Fyra frågor till Rebecka Edgren Aldén

Foto: Kajsa Göransson

Berätta lite om din nya bok Deadline. Vad handlar den om?

▪️Deadline börjar med att chefredaktören Diana Gray en sen kväll hittas mördad i tv-studion i källaren på det stora magasinsförlaget Milles Media. Polisen förhör Anna, som hittade kroppen. Efter det kastas vi sex månader tillbaka i tiden, då Anna får ett erbjudande hon inte kan tacka nej till. Hon blir erbjuden att gå in som andreredaktör på det stora livsstilsmagasinet Suzanna. Anna dras in i en glamourös värld med pengar, status, kändisar och en massa gratisprylar. Men rätt snart märker hon att allt inte står rätt till på den fina redaktionen. Under fasaden finns mörka hemligheter, som någon gör allt för att dölja. Det blir läskigare och mycket närmare än vad Anna någonsin kunnat ana.   

Handlingen har en tydlig koppling till tidningsbranschen och jämförs till viss del med Djävulen bär Prada. Varför föll valet på att skriva om just den världen och vad vill du förmedla med den här boken? 

▪️Ja, jag har ju själv jobbat i magasinsvärlden i drygt fjorton år, på just stora glamourösa livsstils- och modemagasin – som Damernas Värld, mama och M-magasin. Det är en fascinerande miljö, både glamourös och extremt tuff. Jag tyckte det var en spännande miljö för en thriller. Dessutom är det ju en miljö jag KAN. Och det är ju alltid en fördel. Jag har alltid varit fascinerad av vår besatthet av yta, av fasad – något som blivit ännu mer intensivt och på gränsen till destruktivt i och med sociala medier. Magasinen har ju alltid jobbat med fasad, de kallas sedan gammalt för Drömfabriken, för att vi där skapade drömmar. Dels vill jag skildra en tuff arbetsmiljö. Många har det stressigt i arbetslivet, och särskilt media är väldigt utsatt, eftersom det är en bransch i kris. Samtidigt har det varit en attraktiv bransch, så konkurrensen är stenhård. Och i tuffa arbetsmiljöer frodas konflikter, och är en bra grogrund för dramer. Så fasad och ett stressigt arbetsliv var två saker jag ville få med. Sedan ville jag också få in den här maktförskjutningen som skett inom media. Anrika magasin går i graven, erfarna journalister och formgivare får sparken – medan outbildade och självlärda influensers får storpublik. Jag lägger egentligen ingen värdering i det, jag bara konstaterar att det i dag finns 20-åriga influensers som har fler läsare än de flesta magasin tillsammans. Det är en rätt intressant utveckling! Så Deadline handlar också om klyftan mellan så kallad ”gammelmedia” och de nya sociala medierna. Den handlar också om klyftan mellan generationer. Vi vuxna i dag tycker att vi är så moderna och hänger med, men våra barn är på helt andra ställen digitalt än vad vi är. Och det gör dem väldigt ensamma och utsatta. Boken handlar också om civilkurage. Om att vara sann mot sitt själv och stå upp för det som är rätt. När jag började skriva tänkte jag på Deadline som en blandning av Dorian Grays porträtt och Myteriet på Bounty, men förlaget beskriver den som en blandning av När djävulen bär Prada och Big Little lies.

Det här är din tredje psykologiska thriller och alla är fristående. Vilka fördelar respektive nackdelar ser du med att ”börja om” och skriva om nya karaktärer i varje bok?

▪️Jag är ju väldigt förtjust i så kallade stand alones, slutna dramer, där man inte kan lita på någon, inte kan lita på att det slutar väl och att hjälten överlever – för det finns inga hjältar! Men, jag har inget emot serier heller. Kan verkligen se fördelarna med att skriva serier! Så det kanske det blir någon gång i framtiden. Men nu råkar jag ha några dramer färdiga i huvudet, eller ja, färdiga och färdiga, men huvudstoryn liksom. Fördelen med att börja om är ju att man får skapa allt från början, och inte behöver ”spara” någon karaktär eller någon dramaturgisk båge. Nackdelen är väl att jag måste börja om varje gång. Men alla mina böcker utspelar sig i samma universum, så mina gamla karaktärer dyker upp även här. Nora i Den åttonde dödssynden till exempel har ju en frågespalt i just Suzanna – magasinet där allt i Deadline utspelar sig. Och Gloria från Och blomstren dö jobbar där som redaktör. 

Vilka boksläpp ser du fram emot mest under hösten?

▪️Oj, så många! Jag vill läsa Ninni Schulmans Flickebarn nr 291, Pernilla Ericssons 300 grader, Tove Alsterdals Rotvälta, Anna Bågstams tredje Harriet-deckare, Camilla Stens Arvtagerskan … Och många, många fler. 

Förlåt oss våra synder av Jo Spain

När en nunna med koppling till ett irländskt Magdalenahem hittas mördad hamnar fallet hos polisinspektör Tom Reynolds. Med tiden har synen på kvinnor som i olika utsträckning ansetts förtappade lukrats upp, men Tom misstänker ändå att brottet har med den katolska institutionens historiska försyndelser att göra. Allt pekar på att någon vill ta hämnd för gamla övergrepp, men det kyrkan har på sitt samvete är en omfattande tragedi och antalet människor med potentiell motivbild oroväckande stort.

Den första boken i serien om inspektör Tom Reynolds baserar sig delvis på verkliga händelser, för de katolska Magdalenahemmen döpta efter synderskan Maria Magdalena har existerat och vittnesmål om den hårdföra behandlingen av förtappade kvinnor som förekom där är en brutal realitet. På så sätt får premissen ett extra djup och obehaget växer, för även om Jo Spain broderar ut och skapar fiktion vill tanken på vad som verkligen hänt bakom hemmens grindar aldrig riktigt släppa taget.

Rent tekniskt skriver Jo Spain både medryckande och underhållande. Sidorna vill vända sig själva och hon lyckas åstadkomma en riktigt ruggig atmosfär. Författaren skapar också en fin kontrast när hon väljer att låta Reynolds egen dotter bli gravid utan att vara gift, ett inslag som gör att fallet får en extra stark beröringspunkt hos vår huvudkaraktär. Boken innehåller ganska många karaktärer för läsaren att hålla i minnet, men i övrigt är det en oerhört välskriven kriminalroman som visar att det finns ett irländskt deckarunder och fler författare att upptäcka för alla som älskar Tana French. Tursamt nog för oss som fått smak för Jo Spains författarskap släpps i dagarna uppföljaren: Frukta det du begär.

Utgiven av: Modernista, 2019. Pocket, 2020. I översättning av Hanna Williamsson.

Betyg 4+ av 5

Jamåhonleva av Anders Roslund

Tre huvudperson och tre dagar där klockan raskt tickar mot katastrofen. Tiden fortsätter vara det som styr premissen i Anders Roslunds böcker och än en gång står infiltratören Piet Hoffmann och kommissarie Evert Grens i fokus. Hoffmann har lovat sin fru att allt är över, att han aldrig mer ska försätta deras familj i fara. Men när hans nya identitet avslöjas har han inget annat val än att ge sig in i hetluften en sista gång.

Anders Roslund djupdyker än en gång ner i den organiserade brottslighetens grumliga vatten och det är en brutal värld som beskrivs, men det här är samtidigt en bokserie som kännetecknas av författarens förmåga att lyfta den lilla människans utsatthet i det stora sammanhanget. Ewert Grens har genomgått en intressant utveckling och gått från en butter man till en stark karaktär med ett av kriminalgenrens starkaste patos. Det är spännande, drivet och oerhört utstuderat. Roslunds signifikanta och stilsäkra berättarröst tar berättelsen till det yttersta toppskiktet. Samtidigt har jag svårt att engagera mig, för upplägget är så oerhört likt det vi sett i tidigare böcker. Kampen mot klockan, löftet från Piet Hoffmann att det är sista gången, sedan aldrig mer – alltihopa känns gjort och beprövat. Jag hade hoppats på ett nytt grepp och större överraskningar.

Utgiven av: Albert Bonniers förlag, 2019. Pocket, 2020.

Betyg 3 av 5