Hösten står för dörren, även om solen strålar på sitt allra bästa sensommarvis just idag. Det är med andra ord dags att summera sommarmånadernas läsning, och det har blivit en hel del böcker för min del varav många har varit bra. Drygt femtio recensioner har skrivits här på bloggen under sommaren och här är de tio böcker som jag fastnade för lite extra. Utan inbördes ordning är sommarens favoriter:
Henrys hemlighet av Kristina Ohlsson
En klurig deckargåta med många oväntade vändningar. Kristina Ohlssons tredje bok om Martin Benner är lekfullt skriven och bjuder på en rejäl dos läsglädje för deckarfantaster.
Systerklockorna av Lars Mytting
Lars Mytting dammar av den traditionella romankonsten och berättar en mustig och mångfacetterad historia som utspelar sig i det förflutna. Perfekt läsning för den som gillade Koka björn av Mikael Niemi och Jan Guillous tidiga böcker om familjen Lauritzen och Det stora århundradet.
Klockmakarens dotter av Kate Morton
Klockmakarens dotter är en sådan där bok som kändes ganska invecklad och som tog sin tid att läsa, men i gengäld gjorde den ett bestående intryck. Ett måste för den som gillar att läsa om engelska gods som ruvar på stora familjehemligheter.
Verkanseld av Louise Boije af Gennäs
Den tredje och avslutande delen i Motståndstrilogin är en skickligt konstruerad thriller som gör att läsaren hela tiden får sitta med hjärtat i halsgropen. Serien påminner stilmässigt en del om Millenniumböckerna och författaren har lyckats kombinera fakta och fiktion på ett sätt som imponerar.
Villa havsbris av Caroline Säfstrand
En riktig feelgoodpärla om en kvinna som ärver ett gammalt kurhotell och får hjälp med att rusta upp huset av en grupp människor i utbyte mot husrum. Författaren skildrar såväl såriga relationer som heta känslor på ett varmt och medryckande sätt.
Frannie Langtons bekännelser av Sara Collins
En dramatisk roman om en kvinna med fel hudfärg och rötter på fel sida Atlanten som står anklagad för mordet på sin husbonde i det tidiga 1800-talets London. Vi får följa Frannie Langtons egen berättelse och stegvis växer en helt annan bild fram än det första intrycket gav sken av.
Döden klär i domino av Marie Bengts
En spännande pusseldeckare som utspelar sig i 1950-talets modebransch. Marie Bengts lyckas bra med att fånga tidsandan och boken är rakt igenom underhållande. Huvudpersonen, sömmerskan Hannah Lönn, är en ovanlig karaktär inom den här genren men författaren lyckas ändå göra hennes inblandning i mordfallen trovärdig.
Kirke av Madeline Miller
Kirke handlar om en grekisk gudinna som var dotter till Helios och mor till en av Odysseus söner. I den här nytolkningen av den klassiska grekiska mytologin blir hon mer än bara en kvinna i periferin i och med att författaren väljer att berätta hennes egen historia och den återberättas på ett sagolikt språk.
Skamvrån av Sofie Sarenbrant
Den senaste deckaren i serien om kriminalinspektör Emma Sköld är kanske Sarenbrants bästa bok hittills. Här berättar hon en spännande historia på ett viktigt tema och skildrar människoöden som berör och kryper under huden.
Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck
Frida Skybäck forsätter skriva feelgood och i den nya boken får vi följa med till ett litet kusthotell där rummen har inspirerats av världslitteraturens stora författarskap. Intressanta karaktärer och en småspännande historia är viktiga ingredienser, men det är främst författarens sätt att skildra läsandets förenande kraft som gör den här boken oemotståndlig.
Johannas Deckarhörna 
Tyckte väldigt mycket om ”Kirke”, fast jag läste den på svenska. Upplevde att språket i boken verkligen förstärkte hela läsupplevelsen. Hur var språket på svenska? Var det lite åt det mer gammaldags/målande hållet?
Det var en väldigt genomtänkt översättning med många fina formuleringar. Kanske lite gammeldags för att fånga känslan av gammal myt, men inte så tungläst ändå.
Flera här som jag vill läsa! Kul att höra att du gillade Klockmakarens dotter så mycket! Jag har hört förvånansvärt mycket negativt om den men vill verkligen läsa den ändå!
Ja, den var lite knepig i början och kanske inte riktigt så bra som Kate Mortons böcker brukar kunna vara, tror därför att många blev lite besvikna – trots att den inte alls är dålig utan tvärtom väldigt genomtänkt och välskriven.