Recension: Rotvälta av Tove Alsterdal

Olofs liv förändrades i grunden den där dagen när han erkände sig skyldig till mord. Nu, många år senare, återvänder han till sina hemtrakter i Ådalens skogar och historien upprepar sig, men den här gången är offret hans egen far. Någon har bragt den gamle mannen om livet med en jaktkniv och Olof är den som påträffas kroppen.

Eira har återvänt till Kramfors av likartade skäl; det förflutna kallar på henne och mammans demenssjukdom gör att det är dags att se sitt ursprung i vitögat. Brodern är inte mycket att räkna med i den frågan, han spenderar sitt liv i en luddig alkoholdimma, i direkt motsats till Eira som arbetar som polis. Men under den välordnade ytan kämpar även hon för att hitta mål och mening, och kanske är det rentav samma demoner som jagar både henne och brodern, om än i olika skepnader.

Eira arbetar aktivt med mordutredningen där Olofs namn figurerar, i dubbel bemärkelse, för en viktig pusselbit tycks vara flickan som han anklagades för att ha mördat. Man påträffade aldrig kroppen och ju djupare polisen gräver desto tydligare blir det att bygdens oskrivna lagar verkar ha tagit makten från fru Justitia. Ryktesspridningen och de förhastade slutsatserna stämplar människor med vattenfast bläck, en märkning den utsatte aldrig kan två sitt namn rent ifrån.

Rotvälta utsågs till Årets bästa kriminalroman 2020 och boken är ett mångbottnat drama återberättat med eftertanke och finess. Historien grenar sig likt ett rotsystem och söker sig djupt ner i Höga kustens mylla. Berättelsen är jordnära och organiskt såtillvida att det är det mänskliga som utgör grunden, snarare än en överdramatiserad intrig. Att det är ett gediget romambygge inom spänningsgenren råder det dock ingen tvekan om, Tove Alsterdal lämnar inget åt slumpen på det området, men hon lyckas också fullt ut med att få ett konstruerat händelseförlopp att kännas realistiskt. För den som uppskattar spänning med djup av den där typen som är så mycket mer än  en renodlad deckare är Rotvälta ett måste.

Rotvälta av Tove Alsterdal är utgiven av Lind & Co, 2020.

Recension: Mordkonsulten av Elly Griffiths

När nittioåriga Peggy vandrar vidare är det till en början ingen som anar oråd, men när det visar sig att hon agerat ”mordkonsult” och även mottagit hotelsebrev blir läget ett annat. Harbinder Kaur engagerar sig i fallet och får hjälp av Natalka som arbetat som hemhjälp hos den äldre damen.

Vad är då en mordkonsult, kan man fråga sig? Peggy visar sig ha varit en fena på mordmetoder, trots sin beskedliga uppenbarelse, och hon har hjälpt ett flertal framstående deckarförfattare att komma på nya, uppseendeväckande sätt att ta bokkaraktärerna av daga. Peggy var även mycket allmänbildad och beläst trots att hon spenderat merparten av sitt liv hemma i Storbritannien, men kanske mötte hon eventuellt någon spion under den där resan till Ryssland som hon gjorde på ålderns höst. Spåren leder i flera olika riktningar, men ett är säkert: Peggys liv var innehållsrikt och fick ett onaturligt slut.

Med den litterära kopplingen viker Mordkonsulten in på samma väg som Främlingen, som är den tidigare boken i serien. Den brittiska kriminalromanen och hela den förlagsvärld som står bakom fenomenet blir central för handlingen, och att ond, bråd död följer i deckarförfattarnas fotspår blir symboliskt. Elly Griffiths bygger sin deckare i flera lager och hennes sätt att skapa en intrig med avstamp i själva intrigbygget imponerar. Med intressanta karaktärer, en dos charmerande underhållning och en spännande detektivgåta blir Mordkonsulten som en miss Marple-deckare för 2020-talet. Komplettera med te och scones och upplevelsen av brittiskt mysrys är komplett.

Utgiven av Modernista, 2020. I översättning av Ylva Spångberg.

Mordet på en sjöjungfru av Rydahl & Kazinski

9789177952169_200x_mordet-pa-en-sjojungfru

Mordet på en sjöjungfru tar oss med till Köpenhamn under 1830-talet. Staden präglas av de stora klyftorna mellan fattig och rik, vackra salonger och misär, rättvisa och korruption. När en prostituerad kvinna som den unge författaren Hans Christian Andersen umgåtts med hittas stympad och mördad blir han anklagad för brottet. Att relationen endast var platonisk tror inte polisens utredare på. Genom kontakter lyckas ändå Andersen bli tillfälligt släppt ur fängelset, men det är upp till honom själv att rentvå sitt namn. Det enda sättet han kan komma på för att lyckas blir fri från anklagelsen är att avslöja den verkliga mördarens identitet. Till sin hjälp har han den döda kvinnans syster, den enda i världen förutom han själv som vill ge en fattig själ upprättelse genom att hitta hennes mördare.

Thomas Rydahl och A. J. Kazinski tillhör Danmarks deckarelit och i sitt nya samarbete lämnar de samtiden och tar läsaren med på ett historiskt äventyr. Mordet på en sjöjungfru sätter en av landets främsta författare i fokus och spinner vidare vad som kan ha inträffat under den period när H. C. Andersen gjorde ett uppehåll i sitt dagboksskrivande. Efterforskningarna kring mördarens identitet tar honom från den danska huvudstadens stinkande gränder och in i det kungliga slottets gemak. Mordet visar sig ha en stark koppling till tidens rådande naturvetenskapliga idéer och dess läkarvetenskapliga experiment, och en av tjusningarna med att läsa den här boken är att författarna lyckas fånga tidsandan och teckna en levande bild av 1800-talets Köpenhamn. Bitvis är boken ganska brutal, men samtidigt är det en välkomponerad spänningsroman. Mordet på en sjöjungfru är perfekt läsning för dig som inte kunde få nog av 1793 av Niklas Natt och Dag.

Utgiven av: Bokförlaget Polaris, 2020. I översättning av: Leo Gefvert.

Finns hos: BokusAdlibrisOmnible

Betyg 4 av 5