Foto: Les Kaner
Katrine Engberg har under de senaste åren etablerat sig som Danmarks nya deckardrottning. Nu har hennes böcker nått även Sverige och först ut är den första delen i hennes Köpenhamnsserie, Krokodilväktaren. Jag fick chansen att ställa några frågor till Katrine Engberg om hennes författarskap och relationen till hennes kära hemstad Köpenhamn.
Här finns min recension av Krokodilväktaren.
Krokodilväktaren är den första boken i din Köpenhamnsserie. Berätta lite om den – vad handlar den om och vilka är dina huvudkaraktärer?
– En krokodilväktare är en liten fågel som lever på köttrester som de hittar när de rensar krokodilers tänder. Det är en fin symbios. Så länge fågeln gör ett bra jobb och inte begår misstag tillåter krokodilen den att leva. Men om fågeln inte gör sitt jobb smäller krokodilen igen sin käft och fågeln dör. Denna typ av relation är ett bärande tema i Krokodilväktaren, men boken handlar även om adoption och barn som blir åsidosatta, om konstvärlden och om ett utkast på en deckarroman som i detalj beskriver det mord som sedermera begås.
De som ska lösa fallet är utredarna Jeppe Kørner och Anette Werner. Jeppe är en sökande själ, en känslig man som arbetar intuitivt och som tvivlar på världen – och på sig själv. Han har genomgått en misslyckad fertilitetsbehandling som har slutat i skilsmässa. Anette, däremot, är en handlingskraftig kvinna med ett skarpt sinne och en kort stubin. Hon är lyckligt gift med sin ungdomskärlek och ”mamma” till tre hundar. Jeppe och Anette uppskattar varandra men har olika åsikter om det mesta och smågnabbas nästa jämt.
Jag har läst att du betraktar staden Köpenhamn som mycket viktig för själva boken, den är nästan som en egen karaktär. Berätta om din relation till Köpenhamn. Vad betyder staden för dig som författare och vilka är dina bästa tips till oss svenskar när vi turistar i Danmarks huvudstad?
– Jag är född och uppvuxen i Köpenhamn och älskar min stad. Inte bara för att Köpenhamn är en vacker stad och härlig att bo i – men den har många olika lager och nyanser. Köpenhamn är konstrasternas stad med en lång och dyster historia, mörka skrymslen och vrår. Det gör staden väldigt inspirerande för just kriminalromaner.
Mitt bästa råd till svenskarna är att besöka några av de lite mer okonventionella platserna – man ser alla de vackra platserna automatiskt. Ta en tur till Christiania, där konstnärer och anarkister har byggt upp ett litet mini-community i mitten av staden. Promenera ned till vattnet i Christiania (Refshalevej) och besök det okända Fredens Havn, som är sin egen lilla fristad ute i vattnet. En handfull människor bor under piratflagg på en flotte av sänkta båtar och husvagnar. Det är så häftigt! Överlag upplevs Köpenhamns bäst från vattnet, så hyr en GoBoat och segla runt i hamnen och i kanalerna. Ta med picknick och badkläder!
Berätta lite om dig själv. Vem är Katrine Engberg och vad gör du när du inte skriver böcker?
– Jag har inte bestämt mig ännu om jag är en författare som tidigare var dansare, eller om jag är dansare som nu skriver böcker. I vilket fall som helst har jag en utbildning i modern dans och har försörjt mig på att dansa och koreografera shower och musikaler fram till min författardebut för tre år sedan. Jag älskar fortfarande att dansa men gör det numera bara på fest – då är jag alltid den första på dansgolvet.
Jag bor i en lägenhet mitt i Köpenhamn tillsammans med man och vår son. Från vårt vardagsrumsfönster kan jag se mitt barndomshem där min mamma fortfarande bor. På så vis är min värld liten och trygg i kontrast till allt mitt resande. Jag gillar det. När vi är lediga seglar vi ofta på vår svenska skärgårdsbåt eller äter middag med goda vänner. Min man har restauranger och är en fantastisk kock (jag valde rätt man) så vi har ofta middagar hemma där han lagar maten. Jag går även på teater, simmar i havet och lyssnar gärna på radio.
Du är bland annat dansare och koreograf. Har du någon nytta av denna sida av kreativiteten när du skriver? Finns det någon likhet mellan den kreativa skrivprocessen och dansen?
– Ja! Jag har alltid berättat historier. Tidigare var det med kroppen på en scen, nu är det med ord på pappret men processen är identisk. Jag har alltid tänkt väldigt visuellt och beskrivande. När jag var liten skrev jag alltid historier, antingen i hemmagjorda böcker eller som pjäser och danser för min stackars familj. Jag minns att min mamma satta på en skiva med Karen Blixen som berättade historier. Hon sa med sin utdragna aristokratiska röst ”I am a story teller”. Och jag tänkte – wow, kan man vara det? Det vill jag också vara.
Mer om själva skrivandet. Hur ser en vanlig dag som författare ut för dig och varifrån hämtar du inspiration till dina böcker?
– En vanlig arbetsdag börjar klockan kvart över åtta när jag har ätit frukost med min familj och lämnat min son i skolan. Jag brygger en stark kopp kaffe och sätter mig sedan i mitt arbetsrum. Här har jag ett stort skrivbord, en bokhylla och en stor anslagstavla med inspirerande bilder och storyboard. Jag skriver till klockan tre och då hämtar jag min son. Några dagar jobbar jag med att utveckla handlingen och då blir det inte så mycket skrivande, andra dagar jobbar jag med research och andra dagar skriver jag bara – det beror på var i processen jag befinner mig. Jag sitter på min pappas arbetsstol som jag ärvde efter att han gick bort för fem år sedan. På så vis känner jag att han med mig när jag skriver.
Inspirationen till mina böcker bara kommer till mig och det är därför lite svårt att beskriva den. Jag får oftast mina idéer från musik, konst, tidningsartiklar och människor jag träffar eller ser på gatan. Och jag får mycket inspiration när jag cyklar igenom stan och upptäcker nya platser.
Om du fick ge ett råd kring hur man skriver en riktigt spännande deckarintrig till alla aspirerande författare där ute, vad skulle det vara?
– Spänning är som ett berglandskap som inte finns. Många tror, felaktigt, att spänning handlar om våld och olycka, men i själva verket handlar spänning om allt vi inte vet men tror att vi vet. Hemligheter, människor, leenden med döda ögon, en person som inte är vad den utger sig att vara. Kom ihåg att låta läsaren gissa! Som författare behöver du bara skapa ett ramverk i vilket läsaren fyller sina egna idéer och tankar. Då blir det spännande!
Slutligen, vad kan vi förvänta oss av Köpenhamnsserien framöver? Finns det någon plan kring när nästa bok ska släppas på svenska?
– Det kommer än så länge bli tre delar i Sverige av Köpenhamnserien. Bokförlaget Forum kommer att ge ut en ny bok per år – det vill säga att del två kommer vår/sommar 2020.
Låter verkligen läsvärt, och vilken bra intervju! Intressant vad hon sa om spänning. Jag tänker som hon; att det blir som bäst när vi som skriver/läser (om vi håller oss till bokens värld) inte hittar det otäcka där vi förväntar oss det utan någon helt annanstans; som att möta någon man trodde att man kände på helt fel plats, eller ett otäckt, anonymt meddelande inklämt i posthögen en vanlig tisdag…