Fyra frågor till Johanna Mo

Foto: Sofia Eckerblad

Berätta lite om din nya bok Nattsångaren. Vad handlar den om och varifrån har du hämtat inspiration till den?

▪️ Nattsångaren handlar om polisen Hanna Duncker som flyttar tillbaka till Öland. Skälet till att hon en gång flydde från ön är att hennes pappa dömdes för mord. Jag ville skriva om hur det är att ha en anhörig som begår ett grovt brott, eftersom jag själv har viss erfarenhet av det. Första utredningen som Hanna Duncker kastas in i är att sonen till hennes äldsta vän hittas död på Alvaret. Utanförskap är ett viktigt ämne i boken, liksom hur det är att tvingas möta sitt förflutna.

Den nya serien utspelar sig på Öland. Vad har du för koppling och relation till den miljön?

▪️Jag älskar Öland. Mina farföräldrar hade gård på östra sidan, där de bland annat födde upp travhästar. Själv är jag uppvuxen strax norr om Kalmar.

Som redaktör har du jobbat med flera kända författares böcker, men nu är det omvända roller. Vilken är den största utmaningen i att gå från redaktörsrollen till att själv få sitt eget manus granskat?

▪️Jag tycker det är lättare att vara redaktör än att vara författare, eftersom jag känner mig trygg i min förmåga att granska andras texter. När jag skriver är det inte så, och det jobbigaste är när någon går in i texten och avslöjar luckorna. Samtidigt får jag energi av det, jag vet ju att det kommer göra texten bättre. Jag tror det är en fördel att jag genom min bakgrund som redaktör verkligen förstår och uppskattar processen.

Vilka böcker läser du i sommar?

▪️Två titlar ser jag särskilt fram emot i sommar: Mattias Edvardssons Goda grannar och Lina Bengtsdotters Beatrice. Jag är också nyfiken på Lina Areklews debut Ur askan.

Recension: Nattsångaren av Johanna Mo

Nattsångaren är den första boken i serien Ölandsbrotten. Här får vi följa Hanna Duncker, polisen som lämnar ett storstadsliv hon aldrig riktigt har kunnat med för att återvända till sina hemtrakter, vilket sker i samband med att hennes pappa går bort. Men att komma hem är inte okomplicerat eftersom fadern avtjänat ett fängelsestraff för mord. Händelsen tycks i omgivningens ögon färga av sig och svärta ned även Hanna. Rykten sprids med vindens hastighet och många är snabba med att döma. Det vet hon redan på förhand.

Att sticka ut och stå utanför gemenskapen i ett litet samhälle är aldrig smärtfritt och det är också ett tema som berörs i själva deckarintrigen. Det första brottet Hanna är med och utreder handlar om en pojke som hittats mördad och Johanna Mo beskriver händelsen på ett sätt som gör att förlusten av en så ung människa griper tag på ett sätt som går utöver det vanliga inom deckargenren. Den femtonåringe Joel gestaltas som en sökare som haft svårt att hitta rätt i en tillvaro där alla ska stöpas i samma form. Kopplingen till Hanna Dunckers egen historia och det faktum att Joel är son till en kvinna som en gång tillhörde hennes närmaste vänner gör att ärendet blir väldigt personligt.

Nattsångaren är en ganska lågmäld deckare såtillvida att det är det mänskliga som står i fokus snarare än våldet. Johanna Mo tecknar sina karaktärer med precision och tar sig tiden att skapa porträtt som är både mångfacetterade och djupa. Spänningen som växer fram är av den typ som uppstår när sidorna inte innehåller en enda död mening, för sättet på vilket författaren skriver är oerhört följsamt. Varje ord känns genomtänkt. I Nattsångaren har Johanna Mo verkligen hittat rätt, på alla plan, och skapat en finstämd men samtidigt medryckande berättelse om människoöden som berör.

Utgiven av: Romanus & Selling, 2020.

Betyg 4 av 5

Recension: Renoveringsobjekten av Eli Åhman Owetz

Renoveringsobjekten handlar om Susanne, en av karaktärerna som figurerade i utkanten av författarens förra bok Brevvännerna. Hon arbetar som arkitekt och har nyligen lämnat en större byrå för att börja frilansa. När hon får ett stort projekt i form av en ombyggnation av en gammal skofabrik belägen i Roslagen är hennes lycka gjord, men uppdraget i den lilla orten Grävinge visar sig vara allt annat än det fina prestigejobb Susanne har tänkt sig.

Trots det beger sig Susanne till Grävinge där hon hyr in sig för att rekognocera. Kanske kan hon ro det hela iland, hennes nystartade verksamhet behöver ju det. Men istället blir hon vän med de människor vars bostäder hon förväntas medverka till att riva och situationen blir än mer komplicerad.

Renoveringsobjekten är en roman som andas sommar och feelgood, inte minst tack vare de vackra miljöerna i Roslagen som författaren beskriver så inlevelsefullt. Jag gillar greppet Eli Åhman Owetz använder då hon spinner vidare på en karaktär som hade en ganska liten roll i Brevvännerna. Böckerna länkas på så sätt samman, utan att bli en direkt serie. Möjligen kan det dock vara en fördel att undvika att läsa i omvänd följd på grund av risken för spoilers, men Renoveringsobjekten är i övrigt en fristående roman.

Handlingen kretsar kring en by som har drabbats av olycka i form av en byggherre utan verklighetsförankring. Många invånare på små orter kan nog känna igen sig i situationen som beskrivs, där exploateringen på ett hänsynslöst sätt hotar att ödelägga hela bygdens kulturella arv. Eli Åhman Owetz skapar intressanta kontraster mellan det förflutna och framtiden då hon berättar om byggnadernas historia och minnena av de människor som har levt och verkat där förut. Renoveringsobjekten är en finstämd och underhållande roman om att inte tappa kontakten med våra rötter, men den handlar lika mycket om att våga ta steget vidare.

Utgiven av: HarperCollins Nordic, 2020.

Betyg 4 av 5