En kropp hittas brinnande i en av de många uråldriga stenringarna som präglar landskapet i Cumbria. Mordoffert är inte det första, men den här gången bär liket på ett personligt budskap till ordningsmakten. Någon har ristat in bokstäverna W P i den döde mannens bröstkorg. Kriminalkommissarie Stephanie Flynn ser ingen annan utväg än att kontakta den tillfälligt sudpenderade Washington Poe för att ta reda på vad han vet.

Washington Poe visar sig vara ovetande om saken, men han är snabb med att återgå i tjänst när han erbjuds chansen att bli en del av utredningen kring den så kallade Brännaren. Till sin hjälp får han en civilanställd kvinna vid namn Tilly Bradshaw. Hon visar sig veta allt om teknik, dataanalyser och statistik, men ingenting om sociala koder eller den verkliga världen. Poe tar henne genast under sina vingars skugga och tillsammans bildar de ett alldeles lysande radarpar.

Washington Poe är både butter och obstinat; kort sagt en mardröm för sina överordnade. Men tillsammans med Tilly Bradshaw, som är superintelligent men naiv, bildar hans aviga sidor ljuv musik. Det var länge sedan jag läste en deckare med så färgstarka och intressanta huvudkaraktär. M. W. Craven har verkligen hittat den perfekta dynamiken och även kontrasten mellan sina huvudrollsinnehavare och jag kan lätt se hur en hel bokserie byggs runt Washington Poe och Tilly Bradshaw. Det går inte att komma ifrån att de stjäl stora delar av showen.

Deckargåtan är dock välskriven. Hela hantverket känns habilt och M. W. Craven kan konsten att berätta en historia. Jag älskar också den typiskt brittiska humorn som är ett fast inslag och det känns uppfriskande att författaren lyckas väva in det elementet i en så allvarstyngd historia. Brännaren är en debut som visar upp den brittiska kriminalromanen från sin absolut bästa sida och det är med stor otålighet jag nu inleder min väntan på att uppföljaren kommer i svensk översättning.

Utgiven av: Modernista, 2020. I översättning av: Gabriel Setterborg.

Betyg: 4+ av 5

En reaktion till “Recension: Brännaren av M. W. Craven

  1. Jag blev alldeles överförtjust i Tilly, men jag tyckte hon var med på tok för lite 🙂 Tror Poe och Tilly kan bli ett nytt favoritradarpar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.