Stella Wallin måste bort, för det mesta i livet är just nu raserat. Hon har inga pengar, ingen bostad och relationen hon levt i är ett minne blott. Det enda ställe hon har kvar är det lilla torpet. Hon beger sig dit och förfasas över dess ålderdomliga standard. Hur en stadstjej van vid flärd och bekvämligheter ska klara sig i den miljön är en gåta, men Stella är fast besluten om att det måste gå.
Det gör det också, även om det är motigt. Stella lär sig en hel del om sig själv och vikten av att äga ett par fotriktiga skor. Hon trivs bättre och bättre, men tanken på att hon håller på att rota sig i landsbygdsmyllan är en aning skrämmande. Det finns också en tydlig mittpunkt kring vilken livet plötsligt kretsar: hennes granne, den attraktiva ekobonden. Men hur långt räcker förälskelsen, och är hon verkligen beredd att stanna där för alltid?
Bara lite till är en feelgoodromance om att dröja sig kvar och njuta av ögonblickets förgänglighet. Innan vi vet ordet av har livet svängt in på nya vägar, det enda som är säkert är det som sker här och nu. Just därför vill Stella dröja sig kvar, bara lite till, trots att hon egentligen tror sig höra hemma någon annanstans. Simona Ahrnstedt skriver fint om hennes sökande efter någon typ av förankring i tillvaron och svårigheten i att ta steget och våga chansa på att det som känns bra faktiskt är rätt. Lantlivet utgör en stor kontrast till det Stella är van vid, men den bild vi får se genom hennes perspektiv låter oss ändå förstå att hon till viss del charmas. Det är den idyllen i kombination med en himlastormande, passionerad kärlekshistoria som utgör grunden i Bara lite till och Simona Ahrnstedt levererar som alltid komplex romantik med finess.
Utgiven av: Ester Bonnier/Bokförlaget Forum, 2019. Pocket, 2020.
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 