Efter skilsmässan har Liv bestämt sig för att flytta tillbaka till sitt barndomshem i förorten Flädersta. Hennes föräldrar orkar inte med villan längre och har valt att överlåta den på Liv. Valet att återvända förvånar henne själv lika mycket som omgivningen, för Liv har alltid sagt att hon aldrig skulle bosätta sig i det vackra men småtråkiga villaområdet långt bort från de centrala delarna av Stockholm och dess tillhörande nöjesliv. Nu är hon ändå där och har just påbörjat en köksrenovering som både tär på hennes tålamod och besparingar.
Liv driver till vardags en av landets mest lästa livsstilsbloggar vilket gör att hon är en offentlig person. Därför blir hon till en början inte särskilt orolig när någon börjar skicka mejl som på ett hotfullt sätt uppmanar henne att lämna Flädersta. Det är inte första gången hon tampas med nättroll. Men när hoten växer och blir med påtagliga blir hon rädd. Hotet verkar vara personligt och ha något med hennes tonårstid och gamla bekanta från ungdomen att göra.
Fröken Liljekonvalj är Kristin Emilssons femte feelgoodroman och hon bjuder på allt vad man kan önska sig av en bok i den här genren. Det är lättsamt, men ändå med ett spänningsmoment invävt som förhöjer och skapar dramatik. Det är roligt att se hur fint författaren växlar mellan att skapa varma och underhållande scener för att i nästa stund visa upp huvudpersonens obehag och utsatthet när någon ny hotfull händelse drabbar henne. Däremellan bjuds läsaren på möten med gamla pojkvänner, renoveringskaos, kampen mot en uppstudsiga chihuahua och tjejsnack med bästa väninnan. Oemotståndliga ingredienser som gör boken riktigt läsvärd. Jag vill också ge ett extra plus för bokomslaget som både är dekorativt och matchar bokens innehåll på ett snyggt sätt.
Utgiven av: Lind & Co, 2019.
Betyg 4 av 5
Det lät väldigt spännande! Läste hennes första och andra bok, sedan föll hon tyvärr i glömska, men den här ska jag läsa!
Vackra blommor, men giftiga…Den här boken kan passa mig. Tack för tipset!
Ja, bokomslaget är verkligen fint. Jag gillar liljekonvaljer och då tänker jag alltid på morfar.