att ställa alla Madeleines planer på ända. Hovslagaren Henrik blir ett stöd och en oväntad attraktion, det är bara ett bekymmer, det var han som körde föräldrarnas bil natten de krockade. 

Hästar och ridsport är ett centralt ämne i den här boken. Varför valde du att skriva om just det, och vad har du själv för relation till hästar och ridning?

▪️Jag är själv gammal hästtjej, började rida på ridskola som femåring och fick efterlängtade egna hästar i tonåren. Som uppvuxen med hästböcker som Stallkompisar och Britta och Silver, ville jag skriva en feelgood för vuxna i den hästmiljö som jag själv uppskattade att läsa om som ung. Idag tillhör jag den enormt stora gruppen kvinnor mitt i livet som har ett hästintresse som växer i utrymme allteftersom barnen blir större. I höst blir det ridskola. 

Du driver vid sidan av skrivandet även gruppen Feelgoodfredag på Facebook. Berätta lite om den, vad gör ni där inne?

▪️Feelgoodfredag samlar närmare 5000 läsare, författare, förläggare med flera som förenas av vår kärlek till feelgoodgenren. I gruppen delar vi läsupplevelser, boktipsar, håller läsutmaningar, bokbytardagar, bokcirklar och bjuds på insyn i olika författares och bokpersonligheters vardag. I september arrangerar vi en hel feelgoodmässa tillsammans.

Vilka feelgoodromaner läser du i höst?

▪️Det finns många härliga feelgoodromaner att se fram emot i höst. Men, ska jag bara plocka ut några som jag är lite särskilt nyfiken på så är det: Jojo Moyes roman Under Londons broar, Marianne Cedervalls nya seriestart, mysdeckaren Dö för vårt syndiga släkte och Amanda Hellbergs historiska romance, Jul i krinolin.

Fyra frågor till Pernilla Ericson

Foto: Stefan Tell

I dagarna är du aktuell med din nya bok 300 grader. Vad handlar den om?

▪️ En förödande värmebölja drabbar Sverige och världen. Det är torka, hög brandrisk, och samtidigt som många gläds åt badsäsongen och Mallorca-temperaturer, så känner de med samhällsansvar en isande oro. Polis Lilly Hed anländer till idylliska Nynäshamn, hon är trasig i själen, kliver neråt i den tidigare spikraka karriären för att hitta lugn. Men friden blir kortvarig. Små bränder, till synes olyckshändelser, växer till fasansfulla skogsbränder. Evakueringar sker, paniken sprider sig, människor fastnar i lågorna. Lilly börjar se gemensamma nämnare mellan vilka som inledningsvis dör i bränderna. Skuggan av en tidigare tragedi på orten framträder. Och när Lilly börjar utreda bränderna, då blir det farligt på riktigt.

Berätta lite om bakgrunden. Varför valde du att skriva en klimatthriller i en ganska nära, men betydligt varmare, framtid? 

▪️Inspiration till den här thrillern är inte bara att jag är bonusdotter till en brandman, även om min bonuspappas berättelser har gett kött och blod åt beskrivningarna av släckningsarbetet och farorna med det. I min roll som ledarskribent är klimatfrågan ett av mina bevakningsområden, och det är ju så tydligt att Sverige behöver rusta sig för vad den globala uppvärmningen kan innebära. Jag trivs i spänningsgenren, där kan jag jobba med scenarion som skrämmer och engagerar mig – och skapa böcker som är svåra att lägga ifrån sig.

Vilken är den största utmaningen med att kombinera samhällsdebatt med skönlitterär spänning, eller passar de för varandra? Hur ska man tänka om man vill skriva underhållande men med ett viktigt budskap?

▪️ Det finns en tradition av samhällskritik i deckarlitteraturen, från Sjöwall Wahlöö till Katarina Wennstam och Simon Häggström. Att lyfta in frågor man brinner för är fantastiskt effektivt, det ger en extra kraft åt berättelsen. Jag har haft mycket gratis av min roll som journalist. När jag skrivit om sexualbrott så har jag gett röst åt överlevare jag intervjuat genom åren. Bästa tipset är: gör din research, hitta en story som griper tag i dig och bygg dina karaktärer utifrån det.

Vilka böcker ur höstens utgivning ser du fram emot att läsa?

▪️ Jag är en allätare, en riktig bokmal – och jag är så hedrad över att nu få ingå bland Bokmässans läsande förebilder. Jag ser bland annat fram emot ”Öga för öga” av Jenny Rogneby, ”Fjärilsvägen” av Patrik Lundberg, ”Satanskäftarna” av Mons Kallentoft, ”Grand union” av Zadie Smith och ”Osynliga kvinnor” av Caroline Criado Perez.