Det är mitt under brinnande krig och Jessica May bestämmer sig för att lägga modellkarriären på hyllan för att istället vara den som står bakom kameran. Hon beger sig till Europa för att dokumentera andra världskrigets fasor, men att vara kvinnlig krigskorrespondent är en kamp i motvind. Det är först när hon träffar Dan Hallworth som någon inser vilken konstnärlig kvalité hennes arbete håller och att hon är en röst från det krigshärjade Europa som kommer lämna avtryck på andra sidan Atlanten.
Många år senare beger sig D’Arcy Hallworth till Frankrike i egenskap av konstexpert. Hon får i uppdrag att kurera en samling fotografier tagna av en konstnär som fallit i glömska, men D’Arcy inser snart att bilderna har något speciellt. Det hon inte hade räknat med är dock den personliga kopplingen som kommer att vända uppochned på allt hon trodde sig veta om sin egen bakgrund.
Natasha Lester är från Australien och har med Den franska fotografen tagit världen med storm. Det är en berättelse i samma anda som böcker av författare som Lucinda Riley och Kate Morton. Familjehemligheter dammas av och starka kvinnoöden vävs samman över generationsgränserna. Natasha Lester gör också något mer av romanen, för Den franska fotografen är långt mer än en stunds romantiserad verklighetsflykt. Boken är dels en dokumentation av det krig som svindlande nog inte ligger mer än sjuttiofem år bakåt i tiden, men Jessica May tvingas även kämpa för sin plats i en mansdominerad bransch. Boken säger något om dåtidens syn på en yrkesarbetande kvinna och den konstanta problematiken i att bli tagen på allvar och inte bara bedömd utifrån ytliga referensramar. Natasha Lester har verkligen lyckats kombinera det bästa av två världar och hittar i Den franska fotografen en fin balans mellan underhållning, historiskt tidsdokument och skildringarna av feministiskt pionjärskap.
Utgiven av: Bazar förlag, 2020. I översättning av: Johanna Svartström
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 