När två små barn faller offer för en villabrand i Oxford ställs kommissarie Adam Fawley och han team inför deras svåraste fall hittills. Det ena barnet är redan bortom räddning, men den andre pojken hamnar på intensiven. Föräldrarna däremot lyser med sin frånvaro. Pappan är på tjänsteresa och oanträffbar, medan mamman helt enkelt är spårlöst försvunnen. Tids nog uppdagas det att branden var anlagd, men av vem och varför återstår för polisen att försöka klarlägga.

Ingen utväg är den tredje boken om Adam Fawley och kriminalpolisen i Oxford. Cara Hunter har hittat en egen stil där hon väver in fragment av mejl, nyhetsrubriker, förhörsprotokoll och inlägg från sociala medier som ett komplement till det hon berättar, och hon gör det väldigt bra eftersom dessa komponenter blir till pusselbitar som får läsaren att dra sina egna slutsatser, vilket skapar närvaro. Men ingenting är självklart i Cara Hunters deckare, tvärtom är de svindlande oförutsägbara och den drivna berättartekniken manar på läsaren i ett febrigt tempo. Känslan för detaljer och de djupt rotade beröringspunkter som författaren använder sig av för att ta sig under läsarens hud gör Ingen utväg till en mycket läsvärd deckare. Cara Hunter utmärker sig som en allt starkare lysande stjärna på den brittiska deckarhimlen.

Utgiven av: Louise Bäckelin förlag, 2020. I översättning av: Jan Risheden.

Betyg 5 av 5

En reaktion till “Recension: Ingen utväg av Cara Hunter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.