The Hogarth Shakespeare är ett internationellt samarbete där ett flertal kända författare skriver nytolkningar av den välkända dramatikern William Shakespeares verk. Macbeth tolkas av Jo Nesbø och istället för den skotske kungen vi är vana vid får vi följa poliskommissarie Macbeth och hans strävan efter att bli stadens nya polischef.
Det är en hårdkokt berättelse vi får ta del av. Macbeth och hans kollegor kämpar för att krossa korruptionen och knarkhandeln i staden, men Macbeth är samtidigt själv fast i ett narkotikamissbruk. Han rör sig dock hemtamt i maktens korridorer och när polischefen Duncan vill befordra en man av folket för att ge polismakten ökat förtroende börjar Macbeth klättra i rang. Samtidigt viskar hand älskade Lady, stadens kasinodrottning, i hans öra. Varför nöja sig med befordran när han kan nå toppen? Varför inte röja Duncan och hans närmaste man Malcolm ur vägen? Med båda dessa auktoriteter satta ur spel skulle vägen till den yttersta makten ligga öppen för Macbeth. Maktuppgörelsen blir blodig och snart måste Macbeth vända gamla vänner ryggen och offra mer än han hade räknat med, allt för att behålla sin position och inte avslöja att han är en mördare som har uppnått sin ställning på falska premisser. Hans främsta konkurrent och motståndare visar sig vara barndomsvännen Duff, en man som känner Macbeth tillräckligt väl för att kunna hitta hans svaga punkter.
Jo Nesbøs Macbeth är en annorlunda thriller som skiljer sig från mängden på ett flertal sätt, men det står samtidigt klart att de mänskliga drivkrafter som inspirerade Shakespeare för drygt 500 år sedan gör sig lika bra i dagens litteratur. Macbeth missbrukar inte bara den narkotikaklassade substans som här kallas brygd, han är också fast i sin strävan efter mera makt. Nesbø är också en mästare på att gestalta mörka och skitiga miljöer tyngda av ångest, våld och kriminalitet. Något jag dock har svårt för är att författaren språkligt verkar ha inspirerats av den klassiska versionen av Macbeth, vilket känns ganska malplacerat i den gangstervärld han beskriver. Det blir högtravande på ett sätt jag inte alls känner igen från Nesbøs tidigare böcker och jag förstår inte riktigt varför han inte tar steget fullt ut och moderniserar sin version rakt över. Inledningen är också en aning långdragen vilket gör att det dröjer innan jag fängslas av berättelsen, men tids nog visar den sig vara värd mitt tålamod. Sammantaget gör Jo Nesbø ett bra jobb med sin hårdkokta gangsterversion av Macbeth och det är intressant att se hur han har löst uppgiften med att skriva en tolkning. Resultatet blir en riktigt nervkittlande berättelse om förblindande kärlek, svek och en hjälte som förtärs av sin makthunger.
Boken är en av de nominerade till Svenska deckarakademins pris för Årets bästa översatta kriminalroman 2018.
Utgiven av: Wahlström & Widstrand, 2018. I översättning av: Per Olaisen.
Betyg 3+ av 5
Johannas Deckarhörna 
Som vanligt har jag bara kollat betyget, eftersom jag ska läsa den själv. Någon gång… Har sett liknande betyg hos de flesta, tror jag. Det gör ju att jag kanske inte blir så jättesugen på att läsa.
Nej, det är inte Nesbøs bästa, men jag är ändå glad att jag läste den för det var intressant att se hur han gjorde för att tolka en klassiker som Macbeth.