Vintervatten av Susanne Jansson

Susanne Jansson kom häromåret med en mycket uppmärksammad spänningsdebut med titeln Offermossen. Den andra fristående boken är liksom den en hyllning till naturen, för havet är ständigt närvarande i Vintervatten och sätter sin prägel på tillvaron för människorna bosatta i det lilla kustsamhället på Orust. Havet vi lär känna här är dock inte det mjuka och välvilliga där solen kastar sina reflexer en varm sommardag. Det är istället ett rasande väsen som lockar, snärjer och förtär människor som vågar sig för nära.

Spänningsintrigen med koppling till det otämjda elementet handlar om hur en treårig pojke vid namn Adam försvinner och antas ha drunknat. Sorgen slukar omgivningen som ett svart hål, och Martin glider allt längre in i en depression. Samtidigt erinrar han sig barndomsminnen och hittar dokument om andra familjer som drabbats av ett liknande öde, på samma plats och samma datum, men i en annan tid. Mystiken tätnar och tanken på att det är havet som lockat pojken i fördärvet vill inte släppa taget.

Vintervatten är en intagande berättelse som allra mest handlar om en familj i upplösning. Författaren väjer inte för att beskriva sorgen och mörkret, men det kanske allra mest fascinerande är hur hon skriver in havet som en egen karaktär och ger det en lika betydelsefull som atmosfärisk roll. Det är effektfullt hur det skrämmande, kalla vintervattnet blir saltet som lyfter hela anrättningen. När det gäller närvaron i Vintervatten känns den lite trött jämfört med debuten, vilket under omständigheterna är förståeligt då det är en bok som ges ut postumt. Att den genom förlagets försorg ändå får nå ut i världen är fint, och tanken på att Susanne Janssons tonsäkra språk och vackra ord ges chansen att finnas kvar hos oss läsare gör boken mycket speciell.

Utgiven av: Wahlström & Widstrand, 2020.

Betyg 3+ av 5

Fruset guld av Cilla och Rolf Börjlind

Det som göms i snö är sällan dolt för alltid. När en död man påträffas i Arjeplogfjällen visar det sig att offret legat begravd under snömassorna i tjugo års tid. Olivia Rönning beger sig upp i fjällvärlden för att utreda fallet, men helikoptern kraschar, piloten blir svårt skadad och hon måste hitta ett sätt att skaffa hjälp. Hon påbörjar sin vandring genom vildmarken för att ta sig till civilisationen, men hon är inte så ensam som hon tror, för på fjället finns även några som rest långt för att sopa igen spåren efter ett mord som aldrig var menat att upptäckas.

I den sjätte boken i Börjlinds deckarserie riktas ljuset mot Olivia Rönning som hamnar i en allvarlig knipa, och det visar sig också vara det som till sist lyckas locka hem hennes vän och kollega Tom Stilton från Asien. Det norrländska likfyndet har kopplingar till det förflutna i flera bemärkelser och det står snart klart att enorma värden och familjehemligheter står på spel.

Cilla och Rolf skriver fram sitt persongalleri med en självklarhet som inger liv och trovärdighet, och deras sätt att arbeta med berättarröster och karaktärsdrag lyfter fram människorna bakom rollen. Ett exempel på den tydliga gestaltningen är Minken, som må vara en av de mindre tilltalande men ändock återkommande sidokaraktärerna. Bara smeknamnet är laddat med en högupplöst bild av vilken småkriminell och undanglidande förmåga det är vi har att göra med. Samtidigt är Minken en av de där som alltid ställer upp i både vått och torrt, och med den oväntade lojaliteten undviker författarna förutsägbarhetens fallgropar. Precis som i tidigare böcker spinner författarduon skickligt och sömlöst en intrig som spänner över såväl världen som tid och rum. Allting är väl förankrat och händelsekedjan knyts samman till en imponerande tydlig röd tråd, men det blir aldrig transparent, för läsaren har inga slutgiltiga svar förrän sista sidan är utläst.

Utgiven av: Norstedts, 2020.

Betyg 5 av 5

Höstmorden av Samuel Karlsson

När Gloria och hennes vän sen en höstkväll är ute på vad som i sammanhanget kommer att framstå som ett oskyldigt busstreck blir det vittne till något som inte var menat för deras ögon, och när Gloria en tid senare försvinner verkar det som att händelsen har kommit ikapp henne. Samtidigt kämpar Jessica Jackson och hennes kollegor med två andra märkliga försvinnanden där endast offrens skor har lämnats kvar. Polisen befarar att ägarna inte längre är i livet, men  utrdningsläget är komplicerat när det finns så lite att gå på.

Jessica Jackson känner sig också ansatt på ett privat plan, för hennes tidigare eskapader har sått split i byn och hon finner sig själv utsatt för en hatkampanj på Facebook. Glesbygdens invånare sluter upp för varandra, och hon är på fel sida om järnmuren. Att hon har sin nyckfulla far som inneboende är inte heller gynnsamt för hennes sinnesfrid. Hans främsta bidrag till hushållet tycks vara ett frikostigt erbjudande om att alltid bistå med provsmakning av produkterna från hennes mikrobryggeri.

Höstmorden är den tredje boken om poliserna i Västervik och den fiktiva ön Mörkö belägen vid den småländska kusten. Samuel Karlsson har hittat sitt uttryck och skriver drivet och tonsäkert om den färgstarka Jessica. Att följa hennes tillvaro i den lilla orten där jante är lag är en stor behållning, som i kombination med en vass deckarintrig ger en riktig bladvändare. I Höstmorden jobbar författaren också på ett mycket bra sätt med elementen för att höja stämningen, och det är inte utan att man som läsare kan känna det småländska höstmörkret komma krypande och ge kalla kårar. Ruggigt bra helt enkelt!

Utgiven av: Lind & Co, 2020.

Betyg 4+ av 5