Ibland lurar ondskan närmare än man tror. Det får Ulrika Stenhammar erfara när hennes egen granne blir mördad och utredningen hamnar på hennes bord. Den döda är en känd kvinnlig terapeut som bland annat medverkat i en teveproduktion för TV4, men det kanske mest uppseendeväckande är att mordet bär klara likheter med ett fall där en liten flicka mördades av sin bror för drygt tio år sedan. Kopplingen är till en början otydlig, men snart inser Ulrika och hennes kollegor att porslinsdockan som lämnats i närheten av mordplatsen inte är den första de kommer att stöta på och att dockorna har en gemensam historia i en sedan länge nedlagd fabrik en bit utanför Stockholm.
Dockleken är den tredje boken om Ulrika Stenhammar och Lovisa Ling och deras tillvaro känns allt mer välbekant och intressant att följa. Deckarintrigen i kombination med huvudkaraktärernas komplicerade privatliv gör boken riktigt spännande och jag har svårt att släppa berättelsen även de stunder när jag inte läser. Det finns något obehagligt med vissa dockors stelnade blickar, och just den känslan spelar Caroline Engvall på i sin nya kriminalroman. Dockorna liknar alla de brottsoffer som får sin barndom förstörd genom våld och sexuella övergrepp. Någonting inom dem blir förstenat och chanserna till ett normalt känsloliv och en fungerande tillvaro är inte alltid goda. Så är det också i den här boken, där mordet på fyraåriga Maja egentligen bara är ett crescendo i en händelsekedja som krossar en hel familj. Caroline Engvall blandar skickligt dåtid och nutid till dess att helhetsbilden framträder och det läsaren får se är en familjeidyll som visar sig vara bygd på lögner och kolsvarta hemligheter. Dockleken är en rapp och skrämmande realistisk pusseldeckare om krossad tillit och hämnd.
Utgiven av: Southside Stories, 2019.
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 