Florence Lovelady är en av Storbritanniens mest framstående kvinnliga poliser, men när hon återvänder till hemorten Sabden kastas hon tillbaka in i en roll hon en gång hade och blir samma gamla Flossie som förr. Sabden och Pendle Hill är ett centrum för mörka och svårhanterliga krafter, men det är inte bara den månghundraåriga traditionen av häxkonster som sätter sin prägel på tillvaron. När den dömde mördaren Larry Glassbrook avslöjar att det finns skelettdelar begravda intill ett av traktens barnhem står det klart att det är mänsklig ondska som är det reella hotet som Florence måste sätta stopp för. Samtidigt har Larrys dotter Cassie Glassbrook återvänt hem för att kräva det som rätteligen tillhör henne, och hon skyr inga medel för att få det hon vill ha.
Sharon Boltons nya bok tar oss med till Lancashire och klassisk, brittisk häxmark, för det var vid Pendle Hill några av landets mest omfattande häxbränningar ägde rum under 1600-talet. Sedan dess har det varit tradition att verka i det fördolda, men traktens kvinnor har fortfarande kvar kunskaperna – inte minst när det den ädla konsten att utvinna läkemedel och gift från vad naturen har att erbjuda. Handlingen har en tydlig koppling till och överlappar delvis den förra boken i serien, Hantverkaren, och det är inte utan att jag hade önskat att de var en aning mer fristående. Det finns också vissa andra inslag som gör att den här boken tenderar att kännas stöpt i samma form som föregångaren. Men Sharon Bolton visar samtidigt att hon är en deckardrottning i ordets rätta bemärkelse, för hennes lägsta nivå är förunderligt hög. Med en finess av samma giftiga rang som titeln antyder väver Bolton samman Sabdens traditioner med ett ondskefullt kriminaldrama och åstadkommer en magisk symbios av berättarglädje och spänning som hade gjort Pendlehäxorna mäkta stolta.
Utgiven av: Modernista, 2020. I översättning av Åsa Brolin.
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 