Det har gått några år i Leonas liv och saker och ting har inte utvecklat sig enligt hennes plan. Hon drömmer fortfarande om att göra det stora klippet som gör henne ekonomiskt oberoende för resten av livet, men eftersom det hittills har uteblivit stretar hon fortfarande på som polis. Hon är del av en arbetsgrupp som utreder grova brott och det senaste fallet handlar om självmord. De är i lagens mening inte är brottsliga men det finns en misstanke om att personerna i fråga blivit manipulerade till att ta sina liv. Offren är ungdomar som av olika skäl mår dåligt och har sökt sig till likasinnade. Tillsammans tänder de eld på sig själva. Inte ens Leona Lindberg som vanligtvis har en ganska kylig inställning till utredningsarbetet kan undgå att bli berörd. Det hindrar henne dock inte Leona från att parallellt med utredningen använda sina befogenheter för sin egen vinning. Denna gång handlar det om att försöka få en före detta kumpan som avtjänar ett livstidsstraff frigiven.
Temat i den här boken fortsätter på den väg Jenny Rogneby slagit in på redan tidigare. Hon väljer relevanta och aktuella ämnen som rör upp många känslor och visar med den här berättelsen hur sårbara ungdomar med dålig självkänsla eller psykiska problem faktiskt är. I Ur aska i eld söker de sig tillvarandra genom internetforum. Ungdomarnas längtan efter gemenskap är stark och de är lätta måltavlor för personer som vill använda dem som redskap. När de väl finner gehör för sina tankar och upplever att de äntligen blir sedda och förstådda är de beredda att göra vad som helst för att behålla den känslan. Ett otäckt scenario som med dagens ökande nivåer av psykisk ohälsa bland unga känns skrämmande realistiskt.
Ur aska i eld är den fjärde boken om den okonventionella polisen Leona Lindberg, en färgstark karaktär som driver handlingen i samtliga böcker. Leona är inte som andra, hon hatar allt som är fyrkantigt och ordinärt. Detta har ofta gjort att hon går över gränsen, men hon lyckas oftast komma undan med både tjänstefel och privata övertramp. I den här boken har hon lugnat ned sig en aning och visar en mer empatisk sida. Leona har själv haft en svår uppväxt och identifierar sig i viss utsträckning med de självmordsbenägna ungdomarna. Trots att det är intressant att se en ny sida av karaktären är det inte utan att jag funderar över om Leona Lindberg har blivit blödig på gamla dar. Det är först mot slutet av boken som hon börjar komma i välbekant form igen och boken avslutas med en cliffhanger som nästan är onödigt spännande. I Ur aska i eld visar Jenny Rogneby än en gång vilket ess hon är när det gäller att skriva spännande och komplexa deckare.
Utgiven av: Wahlström & Widstrand, 2019.
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 