Hannah Wester jobbar vid polisen i Haparanda och trots att bygden har sin beskärda del av brott är de förskonade från den tyngre kriminalitet som storstadspolisen tvingas hantera, men när en död varg med mänskliga kvarlevor i magen påträffas är det bara början på en sommar som inte liknar någon annan. Knarksmuggling och gänguppgörelser i den högre ligan blir plötsligt en del av vardagen, liksom en rysk yrkesmörderska med ett sällsamt kylslaget kynne. Hannah och hennes kollegor tvingas växla upp och optimera de resurser deras förhållandevis lilla station har, men de sitter också med vissa trumfkort på hand, så som lokalkännedom och försänkningar bland lokala ljusskygga element. Trots det ligger de hela tiden steget efter och ser hur våldsvågen sveper fram och vänder uppochned på det norrländska lugnet.
Hans Rosenfeldt är en av våra mest framgångsrika thrillerskapare och efter flera tv-succéer och bokserien om Sebastian Bergman som han skrivit tillsammans med Michael Hjorth gör han nu en ny form av debut – som soloförfattare. Vargasommar är den första i en ny serie där vi främst följer Hannah Wester, en medelålders och på det hela taget ganska vanlig poliskvinna som är van vid en förhållandevis lugn och inrutad tillvaro. Men småstadsidyllen är bedräglig, för Haparanda är av tradition en port in till Sverige från öst, och det gäller även knarkhandeln.
Vargasommar är en deckare som har det man kan begära och önska samt lite till, men det är framförallt Hans Rosenfeldts karaktärsteckningar jag fastnar för i den här boken. Hans förmåga att göra ett tvärsnitt och visa upp samhället ur ett så brett perspektiv skapar i kombination med den högklassiga intrigen en läsupplevelse med både spänning och vad som inom genren måste betraktas ett djup. Som läsare upplever jag också att författaren lägger mycket krut på att fånga det norrländska, både i atmosfär, människor och miljöer. Så hur ska man då definiera Vargasommar? Jo, som en äkta bladvändre helt enkelt.
Utgiven av Norstedts förlag, 2020.
Johannas Deckarhörna 