Iris syr dockor dagarna i ända för att tillsammans med sin syster tjäna ihop till familjens uppehälle, men samtidigt drömmer hon om ett liv som konstnär. Världsutställningen i London står för dörren och det nybyggda Crystal Palace har visat människorna att ingenting längre är omöjligt. Det Iris drömmer om är frihet och när konstnären Louis Frost ber henne stå modell och sedan uppmärksammar hennes talang innebär det en oväntad väg bort från den instängda tillvaro hon är van vid. Men friheten blir kortvarig, för i förbifarten möter hon Silas, en udda figur vars kärlek snabbt gror till besatthet.
Dockmakerskan är en säregen roman som utspelar sig i det viktorianska London. Författaren har lagt ner ett gediget arbete när det gäller att återge atmosfären som råder på de myllrande gatorna och hon har med hjälp av en mängd tidsmarkörer även lyckats skapa en bild av människornas tillvaro och den rådande tidsandan. Industrialismens stora framsteg och moderniseringar bidrar med framtidstro, men för de allra fattigaste är det svårt att känna förtröstan då kampen hela tiden handlar om att överleva dagen. När det gäller bokens handling är det inte utan att den har vissa spänningsinslag som för tankarna till en thriller, men att placera den i ett sådant fack känns alltför snävt, för både språkligt och innehållsmässigt är Dockmakerskan en gränsöverskridande berättelse som går sin egen väg. Med sina skildringar av besynnerliga ting och ovanliga karaktärer liknar den närmast en kuriosakabinett där jag som läsare med fascination får betrakta de mest märkvärdiga ting.
Utgiven av: Bokförlaget Forum/Ester Bonnier, 2019. I översättning av: Manne Svensson.
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 