Hantverkaren av Sharon Bolton

Hantverkaren är en fristående deckare av den brittiska författaren Sharon Bolton. Här får vi möta Florence Lovelady som har gjort en lysande karriär inom polisen, men när hon återvänder till trakterna kring Pendle Hill i Lancashire börjar otäcka minnen från det förflutna flyta upp till ytan. När Florence var strax över tjugo och gjorde sina första tjänsteår inom polisen jobbade hon här och var drivande när det gällde gripandet av Larry Glassbrook, en man som hade mördat flera unga människor genom att begrava dem levande i en kista tillsammans med ett lik. När Florence återvänder dröjer det inte förrän hon får ett hotfullt meddelande: samma typ av lerfigur som återfanns hos de döda, men denna gång föreställande henne själv. 

Författaren låter oss följa med bakåt i tiden för att följa mordutredningen. Florence kämpar i motvind som ung kvinna inom polisväsendet. Det är slutet av 1960-talet hennes åsikt är inte mycket värd. Då hon kommer på idéer som leder till ett genombrott är andra snabba att ta åt sig äran, medan Florence uppmanas att koka te till vittnen och kollegor. I trakten kring Pendle Hill är man också rent generellt misstänksam mot kvinnor som går mot strömmen på ett eller annat sätt. Det var här några av Englands mest omtalade häxprocesser ägde rum under tidigt 1600-tal och rädslan för att trollkunnigheterna har gått i arv finns kvar även i modern tid. Därför blir uppståndelsen kring morden extra stor då den lerdocka som återfinns tillsammans med offren är en traditionell symbol som förknippas med svartkonst och onda makter. 

Sharon Bolton är en av mina favoritförfattare och vad hon än ger sig i kast med att skriva blir det nästan alltid bra. Hon är helt enkelt oerhört skicklig när det kommer till att skapa dramatik och spänning. I den här boken har handlingen en tydlig koppling till de historiska händelser där en grupp kvinnor kallade för Pendlehäxorna avrättades under tidigt 1600-tal. Historierna kring häxorna har alltid fascinerat och skrämt människor, vilket med tiden har gett berättelserna en nästintill mytisk karaktär. Sharon Bolton blandar nutida rädslor med klassik folktro där häxor ofta förknippades med ond magi, vilket skapar en alltigenom skrämmande berättelse. Egentligen är jag inte en stor vän av övernaturliga fenomen, men Bolton övertygar mig eftersom det inte är magin som står i centrum, utan snarare människors föreställningar. Rädslan för det okända och tron på olika krafter visar sig kunna vara långt mycket farligare än själva magin. 

Florence Lovelady är en ganska stark karaktär, det är lätt att skaffa sig en bild av framförallt hennes yngre jag. Författaren låter oss stifta bekantskap med en ung kvinna som brinner för sitt jobb och som är full av initiativ, men som hela tiden får ta steget tillbaka för att de manliga kollegorna driver med hennes kompetens. Ett fruntimmer kan aldrig bli en riktig polis i deras ögon, det enda hon duger till är att passa barn och trösta anhöriga. Det är också tydligt hur detta i bokens andra del har format Florence till att bli en hårdhudad kvinna, en egenskap som nog har krävts av henne för att kunna uppnå den karriärmässiga position hon har. 

Sharon Bolton hittar en fin balans mellan de ingredienser hon bygger sin berättelse på. Häxerierna är fascinerande och ger också boken en extra dimension, likt strösslet på en mjukglass. Resultatet blir en läsvärd bok som passar alla finsmakare som är på jakt efter en deckare som har både underhållningsvärdet och förankringen i verkliga händelser.

Hantverkaren är en av de böcker som är nominerade till Svenska deckarakademins pris för Årets bästa översatta kriminalroman. 

Utgiven av: Modernista, 2018. I översättning av: Åsa Brolin. 

Finns hos: Bokus – Adlibris –

Betyg 4+ av 5