Normala människor tar oss med till Irland där vi möter två tonåringar, Marianne och Connell, som försöker leva helt vanliga liv. En av bokens främsta frågeställningar är just vad den där ”normala” normen egentligen innebär, för hur man är gör så tycks det vara lätt att hamna utanför dess ramar. Detta präglar i högsta grad relationen mellan Marianne och Connell som är två mycket olika personligheter vars kemi ändå stämmer. Marianne är en rik men ensam och har svårt att knyta an till andra människor, medan Connell är en populär och sportig kille med många vänner. I takt med att åren går svänger dock pendeln. Marianne blommar upp under universitetstiden och hamnar i sitt rätta element, medan Connells glansdagar tycks ha passerat vilket får honom att grubbla en hel del över framtiden. Frågan är om den gnistan som finns emellan dem kommer att överleva alla de påfrestningar som livet utsätter den för.
Normala människor är en modern roman om kärlek och svårigheten med att hitta sin plats i tillvaron. Omgivningens syn på Marianne och Connells kärlek står stundtals i vägen, liksom deras skiftande bakgrund och klasstillhörighet som skapar en svåröverbygd distans. Handlingen kan liknas vid cykler där nya skeden i livet avlöser varandra, men trots de kilar som livet slår in mellan Marianne och Connell tycks de alltid komma tillbaka till varandra.
Sally Rooneys fina känsla för människors sätt att tänka och vår önskan om att passa in i ett sammanhang sätter tonen redan i ett tidigt skede. Språket är enkelt men exakt och Normala människor har något djärvt och nästan framfusigt över sig. Författaren väjer inte för det besvärliga och går rakt på sak på ett sätt som gör det svårt att värja sig. Det ger boken kraften att tränga igenom läsarnas skal och hitta våra beröringspunkter, och där har Sally Rooney hittat en formel som trollbinder både mig och tusentals andra läsare världen över.
Utgiven av: Albert Bonniers förlag, 2019. I översättning av: Klara Lindell.
Betyg 4+ av 5
Johannas Deckarhörna 