”Spänning handlar om allt vi inte vet, men tror att vi vet” – Katrine Engberg berättar om nya boken Krokodilväktaren

Les Kaner

Foto: Les Kaner

Katrine Engberg har under de senaste åren etablerat sig som Danmarks nya deckardrottning. Nu har hennes böcker nått även Sverige och först ut är den första delen i hennes Köpenhamnsserie, Krokodilväktaren. Jag fick chansen att ställa några frågor till Katrine Engberg om hennes författarskap och relationen till hennes kära hemstad Köpenhamn. 

Här finns min recension av Krokodilväktaren


Krokodilväktaren är den första boken i din Köpenhamnsserie. Berätta lite om den – vad handlar den om och vilka är dina huvudkaraktärer?

– En krokodilväktare är en liten fågel som lever på köttrester som de hittar när de rensar krokodilers tänder. Det är en fin symbios. Så länge fågeln gör ett bra jobb och inte begår misstag tillåter krokodilen den att leva. Men om fågeln inte gör sitt jobb smäller krokodilen igen sin käft och fågeln dör. Denna typ av relation är ett bärande tema i Krokodilväktaren, men boken handlar även om adoption och barn som blir åsidosatta, om konstvärlden och om ett utkast på en deckarroman som i detalj beskriver det mord som sedermera begås.

De som ska lösa fallet är utredarna Jeppe Kørner och Anette Werner. Jeppe är en sökande själ, en känslig man som arbetar intuitivt och som tvivlar på världen – och på sig själv. Han har genomgått en misslyckad fertilitetsbehandling som har slutat i skilsmässa. Anette, däremot, är en handlingskraftig kvinna med ett skarpt sinne och en kort stubin. Hon är lyckligt gift med sin ungdomskärlek och ”mamma” till tre hundar. Jeppe och Anette uppskattar varandra men har olika åsikter om det mesta och smågnabbas nästa jämt.

IMG_20190616_103510.jpg

 

Jag har läst att du betraktar staden Köpenhamn som mycket viktig för själva boken, den är nästan som en egen karaktär. Berätta om din relation till Köpenhamn. Vad betyder staden för dig som författare och vilka är dina bästa tips till oss svenskar när vi turistar i Danmarks huvudstad?

– Jag är född och uppvuxen i Köpenhamn och älskar min stad. Inte bara för att Köpenhamn är en vacker stad och härlig att bo i – men den har många olika lager och nyanser. Köpenhamn är konstrasternas stad med en lång och dyster historia, mörka skrymslen och vrår. Det gör staden väldigt inspirerande för just kriminalromaner.

Mitt bästa råd till svenskarna är att besöka några av de lite mer okonventionella platserna – man ser alla de vackra platserna automatiskt. Ta en tur till Christiania, där konstnärer och anarkister har byggt upp ett litet mini-community i mitten av staden. Promenera ned till vattnet i Christiania (Refshalevej) och besök det okända Fredens Havn, som är sin egen lilla fristad ute i vattnet. En handfull människor bor under piratflagg på en flotte av sänkta båtar och husvagnar. Det är så häftigt! Överlag upplevs Köpenhamns bäst från vattnet, så hyr en GoBoat och segla runt i hamnen och i kanalerna. Ta med picknick och badkläder!

 

Berätta lite om dig själv. Vem är Katrine Engberg och vad gör du när du inte skriver böcker?

– Jag har inte bestämt mig ännu om jag är en författare som tidigare var dansare, eller om jag är dansare som nu skriver böcker. I vilket fall som helst har jag en utbildning i modern dans och har försörjt mig på att dansa och koreografera shower och musikaler fram till min författardebut för tre år sedan. Jag älskar fortfarande att dansa men gör det numera bara på fest – då är jag alltid den första på dansgolvet.

Jag bor i en lägenhet mitt i Köpenhamn tillsammans med man och vår son. Från vårt vardagsrumsfönster kan jag se mitt barndomshem där min mamma fortfarande bor. På så vis är min värld liten och trygg i kontrast till allt mitt resande. Jag gillar det. När vi är lediga seglar vi ofta på vår svenska skärgårdsbåt eller äter middag med goda vänner. Min man har restauranger och är en fantastisk kock (jag valde rätt man) så vi har ofta middagar hemma där han lagar maten. Jag går även på teater, simmar i havet och lyssnar gärna på radio.

 

Du är bland annat dansare och koreograf. Har du någon nytta av denna sida av kreativiteten när du skriver? Finns det någon likhet mellan den kreativa skrivprocessen och dansen?

– Ja! Jag har alltid berättat historier. Tidigare var det med kroppen på en scen, nu är det med ord på pappret men processen är identisk. Jag har alltid tänkt väldigt visuellt och beskrivande. När jag var liten skrev jag alltid historier, antingen i hemmagjorda böcker eller som pjäser och danser för min stackars familj. Jag minns att min mamma satta på en skiva med Karen Blixen som berättade historier. Hon sa med sin utdragna aristokratiska röst ”I am a story teller”. Och jag tänkte – wow, kan man vara det? Det vill jag också vara.

 

Mer om själva skrivandet. Hur ser en vanlig dag som författare ut för dig och varifrån hämtar du inspiration till dina böcker?

– En vanlig arbetsdag börjar klockan kvart över åtta när jag har ätit frukost med min familj och lämnat min son i skolan. Jag brygger en stark kopp kaffe och sätter mig sedan i mitt arbetsrum. Här har jag ett stort skrivbord, en bokhylla och en stor anslagstavla med inspirerande bilder och storyboard. Jag skriver till klockan tre och då hämtar jag min son. Några dagar jobbar jag med att utveckla handlingen och då blir det inte så mycket skrivande, andra dagar jobbar jag med research och andra dagar skriver jag bara – det beror på var i processen jag befinner mig. Jag sitter på min pappas arbetsstol som jag ärvde efter att han gick bort för fem år sedan. På så vis känner jag att han med mig när jag skriver.

Inspirationen till mina böcker bara kommer till mig och det är därför lite svårt att beskriva den. Jag får oftast mina idéer från musik, konst, tidningsartiklar och människor jag träffar eller ser på gatan. Och jag får mycket inspiration när jag cyklar igenom stan och upptäcker nya platser.

 

Om du fick ge ett råd kring hur man skriver en riktigt spännande deckarintrig till alla aspirerande författare där ute, vad skulle det vara?

– Spänning är som ett berglandskap som inte finns. Många tror, felaktigt, att spänning handlar om våld och olycka, men i själva verket handlar spänning om allt vi inte vet men tror att vi vet. Hemligheter, människor, leenden med döda ögon, en person som inte är vad den utger sig att vara. Kom ihåg att låta läsaren gissa! Som författare behöver du bara skapa ett ramverk i vilket läsaren fyller sina egna idéer och tankar. Då blir det spännande!

 

Slutligen, vad kan vi förvänta oss av Köpenhamnsserien framöver? Finns det någon plan kring när nästa bok ska släppas på svenska?

– Det kommer än så länge bli tre delar i Sverige av Köpenhamnserien. Bokförlaget Forum kommer att ge ut en ny bok per år – det vill säga att del två kommer vår/sommar 2020.

”Personligen är jag svårt förtjust i att bli skrämd när jag läser böcker” – Kristina Ohlsson om nya boken Henrys hemlighet och sin förkärlek för deckargenren

© 2017 Fotograf Anna-Lena Ahlström

Foto: Anna-Lena Ahlström

Kristina Ohlsson har under det senaste decenniet blivit en av våra mest folkkära deckarförfattare med sina serier om Fredrika Bergman och Martin Benner. Hon har även skrivit en rad böcker för barn och firar i år dubbelt, tjugo böcker har det blivit under hennes tio år som författare. Jag fick chansen att ställa några frågor till Kristina om den nya boken och hennes förkärlek för genren.

Här hittar ni min recension av nya boken Henrys hemlighet. 


I sommar är du aktuell med din tredje bok om Martin Benner. Berätta lite om den. Vad handlar den om? Har du hämtat inspiration från något särskilt håll?

– Den handlar om advokaten Martin Benner, en man som älskar att ha en riktigt fet guldkant på vardagen och är ensamstående förälder till en åttaårig flicka. I den här boken har han skaffat sig en hobby som slukar allt mer av hans tid. Han har fått ett stort intresse för antikviteter och efter att hans vän Henry Schiller dött i cancer köper Martin in sig i Henrys antikhandel i New York. Problemen börjar nästan genast när han får höra rykten om att Henry i själva verket blev mördad. Berättelsen rör sig mellan antikvärlden och ett antal berömda hotell, men huvuddelen av berättelsen utspelar sig i Stockholm. Katolska kyrkan är också med på ett hörn.

 

Berätta gärna lite om dig själv. Vem är Kristina? Vad gör de helst på din fritid och när väcktes ditt intresse för böcker?

– Jag är en människa som mår som allra bäst när jag får syssla med något jag tycker är roligt och berikande. Så fungerar nog de flesta. Jag har ett stort intresse för att laga mat och baka, för böcker och filmer, och för att träffa mina vänner. Jag har älskat böcker ända sedan jag lärde mig läsa i första klass.

 

Det har gått tio år sedan du släppte din första bok och i år utkommer även din tjugonde titel. Hur firar du allt detta?

– Jag har inte tänkt klart kring det än. Föreställer mig en fest av något slag med vänner och familj och kollegor och förlag.

 

Angående din produktivitet. Hur gör du för att upprätthålla ett så högt skrivtempo och samtidigt hitta uppslag till nya, unika historier att berätta?

– Det ingår i tjänstebeskrivningen för en författare att man ska kunna hitta på saker. Kan man inte det, ska man göra någonting annat med sitt liv. Förutom att förlita mig på min inbyggda fantasibank, läser jag väldigt många böcker och får också en del inspiration och uppslag från alla filmer och tv-serier jag ser.

 

IMG_20190608_161922.jpg

 

Du har även skrivit en rad böcker för barn. Skiljer sig skrivprocessen åt när du skriver för en yngre målgrupp jämfört med när du skriver böcker för vuxna?

– Egentligen inte. Att skriva är att skriva. Berättelserna jag skriver för barn måste vara mer sammanhållna och avgränsade än mina vuxenböcker, och det gör dem också mycket kortare. Det är lättare att skriva för barn än vuxna, men självklart bjuder även barnboksskrivandet på utmaningar. Jag gör rent generellt ett mycket begränsat förarbete innan jag börjar skriva, jag bara kör. Då har jag som roligast och då blir berättelserna som bäst.

 

En gemensam nämnare för alla dina böcker är att de kretsar kring mysterier av olika slag. Varifrån kommer denna förkärlek för att skriva om brott och mystik? Är det ett självklart val eller lockar även andra genrer?

– Jag brukar säga att vi aldrig blir för gamla för en riktigt fet skröna. Dessutom älskar vi att bli rädda. Personligen är jag svårt förtjust i att bli skrämd när jag läser böcker, och därför har det blivit naturligt att skriva inom spänningsgenren. Jag har även skrivit två faktaböcker (en av dem kommer ut i höst), men i övrigt känner jag inget större sug efter att byta genre.

 

I höstas hade din serie om Fredrika Bergman premiär som teve-serie. Berätta lite om det projektet. Hur är det att se andra tolka dina karaktärer och vad har serien om Fredrika Bergman betytt för dig?

– Det var magiskt att se Fredrika och hennes kollegor få liv och röster och ansikten. Jag tycker att STHLM Rekviem (som tv-serien heter) blev en riktigt lyckad filmatisering. Manusförfattarna var superduktiga på att fånga kärnan i varje berättelse och förvaltade den stora helheten på ett riktigt snyggt sätt. En mycket rolig erfarenhet!

 

Slutligen, sommaren stundar och vi är säkert många som är på jakt efter riktigt bra boktips. Vilka böcker vill du rekommendera för sommarens lediga dagar?

– När repet brister av Belinda Bauer, Svarta näckrosor av Michel Bussi och Staden av Camilla Sten.

Författarintervju: Jonas Moström & Roseanna Lagercrantz

Jonas Moström debuterade 2004 med den första boken i deckarserien om kriminalkommissarie om Johan Axberg. 2015 kom Dominodöden, den första boken om psykiatern Nathalie Svensson och där kom snart även Johan Axberg att figurera. Därmed slogs de två serierna ihop till en. Böckerna har många hängivna läsare och Jonas Moström har bland annat belönats med Stora Ljudbokspriset för årets bästa spänningsbok. Nu är han aktuell med en fristående novellsamling som han har skrivit tillsammans med sin dotter, Roseanna Lagercrantz. 7 dagar ges ut av Lind & Co och novellerna är alla inspirerade av dödssynderna. Jag fick chansen att ställa några frågor till författarduon om boken 7 dagar, författarsamarbeten inom familjen och deras bästa tips på sommarläsning.

 

Jonas_Roseanna_högupplöst.jpg

Foto: Thron Ullberg

 


Berätta lite om er novellsamling 7 dagar. Vad handlar den om? Vad fick er att välja just de sju dödssynderna som tema för era noveller?

Jonas: – Vi har skrivit sju fristående spänningsnoveller med det gemensamma att alla innehåller ond bråd död. Från början var idén att skriva en novell per veckodag, men sedan lade vi till att det även skulle vara en dödssynd per veckodag (lämpligt eftersom det finns sju stycken). Och dödssynder och deckare går ju väldigt bra ihop.

 

Berätta lite mer om er själva. Vad gör ni när ni inte skriver böcker?

Roseanna: – Jag är 18 år och går mitt andra år på Kungsholmens gymnasiums naturlinje. På fritiden läser jag andras böcker, åker slalom, spelar tennis och räknar. Bra teater och konst är andra kulturformer jag njuter av.

Jonas: – Jag arbetar 50% som husläkare i Stockholm. På fritiden åker jag gärna utför eller träffar vänner på en god middag.

 

För dig Roseanna är 7 dagar din författardebut. Hur känns det och vilka tankar har du kring en eventuell författarkarriär framöver?

Roseanna: – Skrivandet har alltid varit en självklar del av mitt liv och det kommer det nog att fortsätta att vara, på ett eller annat sätt – eller flera. Att ha debuterat med sju titlar i en och samma känns som både ett avslut och en början på ett kort respektive ett långt projekt; vilket är otroligt kul.

 

7_dagar_fram-700x1134

Jonas, du har ju tidigare skrivit en lång rad böcker ensam. Att dela skrivprocessen med någon annan måste vara en omställning. Hur tänker du kring att anpassa dig till en medförfattare?

Jonas: – Det var en givande utmaning. Efter 13 romaner på egen hand kände jag att jag behövde testa något nytt. Det är både lättare och svårare att skriva ihop. Man kan bolla idéer och får snabbt veta om något är dåligt. Det svåra är att skriva ihop sig så att man får en berättarröst. Att vi är i olika åldrar är också en bonus som ger en unik chans till inblick i varandras värld.

 

Hur väcktes idén om att ni skulle skriva en bok tillsammans? 

Jonas: – Det var under en av många Djurgårdspromenader som vi spånade fram det. Roseanna är duktigt på att skriva och jag ville prova att skriva tillsammans med någon. Noveller har jag aldrig skrivit så även det var en spännande utmaning.

 

Vilka utmaningar innebär det att skriva tillsammans som far och dotter? Hur ser processen ut? 

Jonas: – Vi växeldrog projektet. Först spånade vi fram tema och vilken veckodag som passade med vilken dödssynd. Sedan ville vi ha olika karaktärer och miljöer – det blir snabbt till ett pussel där man kompletterar de bitar man redan har lagt. Utmaningen är att kompromissa, visa sina dåliga texter för varandra och låta den andre stryka och ändra.

 

Kompletterar ni varandra eller skapar generationsklyftan någon gång motsättningar i ert arbete? Och om ni tycker olika i en fråga, hur löser ni det?

Jonas: – Inga större motsättningar :-). För det mesta gäller att 1+1=3. Eftersom jag är mest erfaren bestämmer jag – eller vad säger du Roseanna? Jag inbillar mig dock att jag är bra på att se när min idé inte är den bästa.

Roseanna: – De flesta av problemen handlade om att den andre ville stryka något som stod skrivet; killing your darlings är väl den smärtsammaste delen av skrivarprocessen. När den andre protesterade blev det ändå ofta den som ville stryka som fick igenom sin vilja – det skulle trots allt bli noveller av texterna. Jag skrev före Jonas vilket gjorde att han automatiskt fick sista ordet och ändrade om slutet på en av novellerna bland annat.

 

Senare i höst är du Jonas även aktuell med en ny bok, Skytten, den sjätte boken i din deckarserie om Nathalie Svensson. Berätta lite om den. 

Jonas: – Den har tema organdonation – ett spännande ämne som jag inte har skrivit om tidigare. Parallellt med ett mord på en transplantationskirurg i Uppsala brottas Nathalie med dilemmat om hon ska ställa upp och låta donera en bit av sin lever till sin mamma. Om hon inte gör det kommer mamman sannolikt att dö. Vi får även följa hur Nathalie och Johan Axbergs relation utvecklas.

 

Slutligen, vilka är er bästa lästips inför sommaren?

Jonas:Vassa föremål av Gillian Flynn och Jens Liljestrands biografi om Vilhelm Moberg.

Roseanna: – Mitt bästa tips är Steinbecks Öster om Eden.