I början av 80-talet kraschar ett passagerarplan i Jurabergen. Olyckan blir snart mycket omtalad då endast en passagerare överlever. Det handlar om en liten bebis som på det mest förunderliga vis har skonats. Problemet är bara att enligt passagerarlistorna ska det ha funnits två flickor i späd ålder ombord på planet och snart inleds en ovanlig vårdnadstvist mellan två familjer som båda bestämt hävdar att barnet tillhör dem. Snart förvandlas fallet även till en klassfråga, för den ena familjen tillhör den franska överklassen medan den andra har det mer knapert och är tvungna att arbeta hårt för att få ekonomin att gå runt. Debatten i fransk media rasar och experterna siar om var flickan skulle få det bäst. DNA-tekniken är ännu inte uppfunnen och därför är det fortfarande omöjligt att med säkerhet fastställa flickans identitet. De anhöriga kan inte veta säkert om det är lilla Lyse-Rose eller Emelie.
Många år senare verkar gåtan ha fått sin lösning. Lylie fyller 18 år och samtidigt kommer privatdetektiven som under många år har arbetat med att ta reda på sanningen om hennes identitet över nya fakta i ärendet. Fakta som är så pass omvälvande att det finns personer som är beredda att mörda för att informationen inte ska spridas vidare.
Trollsländan är det smeknamn som media ger den lilla flickan som så mirakulöst överlever flygkraschen och det är även titeln på den franska spänningsroman där fallet rullas upp. Handlingen skildrar växelvis hur Lylies bror Marc desperat försöker att hitta henne, efter att ha överlämnat en kryptisk samling av anteckningar går hon nämligen upp i rök. Berättelsens andra del består huvudsakligen av just detektivens anteckningar, en serie fruktlösa försök att skapa något slags sanning som kulminerar den dag då DNA-proven gör det möjligt att få ett definitivt svar.
Det här är en ovanlig spänningsroman som går sin egen väg och skiljer sig från mängden av översatta thrillers och deckare. Den har en ovanligt tydlig intrig; redan från början vet läsaren att det är flygkraschen och Lylies ovissa identitet som berättelsen kommer att kretsa kring. Jag känner spontant att det kan bli en långdragen historia, hur ska författaren lyckas gjuta liv i berättelsen när så mycket information dras fram i ljuset direkt? Det finns ett parti i bokens mitt när jag känner att den kanske kunde ha kortats ned för att få en högre intensitet men i övrigt är min oro obefogad. Michel Bussi visar sig kunna konsten att skriva underhållande, medryckande och framförallt spännande. När flera personer med kopplingar till trollsländan Lylie går en ond, bråd död till mötes börjar läsaren inse att det finns mer under ytan än vad som inledningsvis går att förutse och spänningen håller i sig fram till sista sidan.
Utgiven av: Bokförlaget Polaris, 2018. Pocket, 2019.
Betyg 3+ av 5
En reaktion till “Trollsländan av Michel Bussi”