Recension: Mörkermannen av Anna Bågstam

Mörkermannen är den tredje delen i trilogin om Harriet Vesterberg och morden i Lerviken. Den här gången hamnar civilutredaren Harriet i en besvärlig situation då det verkar som att någon inom de egna leden är inblandad i det fall polisen utreder. Det rör sig om ett ärende där en våldtäktsman sätter skräck i Landskrona med omgivning, och skrämmande nog tycks han vara väl insatt i hur polisen resonerar och arbetar.

Harriet kämpar även för att få tillvaron att hålla ihop på det privata planet. Hon börjar inse att hon har starkare känslor för kollegan Elias än för sin pojkvän Rikard och hennes pappa får ett tungt sjukdomsbesked som sätter hela tillvaron ur spel. Harriet måste också tackla det faktum att hon blir allt mer involverad i den pågående utredningen och när hon får ta emot hot växer obehaget. Vem följer egentligen hennes sociala medier, och vem tycks iaktta hennes minsta steg, dold i det skånska vintermörkret?

Anna Bågstam har än en gång lyckats mejsla fram en driven kriminalroman med en lika detaljerad som välavvägd skildring av huvudpersonen Harriets kamp mot såväl strama kollegor och bristen på dumlekolor som mot livsfarliga mördare. Det finns en sårbarhet och något vardagligt över Harriet som gör boken lättillgänglig, hon skulle kunna vara vem som helst av oss och tampas med vardagliga problem som är lätta att relatera till, mitt uppe i det större sammanhanget. Den här gången är också insatsen ovanligt hög, på alla områden, för det mesta i Harriets tillvaro riskerar att rasa samman eller utraderas, och hon svävar också i fara när hoten blir personliga. Anna Bågstams utvecklingskurva som författare går med den här boken fortsatt spikrakt uppåt.

Utgiven av Norstedts, 2020.

Årets bästa böcker 2020

Dags att sammanfatta bokåret 2020 och det blev trots allt en hel del läst, närmare bestämt 140 böcker. Det är inte helt lätt att utse fem favoriter bland alla dem, men efter en del övervägande är det trots allt dessa som har gjort starkast intryck:

▪️Där kräftorna sjunger av Delia Owens – en läsupplevelse som berörde och stannade kvar, väl värd alla de lovord den fått världen över.

▪️Säg inget om Lydia av Celeste Ng – en mångbottnad och komplex roman om identitet, utanförskap och prestationshets där alla komponenter vävs samman till en perfekt men ack så tragisk symbios.

▪️De sju morden på Evelyn Hardcastle av Stuart Turton – en hybrid mellan klassisk pusseldeckare och psykologisk thriller som inte liknar något annat inom genren och som med raffinemang och stilmässig elegans håller läsaren i ett järngrepp.

▪️Ödesmark av Stina Jackson – en spänningsroman som helt enkelt har allt!

▪️Himmel över Alaska av Kristin Hannah – en roman lika storslagen som miljön där den utspelar sig, med ett djupt underliggande tema om våld i nära relationer och svårigheten i att bryta sig fri från en destruktiv familj.

Några som hamnar strax utan för listan men som ändå är värda ett omnämnande är favoriterna Deadline av Rebecka Edgren Aldén, Hjärtlinjer av Brit Bennett, 300 grader av Pernilla Ericson, Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez, Lite död runt ögonen av David Ärlemalm, Änkorna av Pascal Engman och Det sista livet av Mohlin & Nyström.

Nu avslutar året med en annan fantastisk bok som kanske kommer återfinnas på nästa års lista: Samlade verk av Lydia Sandgren.

Recension: Spegelmannen av Lars Kepler

En ung flicka försvinner på vägen hem från skolan och en kvinna får sitt liv slaget i spillror när hennes dotter och make går genom isen. Mannen överlever men blir sig aldrig lik, hans psyke är söndertrasat för all framtid. När den försvunna flickan påträffas mördad i Stockholm har det gått fem år sedan hon försvann, och via övervakningskameror uppdagas att det finns ett vittne. Den sköra mannen råkar befinna sig vid lekparken när brottet begås, men vad har han egentligen sett, och hur ska Joona Linna och hans kollegor få honom att prata om det? De bestämmer sig för att konsultera Erik Maria Bark som spelade en av de centrala huvudrollerna i den första boken: Hypnotisören.

Lars Keplers Spegelmannen är ännu en thriller som balanserar på gränsen till det ofattbara. Det är en realistisk värld fylld av karaktärer vi kan relatera till som skildras, men den ondska de tvingas konfrontera och det motstånd berättelsen hämtar ur den kampen ligger ofta på vansinnet rand. Samtidigt är det just förmågan att våga ta ut svängarna som gör Keplers böcker till halsbrytande läsupplevelser, bakom varje vändpunkt väntar något värre än läsaren kunnat föreställa sig och överraskningsmomenten är ständigt närvarande. Allt detta görs med en bottenförankting i det mänskliga psykets vindlande katakomber som gör att handlingen landar där den ska och skapar en form av beröringspunkter som håller läsaren i ett fast grepp. Spegelmannen är driven i sin berättarteknik och uppnår önskvärd blodisande effekt; Lars Kepler levererar exakt det vi i seriens åttonde del förväntar oss och vill ha.

Utgiven av: Albert Bonniers förlag, 2020.