Foto: Andreas Gruvhammar

Berätta lite om din deckardebut Oskuld och oleander. Vad handlar den om?

▪️Oskuld och Oleander är en pusseldeckar-inspirerad bok som handlar om Iris, som ska röja ur sin fasters hus på Ekerö där hon själv bodde som barn. Återvändandet river upp en massa underliga minnen, och så börjar det hända konstiga saker – som att någon gräver i trädgården på nätterna. Det är en spännande deckare som samtidigt på många sätt handlar om just minnen, om att växa upp som medelklass i ett villaområde på 1970-talet, och om att konfronteras med sin barndom.

Du har varit verksam som bl a deckarrecensent och ledamot av Svenska Deckarakademin under ett antal år. Vad är det som är så speciellt med spänningsgenren? Vad gör att du brinner för just den?

▪️ Deckare är spännande och lättillgängliga berättelser som snabbt fångar in och engagerar sin läsare. Samtidigt är det en litterär genre som lämpar sig extra bra för att tala om olika samhälls- och samtidsfenomen. Det i kombination med känslan av äventyr och mysterier är en oslagbar kombination.

Hur känns det att nu debutera med en egen deckare, och hur föddes idén till att skriva den här berättelsen?

▪️Det känns underbart superkul, jätteläskigt och väldigt spännande att debutera som deckarförfattare. Jag har nog alltid velat skriva skönlitterärt, men inte trott att jag kunde. Oskuld och oleander utgår helt från platsen, från det Ekerö där jag också bodde som barn, och från dagens Ekerö som är nytt och delvis främmande för mig. När jag började skriva om Ekerö lossnade det, och plötsligt hade jag skrivit en hel bok.

Vilka är dina hetaste deckartips för höstens lässtunder?

▪️Förutom Oskuld och Oleander? Ur årets skörd skulle jag rekommendera Christina Wahldéns Nämn inte de döda, som ger en fantastisk bild av miljön i norra Australien och som sticker ut lite i den svenska utgivningen. Annars passar ju både Christoffer Carlssons Järtecken och Anders de la Motte Höstdåd perfekt som höstläsning, inte minst för hur fint de skildrar stämningar och miljöer. En annan favorit är irländska Tana French, varför inte börja med suveräna Till skogs.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.