Recension: Spåren efter dig av Katherine Webb

Året är 1942 och bomberna faller över Bath. En liten pojke vid namn Davy försvinner i den rådande kalabaliken under bombräden och Frances som har ansvaret för honom blir utom sig. När lugnet återvänder och faran är över påbörjas eftersökningarna bland rasmassorna, men istället påträffas kvarlevorna efter en flicka som försvann drygt tjugo år tidigare. En flicka som en gång var Frances bästa vän.

Katherine Webb har skrivit en rad romaner med historisk koppling, bland annat Italienska nätter som nominerades till Årets bok 2017. Oftast har de legat ganska nära feelgoodböckerna, men Webb har ofta en svärta och ett allvar i sina romaner som ligger lite utanför den genren. Den här gången tar hon ytterligare ett steg åt sidan och låter ett mysterium värdigt en deckare eller spänningsroman ta plats, och hon gör det med glans.

Frances och hennes minnen står hela tiden i fokus och hon är mycket trovärdigt gestaltad. Katherine Webb väver samman krigets fasor med ett gammalt brott och Frances tvingas konfrontera de minnen som har hemsökt henne i åratal. Författaren lyckas bra med att skapa en realistisk händelsekedja där ett trauma tydligt kan kopplas till ett annat, vilket inte alltid fallet sig naturligt. Det är hela tiden spännande, berörande och eftertänksamt återgivet – med den alltid lika detaljerade historiska tidsskildringen som en helgjuten kuliss i bakgrunden.

Utgiven av: Historiska Media, 2020. I översättning av: Annika Sundberg.

Betyg 4 av 5