När författarkarriären hamnar i motvind och den unga och obildade generationen inte längre vet vem Kaj Lomme är börjar det kännas som om tillvaron knappast kan bli dystrare. Men det kan den, för efter ett plumpt uttalande som får stor spridning på nätet blir han dessutom något av en paria. Kaj Lomme behöver ta en paus och därför flyr han ut i skogen, närmare bestämt till en stuga i Värmland. Men tanken att han nu äntligen ska hitta någon slags ro och kanske förmå sig själv att skriva ett nytt mästerverk slås snart i spillror, för byn Svartbol och huset han har flyttat in i visar sig vara en hemvist både för osaliga andar och mörka hemligheter.
Nattspår är en roman som spänner över flera decennier och visar hur det förflutna har en tendens att till sist komma ikapp oss. Karin Aspenström har lyckats bra med att skapa en känsla av olust som vill krypa ut från sidorna och in hemma i dina egna mörka vrår. Hon har också skapat en skarp och tydlig bild av Kaj Lomme och hans känsla av att vara på dekis. Jag upplever dock att de många tidshoppen och skiftningarna mellan olika berättarperspektiv som boken har begåvats med inte riktigt rimmar med det tunna omfånget. Helhetsintrycket blir ibland lite hackigt. Atmosfären och obehaget lyckas författaren däremot bra med att återge, och på det kommer hon långt. Nattspår är en ryslig liten bok som gör sig extra bra under mörka och ruggiga höstkvällar.
Utgiven av: Lind & Co, 2019.
Betyg 3 av 5
Johannas Deckarhörna 