Clare Cassidy jobbar som lärare och är expert på engelsk litteratur. Hon har under hela sitt vuxna liv specialiserat sig på skräckförfattaren R. M. Holland och arbetar på skolan som är inrymd i hans forna hem. När en av hennes kollegor hittas mördad blir dock skräckstämningen högst påtaglig och polisens fynd av en lapp med citat av självaste R. M. Holland intill liket gör stämningen tryckt. Strax därefter hittar Clare också en mystisk anteckning i sin privata dagbok som gör henne iskall av fasa. Det verkar som att någon med en nära koppling både till henne och skolan har bestämt sig för att iscensätta ett dödligt skådespel som hade varit värdigt R. M. Holland själv.
Elly Griffiths har gjort stor succé med sin deckarserie om Ruth Galloway och presenterar nu nya karaktärer i en fristående bok. Tonen känns igen från hennes tidigare böcker, men innehållet är i övrigt helt annorlunda då Främlingen är mer av en psykologisk thriller är en regelrätt deckare. Handlingen återberättas ur tre olika perspektiv och händelseförloppet skiljer sig åt utifrån vems synvinkel vi tar del av. Just det greppet är jag måttligt förtjust i eftersom det leder till att vissa saker upprepas, men Elly Griffiths är förlåten då Främlingen har många andra förtjänster. Främst är det hennes sätt att göra en modern tolkningen av den gotiska skräckromanen med referenser till den typen av litteratur och ett spöklikt gammalt hus i centrum som får mig på fall. En kuslig stämningen infinner sig och driver mig att läsa vidare. Författarens variation i de olika berättarperspektiven är också en tillgång på så sätt att de skapar osäkerhet kring de inblandades drivkrafter; sanningen är subjektiv och vems version som ligger närmast det verkliga händelseförloppet är svårt att lista ut under läsningens gång. Det är också uppfriskande att läsa något helt nytt av Elly Griffiths där hon får chansen att visa okända sidor i kombination med de kvalitéer vi redan vet att hon har.
Utgiven av: Modernista, 2019. I översättning av: Clara Wiberg.
Finns hos: Bokus – Adlibris – Omnible
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 
Håller tyvärr inte med, tyckte den var bitvis outhärdlig långrandig och upprepande och knappt kuslig alls. Det kanske beror på att jag läste den som hörbok där man inte kan hoppa över upprepningar. Tyckte mycket bra om hennes tidigare böcker, men den här serien är föga lovande.