Recension: Nattens färger av Kristin Fägerskjöld

Nattens färger är en roman som tar avstamp i en berättelse med det ockuperade Paris som fond, men händelserna som utspelar sig under krigsåren sprider sig också likt ringar på vattnet till bokens andra perspektiv, för under 1970-talet upptäcker Vivianne att den historia mamman Elsa har berättat om hennes ursprung inte stämmer.

Året är 1938 när Elsa som nyutexaminerad sjuksköterska lämnar Sverige tillsammans med den man hon tror är hennes livs stora kärlek. Inom kort blir hon lämnad och finner sig själv ensam och gravid i en för henne helt okänd stad. Krigets intåg gör dock att hennes utbildning kommer väl till pass, behovet av sjuksköterskor är omättligt. Krigsåren påverkar Elsa starkt, och hon går från en naiv flicka till en hårt prövad kvinna som har sett alltför många patienter dö framför hennes ögon. Men det finns en ljuspunkt i hennes liv som gör att kampen för överlevnad i det ockuperade Frankrike är värd varje uppoffring.

Kristin Fägerskjöld debuterade förra året med boken Klar himmel, även det en historisk roman med starka kvinnliga karaktärer och andra världskriget som tema. Här följer hon upp succén med en ny, helt fristående bok, men tidsepoken är densamma. Elsa hamnar mitt uppe i händelsernas centrum när hennes nya hemstad Paris blir ockuperad och krigets fasor gör att hon tvingas bevittna saker ingen människa borde behöva se. Trovärdigheten i att hon låser in händelserna i sitt inre, kastar bort nyckeln och aldrig mer vill prata om de åren är stark.

Att skriva historiska romaner som utspelar sig i flera parallella tidsplan där en efterkommande generation söker svar och utforskar familjens förflutna är inget nytt grepp, men Kristin Fägerskjöld har snabbt visat att hon tillhör de främsta inom det svenska författarskrået när det gäller att hantera det. Nattens färger är en finstämd och gripande roman om en tid som ligger relativt nära, men vars historia ändå är väl värd att påminna om, och i det här fallet uppstår en fin samklang mellan fakta och fiktion.

Nattens färger av Kristin Fägerskjöld är utgiven av Louise Bäckelin förlag, 2021.

Recension: Rökridå av Thomas Enger & Jørn Lier Horst

Nyårsnatten skakas av mer än bara fyrverkeriernas krevader, för när Oslos invånare samlas för att invänta tolvslaget detonerar en bomb som kräver ett antal människoliv. På listan över offer finns ett namn som Alexander Blix känner igen mer än väl. Många år tidigare utredde han ett ärende där kvinnans dotter fördes bort och flickan vid namn Patricia har sedan dess varit försvunnen. Till en början slås han av hur djupt tragiskt det är att den nyckfulla slumpen gjort kvinnan till offer i två så skilda sammanhang, men i takt med att utredningen fortskrider inser läsaren att Leif GW Perssons devis om att hata slumpen aldrig har varit mer relevant än i det här fiktiva ärendet.

Alexander Blix kommer även att stöta på fler gamla bekanta – närmare bestämt journalisten Emma Ramm. Deras vägar korsades i föregående bok i serien (Nollpunkt), och även den här gången blir Emma inblandad både på ett professionellt och ett personligt plan. Någon som betydde mycket finns bland de döda när rökridån efter explosionen har lättat, och hon går från att vara den som bevakar till att i egenskap av anhörig till ett brottsoffer bli bevakad.

Rökridå är den andra boken i den serie som är resultatet av samarbetet mellan två av Norges deckargiganter: Thomas Enger och Jørn Lier Horst. Det är en kriminalroman som kombinerar högt tempo med talrika och oväntade vändningar, men ibland kan jag uppleva att bokens intrig balanserar farligt nära kanten till osannolikhetens stup.

Det som imponerar mest är perspektivet som kan beskrivas som litteraturens motsvarighet till kamerans vidvinkel. Med hjälp av karaktärernas olika roller i förhållande till brottet lyckas författarduon osedvanligt väl med att förmedla flera sidor av händelseförloppet och dess konsekvenser. Rökridå är en sådan där kriminalroman där det inte finns ett enda dött litet bindeord; allt innehåll är bärande och motiverat. Resultatet blir ofrånkomligen en bladvändare.

Rökridå av Thomas Enger och Jørn Lier Horst är utgiven av Wahlström & Widstrand, 2020. Översättning: Marianne Mattsson.

Recension: Rotvälta av Tove Alsterdal

Olofs liv förändrades i grunden den där dagen när han erkände sig skyldig till mord. Nu, många år senare, återvänder han till sina hemtrakter i Ådalens skogar och historien upprepar sig, men den här gången är offret hans egen far. Någon har bragt den gamle mannen om livet med en jaktkniv och Olof är den som påträffas kroppen.

Eira har återvänt till Kramfors av likartade skäl; det förflutna kallar på henne och mammans demenssjukdom gör att det är dags att se sitt ursprung i vitögat. Brodern är inte mycket att räkna med i den frågan, han spenderar sitt liv i en luddig alkoholdimma, i direkt motsats till Eira som arbetar som polis. Men under den välordnade ytan kämpar även hon för att hitta mål och mening, och kanske är det rentav samma demoner som jagar både henne och brodern, om än i olika skepnader.

Eira arbetar aktivt med mordutredningen där Olofs namn figurerar, i dubbel bemärkelse, för en viktig pusselbit tycks vara flickan som han anklagades för att ha mördat. Man påträffade aldrig kroppen och ju djupare polisen gräver desto tydligare blir det att bygdens oskrivna lagar verkar ha tagit makten från fru Justitia. Ryktesspridningen och de förhastade slutsatserna stämplar människor med vattenfast bläck, en märkning den utsatte aldrig kan två sitt namn rent ifrån.

Rotvälta utsågs till Årets bästa kriminalroman 2020 och boken är ett mångbottnat drama återberättat med eftertanke och finess. Historien grenar sig likt ett rotsystem och söker sig djupt ner i Höga kustens mylla. Berättelsen är jordnära och organiskt såtillvida att det är det mänskliga som utgör grunden, snarare än en överdramatiserad intrig. Att det är ett gediget romambygge inom spänningsgenren råder det dock ingen tvekan om, Tove Alsterdal lämnar inget åt slumpen på det området, men hon lyckas också fullt ut med att få ett konstruerat händelseförlopp att kännas realistiskt. För den som uppskattar spänning med djup av den där typen som är så mycket mer än  en renodlad deckare är Rotvälta ett måste.

Rotvälta av Tove Alsterdal är utgiven av Lind & Co, 2020.