Det är en snöig decemberdag strax före jul när berättelsen om Laurie och Jack börjar. Laurie får plötsligt ögonkontakt med en kille genom bussfönstret och någonting klickar till i henne, men strax därefter är han borta. Hon har ingen aning om vem han är, men trots det kan hon inte sluta drömma om honom. Det går ett helt år och Laurie målar upp olika scenarion om hur de återförenas medan hennes bästa vän Sarah, som hon även delar lägenhet med, ber henne att glömma killen och gå vidare. Trots att hon håller ögonen öppna efter hans ansikte i Londons folkmyller dröjer det innan de ses igen. Då har han hunnit bli tillsammans med Sarah.
Det faktum att Jack och Sarah nu är ett par blir en rejäl kalldusch för Laurie. Hon bestämmer sig för att inte anförtro Sarah att Jack är mannen hon har drömt om. Sannolikheten att han känner igen henne är obefintlig, och Laurie är rädd att ett sådant erkännande bara skulle leda till onödiga konflikter. Istället försöker hon ignorera det faktum att känslorna för Jack hela tiden växer.
Varje år i december återkommer berättelsen till Lauries nyårslöften, de hon avlagt och de hon planerar för nästkommande år. Det blir den röda tråden som ligger till grund för titeln på den här boken, vars handling kretsar kring olycklig kärlek och det hopplösa i att Lauries drömkille är tillsammans med hennes bästa vän. Just det faktum att kärleken komplicerar relationen och väcker förbjudna känslor av avund och svartsjuka gör den till något mer än bara en enkel, romantisk feelgoodberättelse. Lauries situation engagerar och jag vill gärna veta hur hon ska lösa de dilemman hon hamnar i. Samtidigt visar författaren också hur svårt det kan vara att styra sina känslor i en viss riktning och att det inte alltid finns en rationell och enkel väg ut ur dessa knepiga situationer. En dag i december glittrar av snö och romantik på ett sätt som skapar väldigt underhållande läsning.
Boken lämnar mig dock med vissa frågetecken kring författarens berättarstil och teknik. Den första delen av boken andas ganska mycket chic-lit med en lättsam och sorglös ton, men i bokens senare del blir handlingen mer allvarsam och seriös. Det är också den senare delen jag personligen gillar bäst. Twisten som ändrar förutsättningarna är snygg, men sammantaget blir dock intrycket att det är som att läsa två olika böcker i en. Jag hade önskat mig lite mer kontinuitet av författaren.
Utgiven av: Norstedts, 2018. I översättning av: Hanna Svensson.
Finns hos : Bokus – Adlibris – Akademibokhandeln
Betyg 3 av 5
Johannas Deckarhörna 