I början av 1960-talet lämnar Naïmas farfar Ali med familj sitt hemland. Algeriet har utropat sig som självständigt och deras sympatier under befrielsekriget gör att det inte längre finns någon framtid där för Ali. De lämnar ett land där de numera är främlingar trots att deras släkt ägt och brukat jorden i generationer. Det är i Algeriet deras anhöriga ligger begravda och det är där deras barn är födda, men likväl måste de söka sig någon annanstans. De hoppas kunna skapa sig en ny tillvaro i Frankrike, men väl på plats grusas illusionen om att Europa ska ta emot dem med öppna armar. Ali sliter hårt på fabriksgolvet för att försörja sin familj medan sonen Hamid tar allt större avstånd från sitt arv. Hamid gör vad han kan för att assimilera sig och bli som sina franskfödda vänner, men en osynlig mur tycks ändå stå emellan honom och det franska samhället. Många år senare bestämmer sig Hamids dotter Naïma för att konfrontera sitt förflutna och hon reser till Algeriet, trots att tanken på att utforska familjens bakgrund skrämmer. Hon är uppvuxen med att banden till hennes arabiska förfäder helst bör förbli dolda.
Konsten att förlora är en släktsaga som berättar om tre generationer och deras kamp för att skapa sig ett liv i ett nytt land, ett land som tydligt visar att de aldrig önskade deras närvaro. Ali och hans familj tvingas lämna Algeriet 1962 och det är intressant hur författaren lyckas fånga hans känsla av främlingskap både i det gamla och det nya hemlandet. Familjen dras upp med rötterna och tycks aldrig riktigt kunna acklimatisera sig i Frankrike, trots tappra försök. Sonen Hamid lär sig franska och inser tidigt att som invandrare måste han hela tiden prestera bättre än de franskfödda vännerna för att ha en chans att lyckas. Han främjar sig allt mer från den kultur och religion han har vuxit upp med, för hans arabiska ursprung tycks hela tiden ligga honom i fatet. I den nutida berättelsen har Frankrike just skakats av terrordåd och Naïma erfar att klyftan mellan olika etniciteter fortfarande är mycket djup, trots att hon är född i Frankrike och har levt hela sitt liv där.
Boken bjuder också på en historielektion och ger oss en chans att bekanta oss närmare med Algeriets 1900-talshistoria. Allt som oftast är berättelsen ganska mörkt, kampen för att skapa sig en dräglig tillvaro och samtidigt tvingas böja sina nackar i tacksamhet mot det franska samhälle som har tagit emot dem präglar handlingen och ger den en aura av missmod. Deras ansträngningar tycks ofta vara förgäves, och deras rotlöshet gör att de känner att de stundtals känner sig som att de håller på att lösas upp och förlora sina konturer. Men det finns också en värme i Alice Zeniters sätt att skildra familjerelationerna och framtidsdrömmarna finns ändå där, trots allt. Konsten att förlora är en uppslukande släktsaga knuten till ett intressant tema och samtidigt något för alla som uppskattar en klassisk roman av god kvalitet.
Utgiven av: Albert Bonniers förlag, 2019. I översättning av: Cecilia Franklin.
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 